Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arffurstens palats, en vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm belägen fastighet - Arfföljd, den ordning, enligt hvilken arfsrätten till en tron beräknas. Se Tronföljd - Arfföljdskrig. Se Tronföljdskrig - Arfförbrödning (lat. pactum confraternitatis, ty. erbe-verbrüderung) - Arfförening - Arfland - Arflös, jur. - Arfprins (ty. erbprinz)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sammanslagit fyra tomter i samma kvarter. Det
torstensonska huset, som hade sin fasad åt
Fredsgatan och en tämligen smal gafvel åt torget (dåv.
"Malmtorget"), var byggdt i holländsk senrenässans
och pryddes af två storslagna portaler, hvilka ännu
kvarstå, den ena åt Fredsgatan, den andra åt
gårdssidan. Huset, en kort tid 1696 genom reduktionen
indraget till statsverket, öfvergick 1730 från
torstensonska arfvingarna till riksrådet T. G. Bielke och
försåldes 1764 till finansmannen Klas Grill, af hvars
måg Sofia Albertina inköpte det 1783. Enligt hennes
testamentariska förordnande 17 mars 1783 skulle
egendomen efter hennes död innehafvas af den äldste
Svea rikes arffurste, som näst efter kronprinsen egde
rätt till kronan. Palatset beboddes af dåv. prins
Oskar 1857–72. Då det sedermera befanns icke
tillskynda sin innehafvare någon nämnvärd förmån,
beslöt riksdagen 1902 med anledning af k.
proposition och motioner i ämnet, att statsverket skulle
inköpa palatset för 2,250,000 kr., hvilken köpeskilling
tills vidare insattes i riksgäldskontoret, som årligen
betalar 4 proc. ränta därå till vederbörande prins;
efter riksdagens medgifvande kan för detta kapital
förvärfvas andra lämpliga fastigheter. Våningar i
palatset äro sedan 1889 och 1897 uthyrda åt
prinsarna Carl och Eugen. Väckt fråga (1902) om
att genom påbyggnad där bereda lokaler åt
statsdepartementen ("kanslihus") har ej ledt till någon
påföljd. Senast har föranstaltats utredning ang.
möjligheten att i palatset inrymma Statens historiska
museum.
E. F–T.
Arfföljd, den ordning, enligt hvilken arfsrätten
till en tron beräknas. Se Tronföljd.
Arfföljdskrig. Se Tronföljdskrig.
Arfförbrödring (lat. pactum confraternitatis,
ty. erbe-verbrüderung), namn på de i Tyskland redan
under medeltiden vanliga öfverenskömmelser, genom
hvilka två eller flere furstehus försäkrade sig om
ömsesidig tronföljdsrätt i sina länder, så att vid den
ena ättens utslocknande dess land öfvergick till
den andra ätten. En sådan öfverenskommelse är den
ännu gällande arfförbrödringen mellan Sachsen och
Hessen, först ingången 1373 och sedermera flere
gånger förnyad. Arfförbrödringar ingingos ofta för
att förhindra kejsaren att indraga de rikslän, hvilkas
furstehus utslocknat. Dock erfordrades kejsarens
samtycke. Ett sådant erhölls ock i fråga om t. ex.
fördraget 1501 angående Brandenburgs arfföljdsrätt till
Pommern. Det oaktadt ämnade kejsaren, för att
grunda en sjömakt vid Östersjön, indraga Pommern,
men förekoms af Sverige, som bemäktigade sig landet
1630 och trots Brandenburgs motstånd behöll det
vid hertigättens länge väntade utslocknande (1637).
Arfförbrödringar bestå ännu för de suveräna tyska
husen.
(L. M. B.)
Arfförening, namn på de äldsta svenska
tronföljdsordningarna: Västerås arfförening (af 13
jan. 1544), Stockholms (af 7 mars 1590) och
Norrköpings (af 22 mars 1604). Se
Tronföljd.
Arfland, det land, som en regent innehar i kraft
af arfsrätt, i motsats till de områden, som han fått
på annat sätt, t. ex. genom val, eröfring eller köp.
