Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 29-30 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armfelt, Gustaf Maurits - Armfelt, Alexander - Armfotingar - Armhåla - Armida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gustavianerna G. M. Armfelt, J. F. Aminoff och A.
Ehrenström" (1899).
S.*

4. Alexander A., den föregåendes son,
grefve, finsk statsman, f. 18 april 1794 i Riga,
tillbragte sina tidigare år hos föräldrarna under
deras landsflykt i Kaluga i Ryssland samt blef 1808
student i Uppsala, 1810 i Edinburgh och 1813 i Åbo.
Han inskrefs 1814 som auskultant i Åbo hofrätt,
men ingick redan s. å. i den ryska generalstaben
och deltog i 1815 års krig i Frankrike. Under de
följande 12 åren fortfor han att tjänstgöra dels
vid ryska, dels vid finska trupper, men tog 1827
afsked såsom kapten. Han gick därefter öfver på
den civila ämbetsmannabanan och blef 1827 t. f.
direktör i Finlands bank. 1832 kallades han till
Petersburg såsom biträde åt dåv.
ministerstatssekreteraren för Finland, grefve Rehbinder, blef 1834
dennes adjoint samt efter hans död, 1841, t. f.
och 1 maj 1842 ord. minister-statssekreterare för
Finland. På denna plats kvarstod han till sin död,
8 jan. 1876. Genom sitt fina hofmannaväsende och
sin alltid passionsfria hållning tillvann sig A.
Nikolaus I:s och Alexander II:s förtroende. Hans
politiska karaktär var utmärkt af en långt drifven
försiktighet, hvilken, om än förestafvad af politisk
klokhet och fosterlandskärlek, icke alltid
tillfredsställde den finska själfständighétskäuslan. Dock äro
de förordningar, som upplifvade Finlands
konstitutionella samhällsskick (sammankallandet af
landtdagen 1863 och landtdagsordningen af 1869)
kontrasignerade af A.
R. C. (M. G. S.)

Armfotingar, Brachiopoda, zool., en förr till
blötdjuren räknad djurklass, som dock egentligen har
endast det gemensamt med dessa, att liksom hos
musseldjuren på utsidan af manteln afsöndras
två, stundom mot hvarandra ledande
skal (se fig. 1), hvilka dock i
förhållande till kroppen hafva en helt annan
ställning än de hafva på musseldjuren,
på hvilka skalen täcka kroppens
längdsidor och följaktligen bestå af ett
höger- och ett vänster-skal, medan
de däremot på armfotingarna äro
ett främre (äfven kalladt buk-skal)
och ett bakre (rygg-skal). Skalen bestå vanligen af
kalk, stundom af kitin. Det främre är vanligen störst,
och i djurets naturliga ställning är detta skal det
nedre, oftast vid ledgången med ryggskalet utdraget
till ett s. k. näbb och genomborradt (se fig. 1) för
att lämna plats åt en utväxt ("stjälk"), medelst
hvilken djuret fäster sig. Somliga armfotingar hafva
emellertid denna stjälk utgående midt i ledgången
mellan skalen; andra åter fästa sig på det sättet,
att bukskalet fastväxer vid något föremål i hafvet.

Armfotingarna hafva sitt namn däraf, att de,
liksom åtskilliga mossdjur, på bägge sidor om
munnen äro försedda med en, vanligen lång utväxt
(arm). Dessa armar, som i hvilande tillstånd ligga
spiralformigt inrullade (se fig. 2 och 4), stödjas af en
vanligen i samma form vriden staf, som tillhör insidan
af ryggskalet (se fig. 1), och hafva på ena sidan en
mängd tättsittande fransar, hvilka äro beklädda med
flimmerhår och genom dessas dallring åstadkomma
en rörelse i vattnet, hvarigenom de små mikroskopiska
väsenden, som tjäna armfotingarna till näringsämne,
föras till deras mun; dessa armar tjänstgöra äfven
såsom andedräktsorgan. Nervsystemet består af en
ring, omkring matstrupen med en ansvällning å
buksidan (fig. 4 n). Kärlsystemet (fig. 4 h) är väl
utveckladt. Ögon och hörselorgan saknas. Armfotingarna
äro försedda med afsöndringsorgan (fig. 4 e), som erinra
om ringmaskarnas. Äfven larverna likna
ringmaskarnas. Armfotingarna intaga en ganska isolerad
ställning i det genealogiska systemet; närmast
besläktade torde ringmaskarna vara.

Armfotingarnas klass eger ett stort geologiskt
intresse, emedan den uppträdde redan i de äldsta
(kambriska) tiderna för det organiska lifvets
utveckling på jorden och för länge sedan passerat
höjdpunkten af sin formrikedom. Ett släkte (Lingula),
som finnes i den kambriska formationen, kvarlefver
ännu i varmare haf. Nära 2,000 arter af
armfotingar äro beskrifna, men af dessa äro mer än
1,800 utdöda. De öfriga lefva i nutidens haf. En


Fig. 4. Schematiskt längdsnitt genom en armfoting:
d tarm, e afsöndringsorgan, h hjärta, n nervganglion,
o munöppning, s skalet, st stjälk, u arm.

art, Terebratulina caput serpentis (se fig. 1–3),
lefde måhända redan i kritperioden.

Armfotingarna kunna indelas i två ordningar:
Testicardines, hvilkas skal äro vid ledgången
försedda med lås och tänder, och Ecardines, som sakna
lås i skalens ledgång. Till den förra, som är den
på släkten och arter rikaste ordningen, hör den i
nordens haf rätt allmänna, ofvannämnda
Terebratulina (ormskallen); till den senare ordningen hör
ett likaledes nordiskt och dessutom fossilt släkte,
Crania, som växer fast med sitt bukskal.
L–e.

Armhåla, anat., dets. som axelhåla (se d. o.).

Armida, en i Tassos "Gerusalemme liberata"
skildrad trollkunnig och skön förförerska, prinsessa
från Damaskus. Hon bringar förvirring i
korsfararnas läger och kvarhåller länge i sin förtrollade
trädgård den tappre Rinaldo fången i älskogsbojor.
Denna episod om A. har gjorts till ämne för operor
af bl. a. Gluck och Rossini.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>