- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
59-60

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arnold, Arthur - Arnold-Foster, Hugh Oakeley - Arnoldi, Wilhelm - Arnoldson, Karl Oskar - Arnoldson, Sigrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bomullsfabriksarbetarna i Lancashire och skref därom
The history of the cotton famine (2 bd, 1864; 2:a
uppl. 1865). Han gjorde sig äfven känd genom
resebeskrifningarna From the Levant (2 bd, 1868) och
Through Persia by caravan (1877) samt beträdde
ett annat område i sina arbeten Social politics (1879)
och Free land (1880). Medlem af underhuset 1880
–85, genomdref A. motioner, som banade väg för
Gladstones genomgripande valreform af 1884–85.
Han stiftade 1885 "Free land league" och vardt
president för denna förening samt var 1895–97
ordförande i Londons nybildade grefskapsråd. A.
adlades 1895. Död 1902.
E. F–t.

Arnold-Forster [a’nəld-få’stə], Hugh
Oakeley
, engelsk politiker, f. 1855 i Punjab, son af
W. D. Arnold och sonson af den store pedagogen Th.
Arnold, adopterades som fader- och moderlös 1859
af sin morbroder, den liberale statsmannen W. E.
Forster, och antog sedan namnet A.-F. Efter studier
i Rugby och Oxford egnade han sig åt det politiska
lifvet, blef 1892 parlamentsledamot, 1900
parlamentarisk sekreterare i marindepartementet och
1903, vid den balfourska ministärens ombildning,
krigsminister. Bland hans skrifter märkas A history
of England
(1897), Army letters (1898), en vid sitt
framträdande mycket uppmärksammad artikelserie
om brittiska härens reformering, samt Our great
city
(1890), en historisk-topografisk beskrifning af
London.
V. S–g.

Arnoldi, Wilhelm, biskop i Trier, f. 1798,
d. 1864, förvärfvade ryktbarhet därigenom att han
1844 utställde "Kristi osömmade kjortel" och
därigenom föranledde den s. k. tysk-katolska
rörelsen
. A. utgaf flera predikosamlingar. Se
J. Kraft, "Leben des bischofs W. Arnoldi von Trier"
(1865–66).
(J. Hdr.)

Arnoldson. 1. Karl Oskar A., operasångare,
föddes 4 juli 1830 i Stockholm, blef student 1849,
tog kameralexamen 1854 samt ingick i
generaltullstyrelsen och några andra verk; men af sin böjelse
drogs han snart till teatern. 1855 debuterade han på
Mindre teatern i Farinellis roll. Sina studier fortsatte
han under Stjernström och Günther och öfvergick 1858
till k. teatern, där han s. å. fick anställning efter att
hafva gjort sin debut såsom Max i "Friskytten". I
den första roll han sjöng
efter detta sitt antagande, nämligen Stradella,
öfveransträngde han sin röst så, att den troddes vara
förlorad, hvarför han återtog sin tjänstgöring i
tullverket. Efter ett års tid kunde han emellertid ånyo
med framgång beträda tiljan. 1858 och 1865 gjorde
han studieresor till Paris. Bland de lärare, som
väsentligt bidragit till hans utbildning, räknade A.,
liksom Arlberg, tysken Wieser, som varit
teatersångare, men förirrat sig till ett café chantant i
Stockholm. Fruktan att i följd af en sjukdom ånyo
förlora sin röst dref honom till själfmord i Karlsbad
8 juli 1881. A. var begåfvad med en välklingande
och omfångsrik tenorstämma, hvilken han
omsorgsfullt utbildat i alla afseenden; särskildt egde han en
betydande koloraturfärdighet. Han var lika omtyckt
i den erotiska som i den heroiska genren. Sin
egentliga individualitet utvecklade han dock i den komiska
operan, för hvilken hans friska jovialitet gjorde
honom synnerligen lämplig. Som hans bästa roller
kunna räknas Georges i "Hvita frun", Raoul i
"Hugenotterna", Arnold i "Vilhelm Tell",
Almaviva i "Barberaren" samt Fra Diavolo, Lohengrin
och Postiljonen från Lonjumeau.

2. Sigrid A., den föregåendes dotter, sångerska,
f. 20 mars 1861 i Stockholm, utbildades i
sångkonsten till en början genom sin fader och Fritz Arlberg
och väckte uppmärksamhet på en konsert å Dalarö 1882
samt sedermera i hufvudstaden, på västkusten och
i Norge. Understödd af Isidor Dannström, reste hon
1884 till Berlin och studerade halftannat år under
Desirée Artôt, hvarpå hon jämte dennas man, Padilla,
gjorde en konsertturné i Österrike och därunder
debuterade i Prag med stor
framgång såsom Rosina i "Barberaren" 1885. Efter
ytterligare studier för Artôt uppträdde hon med
lysande framgång i Moskva 1886 såsom Rosina,
Dinorah, Lakmé, Traviata, Adalgisa
samt Zerlina
i "Don Juan" och "Fra Diavolo". Följande år sjöng
hon i London, Amsterdam och Haag, konserterade
i sitt hemland och debuterade i Paris som Mignon
å Opéra comique, då inrymd i Théâtre lyrique,
sedan den gamla byggnaden s. å. brunnit ner, vid
hvilket tillfälle A. råkade vara närvarande bland
åhörarna, men lyckades rädda sig. Under 1888
uppträdde hon i Trieste, Monte Carlo, Nizza, Rom
och ånyo i London, där Adelina Patti rymde fältet
för henne och där hon bl. a. utförde Somnambula
och Cherubin. Engagerad af impresarion Alfred
Fischhof
, uppträdde hon s. å. i Baden-Baden,
Hamburg, Neufchâtel och Petersburg, följande år
– då hon gifte sig med Fischhof – i Moskva, Prag,
Zürich m. fl. st., 1890 i Holland, Wiesbaden och
Florens, 1891 i Barcelona, Paris och Stockholm, där
hon gjorde Mignon, Traviata, Rosina och Lakmé.
1892 kom hon åter till Paris, där hon sjöng
Carmen, samt till London, Wiesbaden och
Strassburg. 1893–94 gjorde hon ett triumftåg i
Amerika, hvarifrån af nya roller finnas antecknade
Baucis, Micaela i "Carmen" och Nedda i
"Pajazzo". Därefter har hon varit engagerad flerstädes,
mest i Ryssland, och upprepade gånger gasterat i
Sverige. Sedan Kristina Nilsson har ingen svensk
sångerska väckt sådant uppseende i utlandet som
Sigrid A. Något egentligt geni som Jenny Lind och
Kristina Nilsson är hon väl icke, ej heller är hennes
röst stor eller fenomenal. Men hennes "Rosina" och
"Mignon" äro typiska genom helgjutenheten i
framställningen, i apparition och spel ej mindre än den
klangsköna och skolade stämman. Hennes styrka och
tillika begränsning är det täcka; storhet, eld och
djup ligga icke för hennes skaplynne, ehuru en
intelligent uppfattning och imitationsgåfva tillåta
henne att vidga sitt område äfven utanför nämnda
gränser.
A. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:18:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free