- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
85-86

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arsenik - Arsenikalkis. Se Arsenikjärn - Arsenikblomma. Se Arsenit - Arsenikblände - Arsenikbok - Arsenikdroppar. Se Liqour - Arsenikförgiftning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är den ett af de våldsammaste gifter, så mycket mera
farlig, som den hör till de lättast åtkomliga. Som
motgift vid arsenikförgiftning tjänar nyfälldt
järnhydrat, hvilket bildar med arseniksyrlighet ett nästan
olösligt salt. Den har stor användning uti
industrien, t. ex. vid glasberedning för affärgning af
glasmassa. Den användes äfven för konservering af
hudar (t. ex. vid uppstoppning) samt till beredning
af färger. Den vackraste och lifligaste af alla
gröna färger, schweinfurt-grönt, beredes af
spanskgröna och arseniksyrlighet. Denna färg
användes förr mycket till tapeter och tyger, men är
nu förbjuden.

Arsenikens andra syrsättningsgrad, arseniksyran,
är en trebasisk syra, hvars salter,
arseniater, äro isomorfa med fosforsyrans. Den fås
genom arseniksyrlighetens syrsättning medelst
salpetersyra eller klor och vatten. Den är lättlöslig i
vatten, men det oaktadt mindre giftig än
arseniksyrligheten. Arseniksyran användes i industrien
såsom oxidationsmedel vid tillverkning af
anilin-rödt (se art. Anilinfärger), och billigare
sorter af nämnda färg äro oftast ganska
arsenikhaltiga. För öfrigt användes arseniksyra såsom
betningsmedel vid färgning och tryckning af tyger.

Med svafvel gifver arseniken trenne bestämda
föreningar. Den lägsta svafvelföreningen, kallad
realgar l. arsenik-rubin, är sammansatt
enligt formeln As2 S2 och träffas stundom i
vulkaniska trakter i form af vackra, röda och
genomskinliga kristaller. Den erhålles med konst genom
sammansmältning af arseniksyrlighet och svafvel.
Den bildar en röd massa, hvars pulver är tegelrödt
och begagnas till akvarellfärg. Arsenikrubinen
användes såsom ingrediens uti fyrverkeripjäser, för
åstadkommande af stark ljuseffekt. En annan
förening af arsenik och svafvel är arseniktrisulfid,
As2 S3, bekant under namnen auripigment
(guldfärg) och operment (l. orpiment).
Äfven denna förening träffas uti mineralriket i
guldgula, bladiga massor. Arsenikens tredje
svafvelförening eller arsenikpentasulfid, As2 S5,
är ett gult pulver.

Arseniken förenas lätt med metaller. Arseniknickel
träffas i naturen i kopparröda, metallglänsande
stycken (kupfernickel) och fås som biprodukt (s. k.
koboltspeis) vid beredning af smaltblått.
Arsenikkoppar är hvit och skör. Arsenikbly är sprödt och
ingår i blyhagel.
P. T. C. (H. E.)

Arsenik förekommer i de flesta järnsorter; vid en
mängd öfverstigande 0,06 proc. anses det göra järnet
skört.
G. D.

Arsenikalkis, miner. Se Arsenikjärn.

Arsenikblomma. Se Arsenit.

Arsenikblände. Om rödt arsenikblände l. arsenikrubin
se Arsenik, om gult se Auripigment.

Arsenikbok. Apoteksföreståndare äfvensom
näringsidkare, hvilken i sitt yrke använder
arseniksyrlighet och håller förråd däraf, är pliktig att föra
en särskild arsenikbok, som afslutas för hvarje år.
I denna bok skola intagas uppgifter om behållningen
af arseniksyrlighet vid årets början, förrådets
tillökning samt utlämning eller förbrukning däraf.
Utlämningen, som endast får ske under vissa villkor
och försiktighetsmått, skall styrkas med föreskrifna
verifikationer. Arsenikböcker skola före begagnandet
uppvisas för och påtecknas af vederbörande magistrat
eller kronofogde samt granskas minst en gång om
året, å apoteken af vederbörande läkare vid
apoteksvisitationerna, hos näringsidkarna af magistrat
eller kronofogde, i Stockholm af
öfverståthållareämbetet.
Jhm.*

Arsenikdroppar, farm. Se Liquor.

