- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1493-1494

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arkiv, urkund-samling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafva infört bruket af arkiv; de andlige i Tyskland
och Frankrike anlade sådana vid biskopssätena och i
klostren. Karl den store började samla ett arkiv, men
i allmänhet äro de kungliga och furstliga arkiven ej
äldre än från 1200-talet. Stadsarkiv började uppstå på
1100-talet. Det forna tyska riket egde arkiv i Wien,
Mainz, Regensburg och Wetzlar. Rika och af stor vikt
äfven för Skandinavien äro Östersjöstädernas arkiv
(Revals, Lybecks m. fl.). De mest betydande arkiven
äro eljest de, som finnas i Rom, Venezia, Paris,
London, Simancas (i Spanien), Wien, München, Dresden,
Berlin och Moskva, de svenska och danska riksarkiven
o. s. v.

Det offentliga arkivväsendet har alltsedan midten
af 1800-talet blifvit föremål för statens direkta
omvårdnad i det ena landet efter det andra. Frankrike
har länge på detta område intagit en framstående
ställning. Det franska nationalarkivet (se Archives
nationales
) har med tiden blifvit ett
centralarkiv dels för en mängd historiska samlingar
från "l’ancien régime", dels för en senare tids
centralförvaltning i den franska hufvudstaden.
Alltifrån början af 1840-talet har regeringen verksamt
ingripit för en bättre vård äfven af de lokala arkiven
i departementen och kommunerna, som under statens
kontroll underhållas af de departementala och
kommunala myndigheterna. Inventarier och
förteckningar såväl öfver nationalarkivet som öfver de
lokala arkiven ha i stort antal upprättats och blifvit
tryckta. Som rådgifvande myndighet till
undervisningsministeriet, under hvilket arkivväsendet numera
lyder, fungerar en arkivöfverkommission. Vidare har
en arkivinspektion organiserats särskildt för de lokala
arkivens räkning. Jfr Langlois et Stein, "Les
archives de l’histoire de France" (1891–93).

I Preussen är det offentliga arkivväsendet
numera fullständigt organiseradt. I spetsen för
detsamma står ett statsarkivens direktorium i Berlin,
under hvilket lyda geheime statsarkivet därstädes,
17 statsarkiv i provinserna, det preussiska historiska
institutet i Rom samt ett slags arkivskola i Marburg.
– Äfven i Bajern är arkivväsendet centraliseradt
med ett riksarkiv i München och provinsarkiv.
Däremot äro de kommunala och kyrkliga arkiven i
Tyskland ännu i regeln fristående, men både på
offentligt och enskildt initiativ har man under senare
år kraftigt verkat för deras bättre ordnande och
bevarande.

Arkivväsendet i Sverige (jfr Riksarkivet och
Landsarkiv). Riksarkivet, som numera i fråga
om planmässigt ordnande af handlingarna och
tillgänglighet torde kunna täfla med hvilket annat
statsarkiv som helst i Europa, har efter hand blifvit
Sveriges central- och hufvudarkiv. De sista åren
ha nämligen utmärkts af en planmässig verksamhet
för att centralisera och bringa reda i det svenska
arkivväsendet. Till en början ha tre landsarkiv
organiserats för att, jämte en arkivdepå på Gottland,
uppsamla de lokala myndigheternas äldre arkivalier
samt ställts under riksarkivariens öfverinseende och
ledning (se Landsarkiv). En stadga för vissa
offentliga arkiv utkom 31 dec. 1900 (med ändringar
22 maj 1903), enligt hvilken bl. a.
arkivförteckningar skola upprättas och insändas till riksarkivet.
För att tjäna till ledning vid ordnandet och
förtecknandet ha i riksarkivet uppgjorts och af k. m:t
utfärdats (1903) dels allmänna grunder vid
ordnande och förtecknande af vissa offentliga arkiv
(jämte ett af riksarkivarien utfärdadt upplysande
cirkulär af 22 juni 1903), dels planer till
förteckningar öfver centrala ämbetsverks, länsstyrelsers,
domkapitels, allmänna läroverks samt magistraters
och rådstufvurätters arkiv. Slutligen har (1901–02)
en undersökning företagits af de centrala
ämbetsverkens arkiv i hufvudstaden, hvilken undersökning
ledt till förslag om upprättande af en med
riksarkivet förenad administrativ arkivdepå, i hvilken
dessas äldre arkivalier successive skulle uppsamlas,
äfvensom till förslag rörande det offentliga
arkivväsendets högsta ledning samt inspektion af vissa
offentliga arkiv genom riksarkivarien.

Bland sådana arkiv märkas i öfrigt de centrala
ämbetsverkens, domstolarnas, länsstyrelsernas, andra
civila och militära myndigheters i landsorten,
domkapitlens samt stads- och kyrkoarkiven. Riksdagens
arkiv har ej längre samma betydelse som förut, då
de viktigaste riksdagshandlingarna tryckas, men
riksbanken och riksgäldskontoret ha tämligen
betydande arkiv. Af de gamla ståndsarkiven består
Riddarhusets ännu som själfständigt; de ofrälse
ståndens hafva öfverlämnats till riksarkivet. – I
Sverige finnas slutligen åtskilliga värdefulla
handskriftsamlingar, tillhörande de offentliga biblioteken
eller enskilda personer.

De upplösta centrala ämbetsverkens arkiv hamna
uti riksarkivet, men redan nu hafva åtskilliga ännu
bestående tid efter annan dit öfverlåtit delar af sina
samlingar, delvis som deposition; så har under
senare år skett med kammarkollegium, statskontoret,
kommersekollegium. Af de ännu kvarvarande intager
kammararkivet (se d. o.) genom handlingarnas
rikhaltighet och deras betydelse för hela vår inre
historia det ojämförligt främsta rummet, men det
har en mycket otjänlig lokal, som försvårar ett
tidsenligt ordnande. Krigsarkivet och flottans
arkiv
(se d. o.) hafva under senare år
blifvit sammanförda och nyordnade; flottans afdelning
i Karlskrona har dessutom ett eget arkiv. Af de
öfriga torde kommersekollegiets arkiv,
som äfven inbegriper det forna bergskollegiets, vara
det mest betydande. Därjämte bör nämnas det
sedan 1892 nybildade slottsarkivet (se d. o.)
i Stockholm.

Domstolarnas arkiv äro numera af två slag:
hofrätternas och underrätternas. Alla hofrätterna hafva
sina egna arkiv; Jönköpings för detsamma en egen
byggnad. Från Svea hofrätt har i senare tid en
icke obetydlig samling äldre protokoll och
handlingar öfverlämnats till riksarkivet (jfr "Medd. fr.
sv. riksarkivet", XVII, 1893). Lagmansrätterna
upplöstes 1849. Genom k. br. 8 maj 1850 bestämdes,
att deras arkiv skulle förvaras af vissa namngifna
landskanslier, rådstufvurätter samt hofrätten öfver
Skåne och Bleking. De komma efter hand att
hamna i landsarkiven. Häradsrätternas arkiv hafva i
allmänhet varit både olämpligt förvarade, illa
skyddade för våda och svårtillgängliga; dock har i
senare tid flerstädes en förändring till det bättre
inträdt. Från dem öfverlämnades på grund af k. br
28 sept. 1869 alla äldre domböcker fore 1736 till
riksarkivet, där de blifvit ordnade och förtecknade,
men numera ha de börjat därifrån öfverlämnas till
landsarkiven. Bergstingsrätternas arkiv hafva
hufvudsakligen tagits om hand af bergmästarna eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0815.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free