Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetslöshetsförsäkring - Arbetsmaskin, dets. som verktygsmaskin - Arbetsminister - Arbetsordning. 1. Reglemente för arbetets bedrifvande - Arbetsordning. 2. (Verkstadsreglemente) - Arbetsparad. Se Arbetskommendering - Arbetspenningar, kam. - Arbetspremie - Arbetsråd (Arbetskammare), af staten organiserad representation för det industriella arbetet i dess helhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
problem. Det uppgifves att endast 750,000 af
Englands 8 millioner arbetare äro försäkrade genom
sina hjälpkassor. – Bland kassor med understöd af
allmänna medel är den äldsta staden Berns i Schweiz,
inrättad 1893. Inträde i densamma är obligatoriskt
för kommunens egne arbetare, frivilligt för alla inom
kommunen bosatta arbetare, som icke fyllt 60 år.
Kassans inkomster utgöras dels af medlemsafgifter,
dels af kommunens bidrag, nu utgörande 12,000 frcs
om året. Understöd lämnas endast under de egentliga
vintermånaderna, december–februari, och icke under
längre tid än sex veckor. Vid själfförvållad
arbetslöshet, vid strejk och lockout erhålles intet understöd.
Anslutningen till kassan har varit tämligen obetydlig,
och medlemsbidragen utgöra blott en ringa del af
kassans inkomster. Detta har äfven varit
förhållandet vid en i Köln 1896 efter Berns föredöme
upprättad kommunal försäkringskassa mot
"arbetslöshet under vintern". Mera utsikt till en
framgångsrik verksamhet på detta område torde
finnas, om man bygger på den redan af arbetarna
själfva lagda grunden och understödjer deras
egna kassor genom bidrag af allmänna medel. Så
sker t. ex. i kantonen Basel i Schweiz, där staten
lämnar bidrag till arbetarnas arbetslöshetskassa, i
Gent i Belgien, där kommunen ger anslag (för 1902
kr. 12,000) till fackföreningarnas kassa mot
arbetslöshet. – Obligatorisk försäkring mot arbetslöshet
infördes 1895 i kantonen S:t Gallen i Schweiz. Det
dåliga ekonomiska resultatet jämte andra
omständigheter gjorde, att kantonens regering 1897 beslöt att
den försöksvis på två år anordnade kassan skulle
upphöra. Se G. Adlers uppsats i "Handwörterbuch
der staatswissenschaften" (1898).
E. BN.
Arbetsmaskin, dets. som verktygsmaskin.
Arbetsminister kallas i dagligt tal stundom den
ledamot af ett lands ministär (officiellt minister
för allmänna arbeten), som står i spetsen
för de allmänna l. offentliga arbetena (dit höra frågor
rörande statens eller kommuners behof af väg-, vatten-
och husbyggnader m. m.). För dessas skull finnes
nämligen ett särskildt ministerium i ett stort antal
stater (Bulgarien, Danmark, Columbia, Ecuador,
England, Frankrike, Haiti, Honduras, Italien, Korea,
Nicaragua, Norge, Preussen, Rumänien,
Dominikanska republiken, Serbien, Siam, Turkiet och
Venezuela). I åtskilliga stater äro frågor ang. allmänna
arbeten förenade med ett annat eller några andra
slag af ärenden till ett ministerium (Belgien,
Brasilien, Chile, Costa Rica, Egypten, Mexico, Peru,
Portugal, Salvador, Uruguay). I öfriga stater sakna
allmänna arbeten särskild representant i kabinettet;
dithörande ärenden handläggas af särskilda chefer
eller ämbetsverk, som lyda under något ministerium
(vanligen handels-, kommunikations- eller
inrikesministeriet; i Sverige hufvudsakligen under
civildepartementet). – Arbetsminister i betydelse af
minister för arbetarfrågor finnes ännu ingenstädes.
Men ett slags arbetsministerium i denna mening är
i Nord-Amerikas förenta stater det department of
commerce and labor, som ombildades 1903 och fick
under sig en byrå för arbetarfrågor (bureau of labor).
