- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
231-232

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Assasiner - Asschabad - Assche, Henry van - Ass dur - Assekurans - Assekurera - Asselijn, Jan - Asselli - Assemani - Assemblée - Assen - Assens - Assens amt - Assentera - Asser - Asser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dolkar. Assasinerna eröfrade flera borgar i Persien,
och först genom detta lands eröfring af mongolerna
blef deras makt därstädes bruten (1256). De
bibehöllo sig däremot längre i Syrien, hvarest deras sista
fäste fråntogs dem (1273) af den egyptiske sultanen
Baibars. Under namn af ismailiter ega
assasinerna såsom religiös sekt ännu bestånd på Libanon.
Deras antal uppgår endast till några hundra familjer.
– Af denna sekts namn härleder man de franska
orden assassin, lönnmördare, assassiner, lönnmörda,
m. fl. Se Hammer, "Geschichte der assasiner"
1818.
(J. Hdr.)

Asschabad (Askabad), hufvudstad i
Transkaspiska provinsen i ryska Central-Asien, beläget i
Achal-Tekke-oasen och vid Transkaspiska järnvägen.
19,428 inv. (1897), däraf 2,260 ryssar, 5,800
perser. A. är hufvudkvarter för de i provinsen
stationerade trupperna. Det eröfrades af ryssarna
1881 och hade förut endast omkr. 500 tält.

Assche, Henry van, belgisk landskapsmålare,
f. 1775, d. 1841. På en tid, då ett konventionellt
manér var förhärskande i landskapsmåleriet, sträfvade
han till ett troget återgifvande af naturen, och såsom
målare af vattenfall torde han vara öfverträffad af
få. Hans arbeten finnas företrädesvis i engelska,
holländska och belgiska samlingar.

Ass dur (fr. la bémol majeur, eng. a flat major),
den durtonart, som har ass till grundton och
företecknas med fyra [b], nämligen för h, e, a och d [**]
(parallell-tonart: f moll).

Assekurans (nlat.) l. Assekuration (af
assecurare, försäkra mot fara), försäkring mot fara
eller skada. – Assekurans-kompani,
försäkringsbolag. – Assekurans-polis,
försäkringsbref. – Assekuranspremie,
försäkringsafgift. Jfr Assurans. Se vidare
Försäkring.

Assekurera (jfr Assekurans), försäkra mot
fara eller skada. Jfr Assurera.

Asselijn [-lejn], Jan, holländsk landskaps-, djur-
och bataljmålare, kallad Crabbetje, f. 1610 i
Dieppe, i Frankrike (eller i Diepen, vid
Amsterdam), d. 1652 i Amsterdam, var elev af Esaias van
de Velde, men påverkades under sin studietid i Rom,
där han fick sitt vedernamn, af Jan Miel och Pieter
de Laer och behandlade sedan, liksom de, med
förkärlek italienska motiv. Hans taflor – dels
landskap i Berchems stil, dels rytterifäktningar – träffas i
många utländska samlingar. I Köpenhamns museum
finnes Gustaf II Adolf i slaget vid Lützen (dat.
1634).
(O. G–g.)

Asselli, oriktig namnform för Aselli (se d. o.).

Assemani. 1. Giuseppe Simon A.,
italiensk lärd, maronit, f. 1687 i Tripolis, Syrien, d.
1768 i Rom, föreståndare för vatikanbiblioteket och
ärkebiskop af Tyrus, medförde från resor i orienten
en mängd handskrifter och fornsaker till Rom. Bland
hans arbeten är viktigast: Bibliotheca orientalis etc.
(4 bd, 1719–28). – 2. Simon A., den
föregåendes frände, orientalist, f. 1752 i Tripolis, d.
1821 i Padova som professor i österländska språk,
utgaf Saggio storico sull’ origine... degli arabi avanti
Maometto
(1787), Catalogo dei codici orientali della
biblioteca naniana
(1787–92) m. fl.

