Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arntzen, Karelius - Arnulf, biskop av Metz - Arnulf, tysk kejsare - Arnulfinger. Se Arnulf (biskopen) - Arnugarna. Se Arnmödlingarna - Arnus - Arnvid - Arnvid blinde - Arnvidson, Truls - Arnäs - Arnäs - Arnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Karelius A., den föregåendes broder,
ämbetsman, f. 1802 i Köpenhamn, d. 1875, började
sin ämbetsmannabana i justitiedepartementet, där
han var expeditionssekreterare, då han 1840
befordrades till stiftsamtman i Trondhjem. 1857
förflyttades han i samma egenskap till Kristiania, men
tog afsked 1874 på grund af försvagad hälsa. A.
var i besittning af stor administrativ förmåga och
vann allmänt erkännande som en skicklig och
kraftfull ämbetsman;. Han var äfven en inflytelserik
ledamot af flere kungliga kommittéer.
Y. N.
Arnulf, biskop af Metz, f. omkr. 582, d. 641,
härskade under merovingerna Klotar II och
Dagobert I tillsammans med major domus Pipin af
Landen, hvars dotter Begga blef gift med Arnulfs
före hans inträde i det prästerliga ståndet födde
son Ansegisel. Från dem härstammade den
karolingiska ätten, som ibland efter sin stamfader kallas
Arnulfinger. A. nedlade 627 sitt biskopsämbete
och tillbragte sina sista år som eremit i
Vogeserna.
Arnulf, tysk kejsare, oäkta son till den
östfrankiske konungen Karlmann, f. omkr. 850, d. 899,
ärfde vid faderns död (880) hertigdömet Kärnthen
och blef efter sin farbroders, Karl den tjockes,
afsättning (887) vald till östfrankisk konung, hvarefter
han tog Regensburg till sin residensstad. Sedan
Karl 888 aflidit, blef A. närmaste arfvinge till
det karolingiska riket. I Tyskland härskade han
med kraft och lyckades få sitt öfverherrskap erkändt
af Frankrikes och de två burgundiska rikenas
konungar. Han besegrade de fruktade nordmännen
vid Louvain (891), men förde resultatlösa krig mot
Svatopluk, furste öfver det mähriska riket, företog
två krigståg till Italien, tog Rom med storm och
kröntes af påfven 896 till romersk kejsare. A. dog
i Regensburg och efterföljdes af sin ende äkta son,
Ludvig Barnet.
(L. M. B.)
Arnulfinger. Se Arnulf (biskopen).
Arnungarna. Se Arnmödlingarna.
Arnus, det latinska namnet på floden Arno.
Arnvid, den siste konungen i Söndmöre (Norge),
stupade, jämte konung Andbjörn i Fjordene, vid
Solskel år 868 i striden mot Harald Hårfager.
Söndmöre blef därefter införlifvadt med Haralds stora
välde.
R. T.*
Arnvid blinde, Torvid stamme och
Frövid döfve voro enligt Snorre Sturlassons med
sagomotiv utsmyckade och föga trovärdiga berättelse
tre bröder, Olof Skötkonungs rådgifvare, hvilka genom
sin klokhet och rådighet räddade kronan åt Olofs son
Anund, då folkets ovilja mot Olof brutit ut å tinget
1019 och västgötalagmannen Emund arbetade på att
få tronföljden öfverflyttad på en annan ätt.
Arnvidson, Truls, kopparstickare. Se
Arvidsson
Arnäs. 1. Socken i Västernorrlands län, Arnäs
tingslag. 33,595 har. 6,071 inv. (1902). A. utgör
ett konsistoriellt pastorat i Härnösands stift,
Ångermanlands nordöstra kontrakt. – 2. Tingslag i
Västernorrlands län, ingår i Själevads och Arnäs
domsaga och Norra Ångermanlands öfre fögderi samt
omfattar socknarna A., Gideå, Trehörningsjö och
Grundsunda. 1,397 kvkm. 14,943 inv. (1902).
Arnäs, friherreskap, som 28 febr. 1653 gafs åt
riksrådet Knut Posse. Friherreskapet, som omfattade
61 3/8 mtl i Attmar, Indal och Stöde socknar,
Medelpad, och 69 5/96 mtl i Arnäs socken, Ångermanland,
gaf i årliga och ovissa räntor samt boskaps- och
skjutsfärdspenningar friherren en inkomst af omkr.
2,600 dal. smt. Såsom beläget i Norrland, tillhörde
det en redan före donerandet s. k. ”förbuden ort”
och borde därför enligt 1655 års riksdagsbeslut
omedelbarligen indragas. Karl X Gustaf tillät dock
29 juni 1655 Posse att tills vidare behålla länet
och tillika att på sin löns afräkning njuta
fjärdepartsräntan däraf. 4 mtl (länsmans-, postbonde- och
gästgifverihemman) blefvo emellertid nu indragna.
Efter Posses död (1664) erhöll sonen Gustaf Posse
genom regeringens bref af 19 nov. 1664 intill
konungens myndiga år befrielse från all reduktion,
tills han kunde förses med vederlag, och han fick
liksom fadern behålla fjärdeparten i afräkning på
sin lön. Myndig, gaf Karl XI 10 dec. 1674 order
om återkallelse af bl. a. gods i de förbudna
norrländska länen, och A. blef därför indraget med
1675 års ränta.
S. C.
Arnö. 1. (Bond-Arnö) Socken i Uppsala
län, Trögds härad. 1,925 har. 272 inv. (1902).
Annex till Vallby, Uppsala stift, Trögds kontrakt.
2. (Biskops-Arnö) En ö i Mälaren, hörande
till Öfvergrans socken, Håbo härad, Uppsala län.
Ön kom i slutet af 1200-talet i Uppsala ärkebiskopsstols
ego och bebyggdes af ärkebiskoparna med flere
stenhus, bland dem äfven ett kapell. Slottet var
befäst och utgjorde ärkebiskoparnas vanliga residens.
 |
| Biskops-Arnö på 1600-talet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