Se Arbetsstatistik.
Arbetsordning. 1. Reglemente för arbetets
bedrifvande och fördelning inom rikets hofrätter,
statsrevisionen m. m.; reglementariska föreskrifter för
göromålen och ordningen inom riksdagens andra
kammare. – 2. (Verkstadsreglemente) Af
arbetsgifvaren utfärdade disciplinära föreskrifter
angående arbetarnas förhållande inom verkstaden
(fabriken). Se Arbetarfrågan, sp. 1332.
Arbetsparad. Se Arbetskommendering.
Arbetspenningar, kam., en af de många
skattetitlarna under mantalsräntan. Den förekom i två af
Sveriges eröfrade provinser, nämligen i Bohus län,
där den från början var afsedd till byggningshjälp
åt Bohus fästning, och i Halland, där vid
skatteregleringen tre år efter Brömsebrofreden (1645)
krono- och skattebönderna bland andra ständiga
afgifter, hörande till mantalsräntan, som där kallades
"terminsskatt", åtogo sig arbets- och
dagsverkspenningar.
KBG.
Arbetspremie, den belöning i penningar, som
enligt k. regl. 24 okt. 1890, i dess genom k. kung.
22 juni 1900 och 13 nov. 1903 förändrade lydelse,
tilldelas straff- och tvångsarbetsfångar i rikets
fängelser för flit och väl utfördt arbete. Arbetspremien
får ej öfverstiga 30 öre för hel arbetsdag i annat fall
än att fånge är arbetsförman eller i arbetet ådagalagt
synnerlig flit och skicklighet, då den kan höjas till 40
öre. Arbetspremierna fördelas i två lika delar, af
hvilka den ena får för fångens räkning användas vid
anstalten, men den andra skall insättas å
postsparbank och förräntas för att med vissa
inskränkningar och villkor komma fången till godo vid hans
frigifning.
A. M–Y.
Arbetsråd (Arbetskammare), af staten
organiserad representation för det industriella arbetet
i dess helhet, således med representanter för både
arbetsgifvarna och arbetarna. Arbetskamrarna
motsvara på sitt område andra näringsrepresentationer,
såsom jordbrukskamrar och handelskamrar. I Belgien
inrättades 1889 "industri- och arbetsråd", hvilka
dels ega att framställa önskningar angående yrkets
gemensamma intressen, dels skola fungera såsom
administrativa undersöknings- och upplysningsbyråer.
Ett sådant råd inrättas på hvarje plats, där behofvet
däraf tydligt visar sig. Rådet är deladt i sektioner
efter olika industrier, och hvarje sektion består af
6–12 genom val utsedda arbetsgifvare och arbetare.
1899 var arbetsrådens antal 78, med 310 sektioner.
– I Nederländerna finnas dylika arbetskamrar sedan
1897; deras antal uppgick år 1900 till 62. – I
Frankrike inrättades 1891 ett "högre arbetsråd",
(Conseil supérieur du travail), som består af valda
representanter för arbetsgivarna, arbetarna,
förlikningsnämnderna, senaten och deputeradekammaren
samt ett antal själfskrifna högre ämbetsmän, under
ordförandeskap af handelsministern, och hvilket har
till uppgift att undersöka de industriella
arbetsförhållandena samt förbereda därå syftande lagförslag.
År 1900 tillkommo därjämte lokala arbetsråd, som
skola utgöra distriktsorgan för högre arbetsrådet
samt lämna upplysningar om arbetsförhållanden,
deltaga i officiella enquêter, åstadkomma utredning
angående arbetstid och arbetslön, föreslå åtgärder
mot arbetslöshet o. s. v. Äfven de franska
arbetsråden bestå af särskilda yrkessektioner, hvar och en
med 6–12 medlemmar, hälften arbetsgifvare och
hälften arbetare, som utses af de två kategoriernas
yrkesföreningar. – Såsom ett slags motsvarigheter
på andra håll till dessa arbetsråd kunna anses det
med tyska statistiska ämbetsverket förenade
"Beirath" för arbetsstatistik och i Österrike det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
