Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Argentina, Argentinska republiken (República Argentina), förr Rio de la Platas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
England, hvilket mer än andra länder nedlagt kapital
i A., gjorde på den oerhörda nedgången i alla slags
värdepapper, beräknades till öfver 40 mill. pund.
Småningom har emellertid en ny utveckling gjort sig
gällande, och omsättningen med utlandet hade 1901
i det närmaste uppnått siffrorna från 1889 samt
steg till 281,6 mill. pesos, däraf 113,9 mill. import
och 167,7 mill. export. Störst var omsättningen med
England (36,5 mill. pesos import och 29,9 mill. pesos
export); därefter kommo Tyskland (resp. 16,7 och
24,5 mill. pesos), Förenta staterna (resp. 15,5
och 9,7 mill. pesos) och Italien (resp. 14,7 och 4,3 mill.
pesos). – I hamnarna inlöpte 1901: 8,290 ångare
om 7,09 mill. ton och 3,670 segelfartyg om 614,204
ton. Den egna handelsflottan räknade 101 ångare
om 38,770 ton och 151 segelfartyg (öfver 50 ton)
om 38,071 ton. – Sedan 1887 är metersystemet
obligatoriskt. – Myntet är 1 peso nacional (guld)
à 100 centavos = 5 francs. En pappers-peso (1901)
är = 0,418 guldpeso, en guldpeso (1901) = 2,39
pappers-pesos. Man präglar guldmynt à 2 1/2 och
5 pesos (argentinos), silfvermynt à 1 peso, 50, 20
och 10 cent.
Järnvägarna utgjorde 1902: 17,200 km.,
hvilket var det största nät i Syd-Amerika.
Statsbanorna utgjorde 2,934 km. En ringa början till
järnvägsbyggande gjordes på 1860-talet, under de
båda följande årtiondena anlades de viktigare banorna,
såsom Anderbanan till Villa Mercedes 1875 och
Cordoba–Tucuman 1876; den förra har numera
blifvit så pass färdig, att endast 75 km. återstå till
närmaste chilenska station. På 1880-talet
fortsattes nordbanan från Tucuman till Salta, och en
del på sidan liggande städer förbundos med
hufvudbanan. Sedan år 1900 Neuquénbanan öppnades, äro
som ändpunkter för järnvägsnätet att anse Rio Negro
och Neuquén i s., Salta och Resistencia i n. samt
San Tomé i Missiones. – Telegrafnätet, som
i n. når till Oran, i s. till Puerto Galugos, hade
1901 en längd af 45,262 km. Dessutom står A.
genom tre kablar i förbindelse med Europa.
Författning. A. är ett statsförbund, hvars
särskilda delar i alla enskilda angelägenheter äro fullt
oberoende af hvarandra, men gentemot utlandet och
i frågor af gemensam natur äro en stat. Hvarje
särskild förbundsledamot ("provins") har följaktligen
sin egen författning och representation. Enligt den
gemensamma unionsförfattningen, af 25 sept. 1860,
utöfvas lagstiftningsmakten af kongressen (congréso),
som årligen är samlad från 1 maj till 30 sept. och
består af "nationens deputeradekammare" och
"provinsernas senatorskammare". Den förra räknar 86
medlemmar, valda för 4 år genom direkta val; till
den senare sänder hvarje provins’ lagstiftande
församling och hufvudstadens valkorporation 2
medlemmar, så att senaten räknar 30 medlemmar med
9-årigt mandat. För valbarhet till senaten fordras att
hafva fyllt 30 år och hafva en årlig inkomst af
2,000 pesos. De deputerade skola hafva fyllt 25 år.
Medlemmarna hafva ett arfvode af 8,400 pesos
pr år. – Den verkställande makten utöfvas af
"presidenten för argentinska nationen". Såsom dennes
ställföreträdare fungerar en vice-president, hvilken är
senatens talman. Båda måste vara katoliker, födda
i landet och för öfrigt fylla de för valbarhet till
senaten stadgade villkor. De väljas för 6 år genom
elektorer i provinserna och hufvudstaden och kunna
ej omedelbart omväljas. Presidenten är högste
befälhafvare öfver hären och flottan, utnämner alla
civila och militära ämbetsmän (provinsernas
guvernörer väljas dock af valmännen i hvarje provins) och
eger att uppsätta biskopsförslag samt är jämte
statssekreterarna ansvarig inför kongressen.
