Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arkimandrit, öfverabbot - Arkipelag, geogr. - Arkitekt. 1. Person, som vetenskapligt studerat byggnadskonsten - Arkitekt. 2. Tjänsteman - Arkitektonik (jfr Arkitekt), byggnadskonst - Arkitektonisk (jfr Arkitekt), som har afseende på byggnadskonsten - Arkitektur (jfr Arkitekt), byggnadskonst - Arkitektur-måleri, den art af målarekonsten - Arkitrav, "hufvudbjälke", bygnk. - Arkiv, urkund-samling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regel samt från 10:e årh. såsom allmän beteckning
på en prelat. Siciliens och Kalabriens
basilianer-munkar underordnades ock i 11:e årh. en
arkimandrit.
G. O. L.
(J. HDR.)
Arkipelag (af grek. archipelagos, "det förnämsta
hafvet"), geogr., beteckning för en större samling
öar äfvensom för det haf, som omsluter dem; skärgård.
Företrädesvis menas med arkipelagen den
grekiska arkipelagen, d. ä. den stora ögruppen
(och hafvet) emellan Mindre Asien, Turkiet och
Grekland.
Arkitekt (fr. architecte, af grek. architekton,
byggmästare). 1. Person, som vetenskapligt
studerat byggnadskonsten i dess helhet och praktiskt
utöfvar densamma genom uppgörandet af ritningar
till byggnader samt genom ledandet och öfvervakandet
af dessas utförande. – 2. Tjänsteman, hvars
åliggande är att uppgöra eller granska ritningar till
offentliga eller enskilda byggnader, hafva tillsyn
öfver åtskilliga af kronans hus och byggnader o. s. v.
(slottsarkitekt, järnvägsarkitekt, stadsarkitekt m. fl.).
Jfr Öfverintendentsämbetet. – Till
skillnad från arkitekt förstår man med byggmästare
person, som är kunnig i byggnadskonstens teknik och
förstår att utföra byggnader efter arkitektens
ritningar, men som icke själf uppgör sådana.
Arkitektonik (jfr Arkitekt), byggnadskonst:
konsten att uppföra en vetenskaplig lärobyggnad eller
ett system; systemlära.
Arkitektonisk (jfr Arkitekt), som har afseende
på byggnadskonsten; öfverensstämmande med
byggnadskonstens lagar och väsen.
Arkitektur (jfr Arkitekt), byggnadskonst;
byggnadssätt. Se Byggnadskonsten.
Arkitektur-måleri, den art af målarekonsten, som
till hufvudföremål för framställningen väljer
byggnadskonstens alster, helst det yttre (exteriören) eller
det inre (interiören) af en byggnad, men äfven hela
byggnadsgrupper och stadsdelar, hvarför det är svårt
att uppdraga en skarp gräns mellan
arkitekturbilden och den arkitektoniska
prospekten eller veduten. Arkitektur-målaren,
hvars konstart lämpar sig för såväl gouache- och
akvarell- som oljemålning, måste vara herre öfver
både linje- och luftperspektivet samt klart känna
hvad som är det karakteristiska för just det
byggnadsverk han vill framställa. Staffage af
människofigurer ger åskådaren en måttstock för bedömandet
af den framställda byggnadens storlek. –
Arkitektur-måleriet, som hos de gamle grekerna och romarna var
allmänt och högt drifvet såsom väggprydnad i rum
och pelargångar m. m. samt därefter stundom
nyttjades till bakgrund i figurtaflor, tog först med bröderna
van Eyck (början af 1400-talet) ett afgörande
steg framåt. Såsom en särskild konstart framträdde
det likväl ej förr än på 1600-talet hos flamländarna
med Neefs, holländarna med Steenwyck, E. de
Witte m. fl. samt på 1700-talet i den venezianska
skolan med Luca Carlevaris och Canaletto. Bland
svenska arkitekturmålare må nämnas Joh. Richter
(d. i Venezia på 1740-talet och ej, såsom man förr
trodde, elev af Canaletto, utan af dennes föregångare,
Carlevaris), Palm, Scholander och Odelmark samt
dessutom åtskilliga yngre arkitekter (Clason, Boberg
m. fl.) – dessa senare liksom Scholander i
akvarellens form.
R–N.
(O. G–G.)
Arkitrav (af grek. prefixet archi och lat. trabs,
bjälke), "hufvudbjälke", grek. epistylion, bygnk.,
den omedelbart på kapitalet hvilande och således
understa, bärande delen af ett antikt taklistverk
(entablement, se d. o.). För ögat ter sig
arkitraven såsom en enda sammanhängande bjälke,
men är naturligtvis byggd af från kolonn till kolonn
sig sträckande stenblock, vanligen två eller tre ställda
invid hvarandra, detta för att underlätta
upphissandet och inpassandet af de i alla fall betydande
[bildtext]
Dorisk arkitrav (fasad och sektion) från Parthenon.
blocken. Arkitravblockens längd varierar i de
grekiska templen, som i allmänhet äro utförda af
kalksten eller marmor, mellan 2,50 och 4,50 m. Den
längsta arkitraven sträcker sig öfver den breda,
midtersta ingången till Akropolis i Aten. Den är
bildad af två intill hvarandra lagda block, mäter
5,43 m. i längd, 1,15 m. i höjd och 1,44 m. i bredd
samt har att uthärda en belastning af omkr. 86,670
kg. I de egyptiska templen förekomma arkitraver
af betydligt större längd.
[bildtext]
Korintisk arkitrav från Nervas forum, Rom.
Jonisk arkitrav från Priene.
Den doriska arkitraven är slät, endast upptill
afslutad med en svagt framspringande list i form af en
platta, under hvilken för hvarje triglyf (se Metop)
sitter en mindre platta med sex s. k. droppar. De
joniska och korintiska arkitraverna äro uppdelade i
två eller tre framför hvarandra svagt springade fält
och afslutas upptill vanligen med mer eller mindre
rikt profilerad list. Jfr Arkivolt.
I. G. C.
Arkiv (af grek. archeion, öfverhetsbyggnad,
rådhus), urkund-samling; byggnad eller rum, där
urkunder och handlingar förvaras; ämbetsverk, som
vårdar dylika. Man kan skilja mellan offentliga och
enskilda, stats-, kommun-, provins-, härads-, socken-,
stads- och familj- eller gårdsarkiv o. s. v. Något
oegentligt begagnas namnet om enskilda bref- och
handskriftsamlingar i allmänhet.
Israeliter, greker och romare bevarade sina viktiga
urkunder i templen, de äldste kristne likaledes sina
i kyrkorna. Påfvarna och den katolska hierarkien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