Assemblée [asãble], fr., församling, sammankomst,
i synnerhet offentlig sammankomst eller enskild
festtillställning. – A. législative [le*islati’v],
lagstiftande församling. – A. nationale
[nasiåna’ll], nationalförsamling. – A. dansante
[dãsã’t], dansgille.

Assen, hufvudstad i nederländska prov. Drenthe,
vid Drenthe–Hoofd-kanalen. 11,329 inv. (1900). I
närheten af A. ligga de s. k. Hunebedden
van A.
, väldiga gånggrifter, omtalade redan af
Tacitus.

Assens, stad på Fyns västra kust, vid Lilla
Belt. 4,660 inv. (1901). A. blef 1884 förenadt
med Odense medelst järnväg. S. å. öppnades i
A. en stor hvitbetssockerfabrik. 1901 egde staden
41 fartyg, om sammanlagdt 841 tons. Vor frue
kirke är, näst efter domkyrkan i Odense, den största
kyrka på Fyn och har ett 22 m. högt, åttkantigt torn.
– Under grefvefejden slöt sig A. till grefve Kristofers
parti och blef därför belägradt af J. Rantzau samt
intaget med storm 1535, strax efter slaget vid det
i närheten liggande Öxnebjerg. – Sjöhjälten
Willemoes och bildhuggaren Jerichau föddes i denna
stad.
E. Ebg.

Assens amt utgör nordvästra delen af Fyn och
är förenadt med Odense amt under samme amtman,
men med eget amtsråd. 658 kvkm. 46,483 inv.
(1901). A. omfattar städerna Assens och Middelfart
samt två härad, Baag och Vends.
E. Ebg.

Assentera (af lat. assentire), bifalla, samtycka
till, gilla.

Asser (hebr. Ascher, "den lycklige"), en af
Israels mindre stammar, hvars område synes ha
sträckt sig utefter Medelhafvets kust från Karmel
till Feniciens gräns.
E. S–e.

Asser (Adser, Asger, Asker), Lunds förste
ärkebiskop, var son till den jylländske stormannen
Torkild, vanligen kallad Sven Torgunnason
(Trundson), hvilkens syster Bodil var Erik Ejegods
drottning, samt sålunda besläktad med danska
konungahuset. 18 nov. 1089 vigdes han till biskop i Lund,
och när Erik Ejegod 1103 drog på pilgrimsfärd,
blef han jämte dennes son Harald Kesja
riksföreståndare. Ett af hufvudändamålen med Eriks färd
till Rom var att hos påfven utverka Danmarks
befrielse från det tryckande beroendet under
ärkebiskopen af Hamburg-Bremen. Detta lyckades äfven,
och Pascalis II sände en påflig legat, som åt biskop
A. förlänade palliet såsom tecken på hans nya
värdighet af Nordens förste ärkebiskop (omkr. 1104).
A. började uppförandet af domkyrkan i Lund och
kunde 1123 inviga dess krypta. Om hans öfriga
ämbetsåtgärder är föga kändt. Efter mordet på Knut
Lavard (1131) inblandades han på sin sena ålderdom
i de våldsamma striderna om tronföljden. Först
ställde han sig på konung Nils’ sida, men slöt sig
sedan afgjordt till Erik Emune och bidrog genom
sitt uppträdande väsentligt till dennes seger vid
Fotevik 1134. S. å. lyckades han (eller hans kraftige
brorson och domprost, Eskil) inför påfven tillbakavisa
det anfall, som ärkebiskopen af Hamburg-Bremen
gjorde mot Lunds egenskap af ärkesäte. A. skildras
som en from och kunskapsrik man, men utan vid
synkrets och politisk begåfning samt träder därför i
skuggan för sina efterträdare Eskil och Absalon. Han
afled 5 maj 1137. – En broder till A. var biskop
Sven i Viborg. En annan broder, Kristian, var
fader till Eskil, A:s efterträdare, och farfader till
historieskrifvaren Svend Aagesön. Jfr H. Olrik,
"Knud Lavard" (1888).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free