- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
73-74

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - d'Arrest, Heinrich Ludwig - Arresta amorum. Se Cour d'amour - Arrestant - Arrestera - Arrest-process - Arresö - Arret - Arretera - Arretering - Arretium. Se Arezzo - Arret-stöt. Se Fäktkonst - Arrha - Arrhén. Se Arrhenius - Arrhenius - Arrhenius, Claudius - Arrhenius, Jakob - Arrhenius, Karl Axel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Encke var han först anställd såsom observator vid
observatoriet i Berlin, blef därefter observator och
e. o. professor i Leipzig och kallades 1857 till
professor vid universitetet i Köpenhamn. d’A.
upptäckte flera kometer, bland hvilka en (1851) med kort
omloppstid, och planeten (76) Freja. Det var hans
förtjänst, att Galle lyckades bekräfta tillvaron af
planeten Neptunus. I Köpenhamn, hvars
observatorium uppfördes under hans öfverinseende, egnade
han sig hufvudsakligast åt nebulosornas
undersökning, och resultatet däraf offentliggjorde han 1867 i
sitt arbete Siderum nebulosorum observationes
hafnienses
. d’A. var medlem af Royal astronomical
society, som belönade honom med guldmedaljen, samt
af vetenskapsakademierna i Stockholm och
Petersburg.
O. B.*

Arresta amorum (lat.), kärlekskodex. Se Cour
d’amour
.

Arrestant (jfr Arrest), person, som tagits i
fängsligt förvar eller undergår arreststraff.

Arrestera (jfr Arrest), inmana i häkte, gripa,
taga i fängsligt förvar; lägga beslag på (om varor).

Arrest-process, jur., kallas inom processrätten
det summariska förfarande, som eger rum i mål
angående personal- eller real-arrest. Jfr Arrest 3.

Arresö, Danmarks största insjö, belägen i
nordöstra Själland, stod fordom i förbindelse med
Kattegatt, men afstängdes därifrån genom flygsand och
är nu förbunden med Isefjord genom en kanal, hvars
vatten drifver en del maskiner i Frederiksværks
fabriker. Sjön är 41 kvkm., men ingenstädes djup.

Arret [arä l. arät], fr. arrêt (af arrêter, hejda),
ridk., halt.

Arretera (jfr Arret), ridk., stanna l. förhålla
en häst; tekn., försätta (en mekanism) i stillestånd l.
overksamhet. Jfr Arretering.

Arretering (Arreteringsanordning),
tekn., en vanligen genom en skruf i förbindelse med
häfstänger verkande mekanism, som användes att
fastlåsa den rörliga delen i vissa fysikaliska
instrument (kompasser, galvanometrar m. m.), då de icke
äro i användning, speciellt vid transport.
A. E–m.

Arretium, geogr. Se Arezzo.

Arret-stöt [arät-; af fr. arrêter, hejda], fäktk.,
hejdstöt. Se Fäktkonst.

Arrha (lat., trol. af hebreisk stam), en summa
penningar eller ett värdeföremål, som vid afslutandet
af ett aftal gifves af den ene kontrahenten till den
andre såsom tecken till aftalets fullbordande och på
visst sätt äfven till säkerhet för dess uppfyllande. En
särskild användning har arrha i den romerska rätten
såsom tecken till ingåendet af en trolofning (arrha
sponsalis
l. sponsalitia).
I. L. (Rld.)

Arrhén. Se Arrhenius.

Arrhenius, svensk släkt, hette förut
Kapfelman och lär på 1500-talet ha inkommit från Bajern,
där den haft adlig värdighet. Klas Kapfelman,
hvilken skall ha deltagit på hertig Karls sida i slaget
vid Stångebro 1598, var farfar till historiografen
Claudius A., adlad Örnhiälm. Från den sistnämndes
bröder härstamma de grenar, som burit namnet A.
Den yngsta grenen af släkten förkortade på
1700-talet namnet till Arrhén, och några medlemmar
af denna gren kallade sig sedan Arrhén von
Kapfelman
(se d. o.).

