Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aram l. Aramea - Aram, Eugène - Aramea. Se Aram - Araméer. Se Babylonien och Semiter - Arameiska språket - Aramina, en i Brasilien förekommande, till malvacéerna hörande växt - Aram-naharim, flodlandet. Se Assyrien - Aran (Valle d'A.), dal i Pyreneerna - Aranda, Pedro Pablo Abaraca de Bolea - Araneæ, zool. Se Spindedjur - Araneologi, läran om spindlarna. Jfr Arachnologi - Aranjuez, stad i spanska prov. Madrid - Arany, János
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benämning på hela den landsträcka, som begränsas af
Libanon, Palestina, Arabien, Tigris och Taurus,
d. v. s. samma områden, som grekerna innefattade
under benämningen Mesopotamien och Syrien.
Invånarna kallas af oss araméer.
Aram [e*’r*m], Eugène, skollärare och privatlärd,
hjälten i Bulwers roman med samma namn, f. 1704,
d. 1759, är ryktbar genom de hemlighetsfulla
omständigheter, hvarunder han – enligt mångas mening
oskyldig – dömdes för mord och afrättades. A. hade
1745 lämnat staden Knaresborough, misstänkt för
delaktighet i en viss Daniel Clarks bedrägerier,
hvilken efter hvarjehanda svek plötsligt
försvunnit. 1758 blef A. på angifvelse af en person
vid namn Houseman arresterad och åtalad för mord på
Clark samt dömdes, trots ett skickligt försvar, till
döden. Houseman var enda vittnet. Före afrättningen
medgaf A., att han för att hämnas sin hustrus otrohet
med Clark dödat denne. Huvudrollen vid dådet tyckes
emellertid Houseman ha spelat. Som lärd är A. bekant
därigenom att han påvisat de keltiska språkens
frändskap med öfriga europeiska språk. I Bulwers
roman är han högeligen idealiserad.
V. S–G.
Aramea. Se Aram.
Araméer. Se Babylonien och Semiter.
Arameiska språket, det i Aram redan under
assyrisk tid talade semitiska språket, framträder
tidigast i inskrifter från Sendsjirli i norra Syrien
(8:e årh. f. Kr.) och Teima i norra Arabien (6:e
årh. f. Kr.) samt var under persiska tiden (efter
Babylons fall 538 f. Kr.) det officiella språket för
alla provinser v. om Eufrat, långt in i Mindre Asien
och Egypten, hvarifrån vi ega inskrifter. Under
århundradena närmast före Kristus undanträngde det
småningom hebreiskan i Palestina (Daniels bok och
Esra bok äro till stor del skrifna på arameiska) och
var där allmänt tal- och skriftspråk på Kristi tid,
men måste själf lämna rum under en kortare tid
för grekiskan och sedan Muhammeds tid för arabiskan.
Från de andra semitiska språken skiljer det
sig främst genom: den starkt reducerade vokalismen,
murmelljud i öppna stafvelser i st. f. arabiskans
korta och hebreiskans långa vokaler, förlust af rent
passiva stammar och genom vidhängd artikel –a,
som vi känna från de grekiska bokstafsnamnen alfa,
beta o. s. v. Om dess utgrening i öst- och väst-
arameiska med deras delvis ännu lefvande dialekter
se Kaldeiska, Nysyriska, Semitiska
och Syriska språk samt Targum. Största
skillnaden mellan öst- och väst-arameiskan ligger
däri, att, medan språket i inskrifterna uppvisar
den kanske äldsta formen af semitiskt alfabet, nyttja
väst-arameiskan i Palestina (Targum, Talmud
jeruschalmi) och öst-arameiskan i Babylonien (Talmud
babli) det vanliga hebreiska alfabetet, men
öst-arameiskan i Mesopotamien de syriska alfabeten.
Litt.: Nöldeke, "Die semitischen sprachen" (1899);
Sanda, "Die aramäer" (1902).
H. A.
Aramina (af port. arame, metalltråd), en i
Brasilien förekommande, till malvacéerna hörande växt
(jfr Urena), som nyligen gjorts till föremål för
odling i och för frambringande af spånadsfibrer.
