- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
43-44

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arndt, Ernst Moritz - Arndt, Wilhelm - Arne. Se Arnmödlingarna - Arne, Thomas Augustine - Arnebia - Arnefjorden - d'Arneiro, José Augusto Ferreira Veiga - Arnell, Lars - Arnell, Hampus Wilhelm - Arnemagneanska samlingen. Se Magnusson (Arne) - Arne Magnusson. Se Magnusson (Arne) - Arnesen, Poul - Arnesen, Anton Ludvig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ännu 1854 skref han Pro populo germanico,
varnande sitt folk bl. a. för junkrar och prelater. Hans
sista skrift (1858) var egnad åt Steins minne.

Få människor hafva genomgått en lefnadsbana
så lång och växlingsrik som denne man, hvilken,
svensk till härkomst och länge i svensk tjänst, blef
en tysk patriot och politisk siare, som oaflåtligt
verkade, stred och led för Tysklands ära och
storhet; som genom sina dikter och sin kraftfulla prosa
var sitt folks älskling; en ovanligt kraftfull, trofast
och ren karaktär, i hvilken tyskarna vörda idealet
för en tysk. 1865 restes i Bonn hans bildstod. A:s
förnämsta skrifter utgåfvos 1892–96 i en samlad
upplaga i 6 bd. Jfr biografier öfver A. af Baur
(5:e uppl. 1882) och Thiele (1894).
E. V. M.*

Arndt, Wilhelm, tysk historiker, f. i Kulm,
Västpreussen, 1839, d. 1895, studerade historia i
Göttingen under Waitz, blef 1875 docent och 1876
e. o. professor i historia vid Leipzigs universitet
samt 1894 professor i historiens hjälpvetenskaper
därstädes. Sedan 1862 var han medarbetare i
"Monumenta Germaniæ historica" och utgaf i
denna urkundssamling bl. a. Gregorius’ af Tours
verk. En frukt af hans paleografiska studier äro
två häften mycket använda Schrifttafeln zur
erlernung der lateinischen paläographie
(1874–78; 3:e
uppl. 1897–98). A. var en fin Goethekännare.
För historiska forskningar besökte han Sverige.

Arne och Arne Arnesson. Se
Arnmödlingarna.

Arne [a’n], Thomas Augustine, engelsk
tonsättare, f. 1710, d. 1778, var af sin fader
bestämd för advokatståndet, men genomdref efter
mycket motstånd sin vilja att egna sig åt musiken.
Först väckte han bifall med operan Rosamond (1733,
text af Addison), sedan vann han ett ännu större
bifall med Comus (1738, text af Milton). I Comus
började A. utveckla en nationell stil genom att infoga
engelska och skotska folkmelodier. Sedan 1745
skref A. för konserterna i Vauxhall flera små
sångstycken: Ballads, Dialogues, Duetts, Trios m. m.,
som gjorde ofantlig lycka. A. anses hafva
komponerat den bekanta hymnen Rule, Britannia!,
hvilken sedan blef en engelsk folksång.
A. L.

Arnebia Forsk., bot., växtsläkte inom nat. fam.
Borraginaceæ, står nära Lithospermum, från hvilket
släkte det skiljes genom sin tvåklufna pistill. Till
släktet räknas något mera än ett tiotal arter, vilda
i Medelhafs- och Himalayaområdet.
Anmärkningsvärda såsom tacksamma och ganska ofta odlade
trädgårdsväxter äro ett par arter. A. echioides DC.
är flerårig, ung. 20–30 cm. hög, med stora
gula blommor, samlade i knippen till en kvastlik
blomställning. Vid blomningens början har blomman
5 purpurfärgade fläckar, hvilka efter befruktningen
försvinna. A. decumbens (A. cornuta Fisch. et Mey.)
är ettårig, med lysande gula blommor, som fortfara
att utvecklas långt ut på hösten.
G. A. (G. L–m.)

