- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1335-1336

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarfrågan - Arbetarförening

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redan påpekats. Äfven en i och för sig så förträfflig
sak som tillhandahållandet för moderat pris af goda
arbetarbostäder har vid förefallande stridigheter och
med dem förbunden arbetsinställelse stundom visat sig
afgjordt försvaga arbetarens ställning, emedan han
löper risken att omedelbart vräkas från sin bostad.

En ofta hörd invändning mot socialekonomiska reformer
inom arbetarfrågans område är att industrien i
det enskilda landet till följd af konkurrensen
med utlandet icke kan bära de med sådana reformer
förenade kostnader eller inskränkningar i fråga
om arbetstid m. m. Såväl från de organiserade
arbetarnas som från staternas sida hafva därför
förslag väckts att i alla händelser den egentliga
s. k. arbetarskyddslagstiftningen skulle genom
särskilda öfverenskommelser erhålla en internationell
karaktär.

Arbetarfrågan berör, såsom redan är nämndt, arbetarens
ställning ej blott i socialt och ekonomiskt, utan
äfven i politiskt hänseende. Arbetaren eger
ett alldeles särskildt skäl för sin fordran på fritt
och själfständigt deltagande i valet af nationens
representanter just däruti att arbetarfrågan alltmer
allmänt erkännes vara nutidens viktigaste politiska
fråga. Härtill kommer, att arbetarna, såsom de
ekonomiskt svagare, mer än andra samhällsklasser röna
inflytande af det system för skattelagstiftningen, som
göres rådande. Också uppställa "arbetarprogrammen"
vanligen ganska bestämda fordringar i fråga
om vissa delar af denna lagstiftning, såsom om
förhållandet mellan direkt och indirekt skatt,
om tullagstiftningen, om progressiv (degressiv)
beskattning, om arfsskatt, om tyngre skattläggning
af inkomst från kapital än från arbete m. m. I de
länder, där den politiska rösträtten är beroende af
viss inkomst och en betydande del af arbetsklassen
står "under strecket", gå nutidens arbetarrörelser
särskildt ut därpå att vidga kretsen af de
arbetare, hvilka tillerkännas fulla medborgerliga
rättigheter. Där åter allmän rösträtt redan är införd,
uppställes den fordran att tillfälle gifves arbetarna
till rösträttens fria utöfvande, dels genom valens
förläggande till lämpliga dagar och tider, dels genom
valhandlingens lagfästa sekretess och tryggande mot
hvarje påtryckning utifrån.

Jordbruksarbetarfrågan är såväl af vetenskapen som
framför allt af den socialpolitiska lagstiftningen
vida mindre uppmärksammad än den industriella
arbetarfrågan. Till en del torde detta hafva sin grund
däri att de på landsbygden rådande missförhållandena
icke framträdt i lika akut form. Det kan knappast
bestridas, att huru sträfsamt och hårdt lifvet än
må vara bland jordbrukets arbetarklass, dock vissa
omständigheter gifva åt detsamma en mindre tröstlös
prägel än den nöd, som stämplar de allra fattigaste
invånarna i ett fabrikssamhälles hopgyttrade
arbetarkvarter. Själfva jordbruksarbetet är i och för
sig vanligen en källa till mera tillfredsställelse
än fabriksarbetet: det erbjuder större omväxling,
det medför icke den minutiösa arbetsfördelning,
som vid maskinarbetet slappar genom sin ängsliga
enformighet och försvagar fysiken genom att dag ut
och dag in tvinga till samma kroppsställning, och
trots klimatiska olägenheter är det jämförelsevis
hälsosamt, emedan det till stor del försiggår i det
fria och i naturens sköte. För öfrigt kan man säga,
att på landsbygden arbetarfrågan i modern mening
finnes främst där, hvarest jorden är i
händerna på större egare, som sysselsätta ett mera
betydande antal daglönare eller statfolk, utan
att dessa hafva utsikt att kunna själfva förvärfva
sig en egen torfva eller ens på drägliga villkor
öfvertaga arrende af ett mindre, men för deras behof
tillräckligt jordområde. Att särskildt bland dessa
eller med dem likställda klasser af jordbruksarbetare
i flere länder eller landsdelar svåra missförhållanden
råda med hänsyn till aflöning, arbetssätt, arbetstid,
bostäder m. m. låter sig ej förneka. – Såsom åtgärder
af särskild vikt för arbetarfrågan på landet må
framhållas betydelsen af goda arrendelagar, hvilka
särskildt trygga de mindre arrendatorernas ställning,
samt en lagstiftning rörande jords styckning och
förvärf af egna hem, hvilken underlättar tillfällen
för så många som möjligt af jordbruksarbetarnas
klass att själfva i smått blifva jordegare, ett
önskemål som i hög grad befordras genom det allmännas
uppmuntrande af sammanslutningar bland småbrukare,
såsom i Danmark, för olika ekonomiska ändamål
(inköps- och konsumtionsföreningar m. m.). Slutligen
må framhållas krafvet på fortsatt bildning och
ädel förströelse genom föredrag, kurser utöfver
folkskolans mått, folkhögskolor samt folkbibliotek,
föreläsningsföreningar och andra anstalter af samma
syfte som städernas arbetarinstitut.

Den alltjämt pågående inflyttningen till städerna är
ett varnande tecken på det okloka däruti, att man så
mycket som hittills skett lämnat landsbygden ur sikte
vid arbetarfrågans behandling. Underlåtenhet i fråga
om reformer i jordbruksarbetarnas läge bidrager i sin
mån att locka landtbefolkningen till städerna. Men ju
flere arbetskrafter som strömma in till staden, dess
mer öfverfylles där arbetsmarknaden, dess svårare
blir det att varaktigt förbättra ens de industrielle,
vanligen i städerna bosatte, arbetarnas villkor. Man
råkar in i ett slags socialekonomisk cirkelgång, ur
hvilken ingen utväg finnes, förrän arbetarfrågan för
stad och land behandlas som ett sammanhängande helt.
E. BN.

Arbetarfrågan har gifvit upphof till en
rikhaltig litteratur. Se härom bibliografien
till art. "Arbeiter" i "Handwörterbuch der
staatswissenschaften" I (2 uppl. 1898). Bland de
viktigare arbetena märkas: L. Brentano, "Die lehre
von den lohnsteigerungen" (i Jahrb. f. nat. u. staat,
1871), och R. Meyer, "Der emancipationskampf des
4 standes" (1874–75), Henry George, "Prpgress and
poverty" (1880) och "Social problems" (1884), samt
R. Giffen, "The progress of the working classes"
(1884); Leroy-Beaulieu, "La question ouvrière
au XIX siècle" (1872), Laveleye, "Le socialisme
contemporain" (1884), Ch. Gide, "La coopération"
(1900), P. Kropotkin, "La conquête du pain" (6
uppl. 1900) m. fl.

Arbetarförening, sammanslutning mellan arbetare
inom ett eller flera yrken för att främja
eller tillvarataga gemensamma intressen. Sådana
föreningar uppkommo i större mängd först under
1800-talet (visserligen funnos redan på 1400-talet
s. k. gesällgillen). Föreningarna kunna afse trefnad
och bildning förmedelst periodiska sällskapliga
sammankomster, anordnande af föredrag, boksamlingar
o. s. v.; eller åsyfta de hjälp vid tillfällen af
nöd och betryck, t. ex. genom bildande af sjuk-
och begrafningskassor (jfr Sjukkassa) samt kassor
för understöd i tider af arbetslöshet (sistnämnda
slag af föreningar äro någon gång af lag befallda,
hvarvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free