- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1511-1512

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armagnaker - Armamentarium, tyghus - Arman (isl. ármaðr), norsk benämning under medeltiden - Armanjak (fr. armagnac, af ortnamnet Armagnac), franskt drufbrännvin - Armansperg, Josef Ludwig, grefve von A. - Armarium (lat., af arma, vapen), rustkammare; bokskåp - Arma suecica ("de svenska vapnen") - Armati, Salvino

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hopar från Pyrenéerna. De begagnades sedermera
af Karl VII i kriget mot England. Då de efter
vapenstilleståndets afslutande icke ville skiljas
åt, utan under mord och plundring genomströfvade
Frankrike, trotsande konung Karl VII:s makt, sökte
denne befria sig från packet på det sätt att han
använde dem till krig på östra gränsen, hvilken han
sträfvade efter att utvidga till Rhen. En här på
30,000 armagnaker, under anförande af den franske
kronprinsen (Ludvig XI), vände sig mot schweizarna,
hvilka, 1,600 man starka, mötte honom vid S:t Jakob
an der Birs 1444. I detta "Schweiz’ Thermopylai"
föll hela den schweiziska hären, på några man när,
men äfven 8,000 armagnaker betäckte valplatsen, och
Ludvig drog sig tillbaka. En annan här af armagnaker,
20,000 man, hade tågat mot Elsass, där de på allt sätt
plågade bönderna, som ock hämnades och mördade en stor
del af dem, af befolkningen där betecknande kallade
"arme gecken". De sedan af Karl VII upprättade 15
"compagnies d’ordonnance", som bildade kärnan af den
franska hären, bestodo till stor del af de dugligaste
bland armagnakerna. De öfrige läto utan motstånd
hemskicka sig. Litt.: Barthold, "Der armegecken krieg
1444 und 1445" (i Raumers Hist. taschenb., N. f. III,
1842), och Witte, "Die armen gecken und ihr einfall
in Elsass" (1883).
E. A–T.

Armamentarium (lat., af arma, vapen), tyghus;
samling af kirurgiska instrument.

Arman (isl. ármaðr), norsk benämning under medeltiden
på hvar och en, som förvaltade en egendom för
egarens räkning. Sådana förtroendemän, sällsynta
i privatpersoners tjänst, spelade i konungens och
kyrkans tjänst samma roll som i Sverige brytarna
(Västergötland) och länsmännen (Svealand). De skulle
härbergera konungen och biskopen på dessas resor och
hade nästan hela den lokala administrationen i sin
hand. De voro på samma gång poliser och åklagare,
indrefvo böter och uppburo kronans och kyrkans
skatt. I regel af låg härkomst, understöddes de af de
högättade "lendermännen", utan att direkt lyda under
dessa. Konungarnas upprepade försök att rekrytera
armännen ur en högre samhällsklass misslyckades
ständigt. Under 1300- och 1400-talen undanträngdes de
af de mera ansedde och högättade "sysselmännen" och på
kyrkans gods af prostarna, hvarefter de på 1500-talet
alldeles försvinna. Litt.: Maurer, "Die ármenn des
altnorwegischen rechtes" (i bajerska vet. akad:s
"Sitzungsberichte. philos.-, philol.-hist. classe
I", 1879).
E. A–T.

Armanjak (fr. armagnac, af ortnamnet Armagnac),
franskt drufbrännvin (konjak), destilleradt ur sämre
vinsorter, pressåterstoder och vinjäst.

Armansperg, Josef Ludwig, grefve von A., bajersk
statsman, f. 1787, d. 1853, blef, sedan han beklädt
flere ämbeten i statens tjänst, 1826 först utrikes-
och sedan finans- och inrikesminister, men måste 1831
nedlägga sitt ämbete till följd af det ultramontanska
partiets ränker. 1832 blef han af Londonkonferensen
kallad till ordförande i det regentskap, som under
konung Ottos minderårighet skulle styra Grekland
och ordna dess författning. Han omgaf sig med ett
kotteri och intrigerade mot regentskapets båda
öfrige medlemmar. Sedan Otto 1835 blifvit myndig,
blef A. hans rikskansler och en tid (1836), under det
konungen befann sig i Tyskland, Greklands regent. På
grund af grekernas allmänt yttrade motvilja mot honom,
måste han 1837 nedlägga sitt ämbete och återvända
till Bajern, där han tillbragte återstoden af sin
lefnad i tillbakadragenhet på sina gods.

Armarium (lat., af arma, vapen), rustkammare;
bokskåp.

Arma suecica ("de svenska vapnen"), en hos Friedrich
Hulsius i Frankfurt a. M. 1631–34 utkommen krönika,
skildrande Gustaf II Adolfs och den svenska härens
bedrifter i Tyskland. Detta arbete är en kompilation
af flygblad och andra tryckta källor. Dess 1:a
del utkom 1631 i en latinsk och en tillökad tysk
upplaga. Fortsättningar och nya upplagor utgåfvos
sedan intill 1634, hvaraf några med författarnamnet
Philipp Arlanibæus, Philohistoricus, säkerligen en
pseudonym. Arbetet företer så stora öfverensstämmelser
med en annan dylik krönika, Inventarium Sueciæ,
att de med sannolikhet kunna antagas härröra
från samme författare. Den senare krönikan bär
författarenamnet Joh. Ludvig Gottfried, hvilket
af Droysen ("Arlanibæus Godofredus, Abelinus",
1864) ansågs beteckna Johan Philipp Abelin (se
d. o.). Frieda Gallati ("Chemnitz und seine quellen",
1902) har emellertid påvisat, att Gottfried var
en i Frankfurt, dit han synes hafva inflyttat från
Heidelberg, verksam författare, hvilken redan 1625
omtalas som "corrector" och 1632 utgaf en samling
hyllningsdikter till Gustaf Adolf.
V. S–G.

Armati, Salvino, en florentinare, som i
slutet af 13:e årh. skall hafva uppfunnit
glasögonen. Uppfinningen tillskrifves äfven en
italiensk munk, Alessandro di Spina, samt Roger
Bacon.

–-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0824.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free