Arnefjorden, en trång, mot söder mellan fjällen
inskjutande fjord i Sogn (södra sidan af
Sognefjorden), Norge.
Rm.

d’Arneiro, José Augusto Ferreira Veiga,
vicomte, portugisisk tonsättare, f. 1838 i Macao,
Kina, tillhör en förnäm portugisisk släkt och
härstammar på mödernet från Sverige. Han studerade
juridik vid universitetet i Coimbra och från 1859
med grundlighet musik samt började komponera.
Hans förnämsta arbete är ett Te Deum (1871), som
utförts äfven i Paris, där det fått titeln
"symfonikantat". Hans opera "Ungdomselixiret" gafs i
Lissabon 1876. A. anses för den mest framstående
bland Portugals nyare tonsättare.
A. L.

Arnell, Lars, skriftställare, f. i Stockholm
1781, blef 1794 sergeant vid artilleriet och tog 1813
som öfverstelöjtnant i armén afsked från
militärtjänsten. Senare utnämndes han till landshöfding,
först i Jämtlands och sedan i Hallands län, samt
blef t. f. statssekreterare vid krigsexpeditionen 1823,
ord. 1824. A. ådagalade som ämbetsman stor
duglighet och stod i hög gunst hos Karl XIV, men
bragtes genom spel och slöseri i sådant trångmål,
att han 1825 ansåg sig tvungen att i hemlighet
lämna fäderneslandet. Frånvarande dömdes han som
bedräglig gäldenär till två års fästning, men
undergick ej detta straff. Han blef rysk undersåte 1830
samt bokhandlare och tidningsredaktör i Åbo s. å.
Därefter egnade han sig mest åt litterär verksamhet
och var äfven sekreterare i Åbo läns
hushållningssällskap. Som författare är han mest bekant för
sina förtjänstfulla öfversättningar från engelska och
amerikanska skalder: Scott, Irving, Moore (Lalla
Rookh, 1:a uppl. Åbo 1829–30, 2:a uppl. Upps.
1860) m. fl. A. utgaf samma år, som han rymde,
skriften Huru skola banquerouter förekommas,
vingleriet och ockret utrotas?
(Stockholm 1825). Han
dog i Åbo 1856.

Arnell, Hampus Vilhelm, botanist, f. 2
aug. 1848 i Härnösand, blef 1868 student i
Uppsala, promoverades 1875 till filos. doktor och
förordnades s. å. till docent i botanik, men lämnade
snart universitetet för lärarebanan samt blef 1880
lektor i naturalhistoria och kemi i Jönköping, 1894
i Gäfle och 1901 i Uppsala. – A:s vetenskapliga
verksamhet har egnats hufvudsakligen åt utredandet
af mossorna, men äfven studiet af de fenologiska
fenomenen. Bland hans fenologiska arbeten må
nämnas Om vegetationens utveckling i Sverige åren 1873
–75
(i Uppsala univ:s årsskr. 1878). Bland hans
många särskildt åt lefvermossorna egnade arbeten
märkas det af honom i förening med S. O. Lindberg
utförda arbetet Musci Asiæ borealis (i Vet. akad:s
handl., bd 23; 1888–89) och Lebermoosstudien
im nördlichen Norwegen
(i Jönköpings lärov. årsber.,
1892). Därtill kommer ett större antal uppsatser
i tidskrifter. A:s bryologiska arbeten fota sig till
hufvudsaklig del på det material, som han
insamlat under resor i flertalet svenska landskap
och i nordliga Norge (Salten 1869, Ranen 1870,
Tromsö amt 1891) samt nedre Jenisseidalen i
Sibirien (1876).
G. A. (G. L–m.)

Arnemagneanska samlingen. Se Magnusson
(Arne).

Arne Magnusson, isländsk lärd. Se
Magnusson (Arne).

Arnesen, Poul, dansk filolog, f. 1776 på
Island, d. 1851 i Köpenhamn, innehade efter
hvartannat lärareplatser i Kristiania, Slagelse, Fredericia
och (vid "Borgerdydskolen") Köpenhamn. Bland
hans arbeten märkas Græsk-dansk ordbog (1830)
och Ny latinsk-dansk ordbog (1845–48).

Arnesen, Anton Ludvig, dansk
lustspelsförfattare, f. 1808, d. 1860 som kontorschef i
finansministeriet. Som student insände han 1828
till teatern en vådevill, Intrigen ved

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free