1. Claudius A., historiograf, adlad Örnhiälm.
Se Örnhiälm.

2. Jakob A., den förres broder, psalmdiktare,
f. 1642 i Linköping, kallades 1667 af Stiernhielm
att tjänstgöra i det s. å. inrättade antikvitetskollegiet
i Uppsala, där han fyra år förut inskrifvits som
student. Han utnämndes 1677 till akademi-sekreterare
och adjunkt, 1680 till akademi-räntmästare och 1687
till professor i historia. Professuren lämnade han
emellertid 1716 med vederbörligt tillstånd åt sin äldste son,
Lars, och tillbragte sina återstående dagar på sin
nära Uppsala belägna gård, Hembringe, där han dog
1725. Såsom räntmästare inlade A. stora förtjänster
om Uppsala universitet, t. ex. genom upprättande af
dess räntekammare och ordnande af dess vidlyftiga
penningeangelägenheter. Men det är företrädesvis
såsom psalmsångare A. fortlefvat i eftervärldens
hågkomst. 1689 utgaf han en samling Psalmeprofver
(tillökad 1691). Med dessa psalmer, som till större
delen äro öfversättningar från tyskan eller
bearbetningar af äldre svenska, sökte A. estetiskt förädla
den karolinska tidens psalmsång. Den formella
korrektheten vanns dock alltför ofta genom
uppoffring af reformationssångernas kärnfullhet, och
flertalet af dessa välglättade, men något ytliga
psalmer införlifvades aldrig med den svenska
kyrkosången. Några hans psalmer, såsom ”Jesus är min
vän den bäste”, ”Jesus allt mitt goda är”, utgöra
däremot för sin tid höjdpunkten af en i äkta psalmton
tolkad personlig gudshängifvenhet, och med detta
subjektiva drag inleder A. en ny fas i den svenska
hymniska lyriken. I Svedbergs psalmbok (utg. 1694)
finnas af honom 31 psalmer, dels original, dels
öfversättningar, och af dessa intogos 26 i 1695 års
psalmbok. I 1819 års psalmbok äro bland A:s egna psalmer
nummer 29, 33, 213, 246 och 269 bibehållna, och
bland hans öfversättningar 52, 155, 178, 204, 205,
215, 244, 268, 464, 477 och 479.

A:s psalmer äro utgifna af P. Hanselli i ”Samlade
vitterhetsarbeten af svenska författare”, del. VII
(1867), och de främsta data af hans lif finnas efter
hans egen uppteckning tryckta i Loenboms
”Anecdoter om namnkunniga och märkvärdiga svenska
mänv (III, sid. 45–96).
J. Hdr.

3. Karl Axel A., den föregåendes sonsons
son, kemist, f. 1757 i Stockholm, blef tidigt anställd
vid artilleriet och deltog med utmärkelse i 1788
års fälttåg i Finland. 1801 befordrades han till
fälttygmästare och major vid Svea artilleriregemente.
1816 erhöll han uppsikt öfver kruttillverkningen och
krutproberingen i riket, hvilken befattning han till
kruttillverkningens båtnad innehade till sin död,
1824. Sina kemiska kunskaper inhämtade A. på
kungl. myntets laboratorium, under ledning af
kemisten Hjelm. Det lätta tillträdet till bergskollegiets
mineraliesamling ingaf honom håg att studera mineralogi,
hvarmed han ständigt sysselsatte sig på lediga
stunder. Under sina forskningar i denna vetenskap
upptäckte han vid Ytterby (nära Vaxholm) ett nytt
mineral, ytterit, sedermera kändt under namnet
gadolinit – ett mineral, hvaruti Gadolin upptäckte
ytterjorden och Mosander sedermera erbium-oxiden.
A. utsågs att åtfölja Sparrman på en med allmänna
medel bekostad resa till Senegal (1787–88), men han
vände snart tillbaka och vistades på återresan någon
tid i Paris, där han kom i beröring med den tidens
ypperste kemister och vanns för den reform inom
kemien, som utgick från Lavoisier och som i Scheeles
och Bergmans land betraktades såsom ett aflägset och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free