- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
55-56

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arnold, Hans Jakob von - Arnold, Samuel - Arnold, Benedict - Arnold, Karl - Arnold, Thomas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kriget uteblef emellertid, och A. fick sålunda ej
tillfälle att visa sin förmåga som härförare. Däremot
inlade han utmärkta förtjänster såsom administratör
och skapade de norska skidlöparekårerna,
som 1747 fingo en bestämd organisation och sedan
fortforo att existera till den stora arméreduktionen
1816. Vidare genomdref A. upprättandet af det
norska landtvärnet, som likaledes blef
fullständigt ordnadt 1747. A. blef 1749 utnämnd till
fältmarskalk och dog 1758.
Y. N.

Arnold [a’n*ld], Samuel, engelsk kompositör,
f. 1740, d. 1802 i London som kungl. hofkomponist
och organist. För sina öfver 40 operor och
intermezzon vann han på sin tid mycket beröm. Ett
varaktigare namn har A. förvärfvat sig genom
en praktfull, ehuru något felaktig, upplaga af
Händels verk, hvilken 1786 utkom i 36 band,
under Georg III:s auspicier. A. ledde äfven
en tid de 1784 stiftade stora musikfesterna till
Händels ära.
A. L.

Arnold [a’n*ld], Benedict, general först i
nordamerikansk, sedan i engelsk tjänst, f. i Norwich,
Connecticut, 1741, d. i London 1801, utmärkte sig
genom djärfhet och stor militärisk duglighet under
nordamerikanska frihetskrigets tidigare skede.
Amerikanska, härens seger under general Gates vid Saratoga
(1777) var till väsentlig del A:s förtjänst. Svårt
sårad vid detta tillfälle, nödgades han lämna
krigstjänsten och blef i stället guvernör i Filadelfia.
A. hade alltid i kongressen haft emot sig ett äfven
mot Washington föga vänligt stämdt parti och vid
ett föregående tillfälle blifvit förbigången vid en
befordran. Nu anklagades han på rätt svaga
grunder för utpressning, och Washington nödgades
motvilligt gifva honom en skrapa. Harm häröfver
jämte dåliga affärer, giftermål med en lojalt sinnad
dam och misstro till den slutliga framgången af
kolonisternas sak gjorde honom till förrädare. Han
sökte och erhöll (aug. 1780) platsen som kommendant
i West-Point, nyckeln till förbindelselinjen mellan
de norra och de södra staterna samt amerikanarnas
viktigaste ammunitionsplats. Genom major André
(se d. o.) underhandlade han med engelske generalen
Clinton om att uppgifva West-Point, men
blef röjd, när André tillfångatogs, och flydde då
öfver till engelska hären, där han genast utnämndes
till brigadgeneral. Hans upprop till affall hade
ingen verkan, och i England, dit han for 1782,
blef han väl gynnad vid hofvet, men möttes eljest
af allmänt förakt. Hans sista år fördystrades af
penningbekymmer och samvetskval. A. var en
impulsiv natur, blottad på militärisk och patriotisk
hederskänsla, och hans förräderi anses af moderna
amerikanska historieskrifvare ej fullt motivera den
ytterliga afsky det i Amerika hopat öfver hans namn.
V. S–g.

Arnold, Karl, tysk (norsk) pianist och
kompositör, f. 1794 i Neukirchen i Würtemberg, väckte
tidigt uppseende för sitt klaverspel, hvari han
undervisades af Hoffmann och Aloys Schmitt, under
det Vollweiler och J. A. André voro hans lärare
i komposition. Efter flera konstresor i Tyskland
och Polen slog han sig ned såsom musiklärare i
Petersburg 1819. 1824 flyttade han till Berlin, där
han fortsatte sin verksamhet som lärare, virtuos och
komponist samt bl. a. bragte sin opera Irene till
uppförande. Sedan han en tid varit musikdirektör
i Münster, måste han på grund af sitt (näppeligen
fullständigt utredda) förhållande till de politiska
oroligheterna lämna sitt fädernesland. Han begaf sig
då till Kristiania, där han 1849 blef direktör för
filharmoniska sällskapet. Från 1858 till sin död,
1873, var han tillika organist vid
Trefaldighetskyrkan i nämnda stad. Hans kompositioner utgöras,
utom af nämnda opera, af en konsert, en kvartett,
en sextett, flera pianosaker och sånger, en symfoni
(gifven i Stockholm 1856), en fantasi för violoncell
och orkester öfver melodier af prins Gustaf m. m.
En stor del af hans arbeten äro ännu otryckta. –
Hans son Karl, f. 1824, d. 1867, elev af Max
Bohrer i violoncellspel, blef 1851 anställd vid k.
hofkapellet i Stockholm och 1857 lärare i violoncell
vid Musikaliska akademien därstädes.
A. L.

Arnold [a’n*ld]. 1. Thomas A., präst, en af
Englands mest betydande skolman, föddes på ön
Wight 1795, studerade i Oxford 1811–18, egnade
sig de följande nio åren – under hvilka han äfven
företog flera utländska resor – åt djupgående
studier i teologi, klassiska språk och historia, på
samma gång som han sysselsatte sig med att
förbereda ynglingar för universitetet och därigenom
lade grunden till sin följande pedagogiska
verksamhet. År 1827 kallades han till rektor för Rugby
school och verkade med utomordentlig framgång på
denna plats till 1841, då han utnämndes till
professor i historia i Oxford. Han bortrycktes af en
tidig död 1842. – A. är den engelska
lärdomsskolans Sokrates, betydande icke så mycket genom
sina skrifter som genom sin ädla, kraftfulla och
genombildade personlighet och genom den
pedagogiska tradition han efterlämnade. Hans
hufvudförtjänst ligger däri, att han framställde det
engelska skolväsendets egendomlighet liksom i en
förklarad dager och därigenom ådrog detsamma en
välförtjänt uppmärksamhet. A. häfdade och
förverkligade på ett lysande sätt den djupa sanning,
som ligger till grund för den engelska uppfattningen
af uppfostrans och skolans ändamål, nämligen att
ynglingar böra framför allt fostras till män, till
upplysta, kraftiga, om sig själfva och sitt
lefnadsmål medvetna karaktärer. Vördande det häfdvunna
och nationella, skattade han högt den anda af
solidaritet och kamratskap, som sedan gammalt
utbildat sig i den engelska skolan, och stäfjade med
varsamhet de missbruk, som i sammanhang därmed
inrotat sig. Gentleman i ordets ädlaste bemärkelse,
liberal i sin uppfattning och behandling af
ungdomen, tagande liflig del i de unges sorger och
fröjder, t. o. m. i deras lekar, fryntlig och mild,
men också allvarlig och sträng, vann han öfver sina
lärjungar ett underbart inflytande, som förhöjdes
och stärktes af det starka intryck han förstod att
gifva de unge af den varma och lefvande kristendom,
som utgjorde grundtonen i hans eget väsende. All
formalism och bokstafskunskap var honom främmande,
och religionen ville han framför allt se förverkligad
i en förhöjd och renad känsla för sanning och rätt.
För en närmare kännedom om A:s personlighet
och om det engelska skolväsendets egendomliga
karaktär kan hänvisas till hans lefnadstecknare
Stanleys "The life and correspondence of Thomas
Arnold" (2 bd, 1844, senaste uppl. 1901, på tyska
af K. Heintz, 1846) äfvensom till den af en bland
A:s lärjungar, Th. Hughes, författade skildringen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free