Ministären består af fem statssekreterare: för in- och
utrikes ärenden, för finanser, för justitieärenden, för
kult och undervisning, för hären och flottan.
Presidenten uppbär i lön 36,000 pesos årligen, vicepresidenten
18,000 pesos och statssekreterarna 16,800 pesos
hvardera. Republiken består f. n. af 14 provinser, 10
territorier och förbundsområdet med hufvudstaden
Buenos Aires.
Finanser. Enligt budgeten för 1902 utgjorde
statsinkomsterna 43 mill. pesos i guld (däraf tullarna
35,8 mill.) och 63,39 mill. pesos i papper, medan
utgifterna beräknades till 33,02 mill. pesos i guld
och 102,94 mill. pesos i papper, hvilket
sammanräknadt visar en statsbrist på 15,6 mill. pesos i
papper. Af utgifterna kom den största delen på
statsskuldens amorterande och förräntande (12 mill.
pesos i papper och 23 mill. pesos i guld); för
landtförsvaret fordrades 18 mill. pesos i papper,
sjöförsvaret 11 mill. samma mynt, rättsskipning och
undervisning 13 mill. samma mynt och allmänna arbeten
11,3 mill. pesos i papper och 300,000 p. i guld.
Statsskulden till utlandet var i juli 1901 86,98 mill.
pund sterling, den inhemska var 31 dec. 1900 17,94
mill. pesos i guld och 93,5 mill. pesos i papper samt
den sväfvande skulden 915,000 pesos i guld och 2,4
mill. pesos i papper.
J. F. N.
Armén. Enligt lagen af 11 dec. 1901 är
militärtjänsten personlig och obligatorisk för alla
argentinska män i åldern 20–45 år. Hvarje frisk
man gör tjänst i armén under 8 år, i nationalgardet
under 12 år och i territorialgardet 5 år. Landet
delas i 7 militärdistrikt. I fredstid utgöres den aktiva
armén af 3 bataljoner jägare, 3 bataljoner beridet
infanteri, 14 linjeregementen, 5 regementen
fältartilleri, 3 regementen bergsartilleri, 10
kavalleriregementen, 2 gendarmregementen, 4 bataljoner
genitrupper, 1 träng- och 1 sjukvårdsbataljon.
Infanteriet är beväpnadt med mauserrepetergevär och
mitraljöser, artilleriet har kruppska snabbskjutande
kanoner. Stående arméns fredsstyrka är nära 1,700
officerare, däraf nära 600 af majors- eller högre
grad, och 16,687 man. Arméns krigsstyrka är öfver
120,000 man, nationalgardets öfver 130,000;
territorialgardet är afsedt endast för polistjänst. För
officerarnas utbildning finnes ett militärkollegium
samt skjutskolor för infanteriet och artilleriet.
Soldatmaterialet är utmärkt, straffen stränga och armén
i det hela taget i ett godt tillstånd. Arméns budget
utgör 18 mill. (pappers) pesos.
C. O. N.
Flottan består af 48 fartyg af tillhopa 87,731
ton och 154,210 indic. hästkrafter och med 406
kanoner samt en personal af 339 officerare och
5,184 man. Af fartygen äro 4 moderna
pansarkryssare (2 nybyggda sådana hafva 1904 sålts till
Japan). Republikens vapen är en delad sköld, öfre
fältet blått, nedre silfver. I det nedre hålla två
hvarandra fattande händer en staf, som räcker upp
i öfre fältet och bär en röd frihetsmössa. Bakom
öfre sköldranden en uppgående gyllene sol. Skölden
omslutes af en ek- och lagerkvist. – Flaggan
är blå-hvit-blå.
J. F. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