Arsenikfalerts, miner. 1. Vanlig
arsenikfalerts
= 55,4 % koppar, 18,7 % arsenik och
25,9 % svafvel; smälter för blåsröret till en ej
magnetisk kula. Förekommer vid Szaszka (Banatet). –
2. Tennantit Phillips = 43,3 % koppar, 7,7 %
järn, 20,5 % arsenik och 28,5 % svafvel; smälter
för blåsröret till en magnetisk kula. Förekommer vid
Skutterud (Norge), Redruth (Cornwall) och Capelton
(Canada).
A. Hng.

Arsenikförgiftning, med. Metallisk arsenik är
visserligen olöslig, men verkar dock giftigt, emedan
den, inkommen i tarmkanalen, syrsattes till
arseniksyrlighet (rättare arseniktrioxid), som är ett frätande
gift för både växter och djur. Det är denna förening
mellan arsenik och syre, som i dagligt tal kallas
arsenik och som är den vanligaste orsaken till akuta
arsenikförgiftningar. Om för stor mängd, t. ex. ett
decigram eller däröfver, af arseniksyrlighet intages
på en gång, så inträda snart förgiftningssymtom,
som äro mer eller mindre häftiga alltefter den
erhållna dosens storlek och den tid, som arseniken
haft att verka, samt individens beskaffenhet (jfr
Arsenik-ätare). Häftiga, ihållande kräkningar
uppträda, hvilka först medföra magens vanliga
innehåll, sedan en flockig, ofärgad vätska och därefter
fraggigt, blodigt slem, hvarjämte tunna, fraggiga,
ofta högst stinkande eller ock nästan koleraliknande
öppningar inställa sig, hvilka slutligen icke sällan
blifva blodiga. Den förgiftade plågas af en häftigt
brännande och sammansnörande känsla i svalg och
strupe, af de häftigaste, brännande, stickande,
borrande och skärande smärtor i magen, en osläcklig
törst, en olidlig ångest o. s. v. Rösten förlorar sin
klang, ansiktet blir infallet, kallsvett utbryter
(symtom, som påminna om kolera), yrsel inträder,
eller ock kvarblifver medvetandet ända till döden,
som kan inställa sig efter några få timmar, men
ock kan dröja många dagar. Förgiftningssymtomen
kunna för öfrigt växla betydligt. – De synnerligen
rikliga kräkningarna och tarmuttömningarna vid
arsenikförgiftning anses bero på, att arseniken först
retar och därefter förstör de celler (epitel), som
bekläda magens och tarmens insida och som i stor
utsträckning afstötas, hvarefter från blodkärlen
utträdande vätska i stor mängd (litervis) öfvergår till
magens och tarmens hålighet samt aflägsnas med
kräkningar och afföringar. – Arseniken förgiftar
tillika och förslappar de finare blodkärlen och sänker
därigenom blodtrycket i hög grad, hvaraf vid stor
dos döden kan inträda under delirier, kramp och
allmän förlamning, innan symtom från mage och
tarm hunnit inställa sig. – Af alla arsenikföreningar
verkar arsenikväte allra häftigast. Kemisten Gehlen,
som af våda inandats denna gas, dog däraf under
svåra plågor. Enligt Hambergs och andras försök
är det närvaron i luften af en ringa mängd af denna
gas eller af vissa andra gasformiga organiska
arsenikföreningar (arsiner), utvecklade (enligt nyare
undersökningar genom vissa mögelsvampar) från
arsenikhaltiga tapeter, mattor eller möbeltyger, som
framkallar de symtom, hvilka utmärka den kroniska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free