Det är växtens stjälkfibrer, som härvid komma till
användning. Dessa vinnas, liksom linets, genom
rötning och bråkning, men kunna i styrka ej likställas
med linfibrerna, utan äro närmast jämförliga med
jutefibrer och kunna användas till samma ändamål
som dessa. Se Skandinavisk månadsskrift för
textilindustri (maj 1903).
G. A. W.
Aram-naharim, flodlandet. Se Assyrien.
Aran (Valle d’A.), dal i Pyreneerna, i spanska
prov. Lerida (Aragonien). Den omgifves i v. af
Maladettas bergmassa och genomflytes af öfversta
Garonne. Hufvudort Viella. Passet Port de Viella
(2,504 m.) leder till den sydligare dalen
Noguera-Ribagorzana.
Aranda, Pedro Pablo Abaraca de
Bolea, grefve af A., spansk statsman, f. 1718, d.
1799, ingick först i krigstjänst, men tog 1746 afsked
och slog sig till ro på sina gods. Vid Karl III:s
tronbestigning, 1759, återinträdde A. i statstjänst, var
en tid spanskt sändebud i Polen och blef 1764
general-kapten i Valencia, där han sökte förbättra det af
adel och prästerskap hårdt förtryckta lägre folkets
ställning. 1765 kallades A. till generalkapten i
Kastilien och president i provinsens råd.
Genomträngd af upplysningens idéer, bemödade sig A.
på denna inflytelserika plats att afskaffa de kyrkliga
missbruken, inskränka prästernas makt och tygla
inkvisitionen samt genomdref (1 apr. 1767) ett beslut,
hvarigenom jesuiterna fullständigt utvisades från
Spanien. Därigenom föremål för prästernas hat och
intriger, blef han på dominikanernas föranstaltande
1773 aflägsnad från hofvet och fick då i ersättning
sändebudsposten i Paris. Där medverkade han bl. a.
till freden i Versailles (1783). 1787 återkallades A.
till Spanien och intog 1792 åter sin förra plats i
Kastiliens råd, men störtades s. å. af drottningens
gunstling Godoy och förvisades 1793 till Jaén i
Andalusien. 1795 tilläts han att återvända till sina
gods i Aragonien.
Araneæ, zool. Se Spindeldjur.
Araneologi (af araneæ, egentliga spindlar), läran
om spindlarna. Jfr Arachnologi.
Aranjuez [-chues], stad i spanska prov. Madrid,
vid Tajo, 37 km. s. om Madrid. Omkr. 9,000 inv.
Staden, som är byggd på holländskt vis med röda
tegelstenshus och breda, raka gator, var fordom
spanska hofvets vårresidens. Det vackra slottet
("sitio"), byggdt af Juan de Herrera under Filip
II:s regering, innehåller många konstverk och
omgifves af de praktfullaste trädgårds- och
parkanläggningar. I parken lät Karl IV med furstlig
prakt uppföra en villa, Casa del labrador, som
innesluter många konstskatter. A. är historiskt bekant
genom fördraget mellan Frankrike och Spanien 12
apr. 1772 samt genom revolutionen af 18 mars
1808, hvarigenom Karl IV tvangs att afsäga sig
regeringen till förmån för sin son Ferdinand.
Arany [å’rrånj], János, ungersk skald, f. 1
mars 1817, lefde i tryckta förhållanden såsom lärare
och underordnad tjänsteman, tills han 1854 blef
öfverlärare vid gymnasiet i Nagy-Körös. Han kallades
1860 till Budapest såsom Kisfaludy-sällskapets
direktör och var 1865–76 ständig sekreterare i ungerska
vetenskapsakademien. Död 22 okt. 1882. – A. är
Ungerns störste episke skald och balladdiktare. Hans
förnämsta epos, Toldi (i 12 sånger, 1847), besjunger
den magyariske Simsons bragder. Det utvidgades
med ännu två afdelningar (1854 och 1880) till
en trilogi. Vidare må nämnas Murány ostroma
(Eröfringen af Murany, 1848). Han lyckades äfven i
det komiska epos. A. var en folkskald, som diktade
i kraftig anda och melodisk, bildrik form. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