Oftast nyttjas ordet om de österrikiska (eller
kejserliga) arfländerna, hvarmed menades det habsburgska
husets besittningar bl. a. i Böhmen, Mähren,
ärkehertigdömet Österrike, dels i motsats till Ungern och
de italienska besittningarna, dels i förhållande till
det öfriga Tyskland, där den habsburgske kejsaren
innehade sin makt endast i följd af val.
Arflös, jur. Den enligt lag egda arfsrätten kan
förverkas. Sätt härför äro enligt svensk rätt dels
dråp å arflåtaren, å dennes arflåtare och å
mellanstående närmare arfvinge till arflåtaren, dels
rymning ur landet för brott, som processualiter är att
behandla såsom underställningsmål, dels förlust af
svensk medborgarrätt, dels arftagande under svikligt
förtigande af närmare arfvinge och dels försittande
af tid för arfsanspråks framställande, s. k.
arfsrätts-preskription. I allmänhet en rättsförlust allenast för
egen person och efter viss person, men i allo och
för alltid, omfattar förverkandet likväl vid dråp äfven
dem, som genom dråparen räkna släkt med den dräpte
eller eljes genom honom skulle vinna rätt till arfvet,
afser vid dråp å arflåtares arflåtare allenast den
egendom, som därigenom tillfaller den förre, medför
vid rymning och förlust af svensk medborgarrätt
oförmåga att i landet taga arf, men för det senare fallet
allenast i mån den nya nationaliteten lägger hinder
i vägen därför, häfves i båda nyssnämnda händelser
genom respektive återkomst och svensk nationalitets
återfående samt gör detta äfven hvad angår under
tiden utfallet arf, ej blott vid rymning, utan äfven då
vederbörande såsom omyndigt barn följt sina föräldrar
vid deras öfvergång till främmande nationalitet och
inom natt och år efter myndigblifvandet på nytt
förvärfvar svensk. (Ä. B. 6 §§ 1–6, 7 § 2, 14 § 2
och 15 §§ 1–7 samt R. B. 25 § 9). – Dessutom
kan arfsrätt förloras i följd af särskild arflösgörelse;
och allenast för detta fall plägar man tala om person
såsom arflös. Arflösgörelse sker åter i form af
testamente under angifvande af laga skäl och med
rätt för den uteslutne att öfverklaga testamentet –
jämväl under bestridande af skälets förefintlighet.
Med gällande bestämmelser om testamentsfrihet har
arflösgörelse ej användning annat än mot
bröstarfvingar och i hvad angår halfva deras arfslott eller
den s. k. laglotten, hvilken under vanliga
förhållanden ej genom testamente lagligen kan frånhändas
dem. Enligt lag må fader och moder göra dotter,
som, stående under deras giftomannaskap, ingått
äktenskap utan deras samtycke, arflös, så ock andra
i deras bröd varande barn, om de gift sig utan
inhämtande af deras mening eller med vanryktade
personer. I öfrigt må vid omyndig mös gifte utan
samtycke af giftoman denne göra henne arflös i aflinge
jord och lösören – något, som tydligen är af rättslig
betydelse, allenast om hans arfvejord ej uppgår till
hälften af kvarlåtenskapen. Arflösgörelse är
overksam, om domstol eller för frälse kvinna k. m:t har
i giftomans ställe samtyckt till äktenskapet eller
bevisligen arflåtaren förlåtit hvad som skett (G. B. 6
§§ 1–4, Adel. Priv. § 29 och K. F. 21 dec. 1857
§ 1). Se Arfskifte, Arfsrätt,
Arfvejord och Testamente.
A. W.
Arfprins (ty. erbprinz), titel, som i synnerhet i
Tysklands hertig- och furstendömen tillägges suveräns
äldste, till tronföljden närmast berättigade son.
Samma titel plägar äfven föras af suveränens till
tronföljd omedelbart berättigade äldste sonson
äfvensom i mediatiserade, fordom riksomedelbara tyska
furstehus af äldste arfsberättigade sonen. Gemålen
till en arfprins kallas arfprinsessa. Jfr
Arffurste och Prins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
