- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
251-252

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Assur-bani-apal - Assur-bel-kala - Assur-bel-nisisu - Assur-dan - Assurera - Assur-erbi - Assur-etil-ilani - Assur-nadin-ahe - Assur-narara - Assur-nasir-apal - Assur-res-isi - Assur-ubalit - Assyria - Assyrien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Asnapper, rättare Āsěnapper, Assyriens
siste store konung, 668–627 f. Kr., son och
efterföljare af Aššur-aḫu-iddin, som genom testamente
förordnat honom till konung i Assyrien och den yngre
brodern Šamaš-šum-ukin till konung i Babylonien.
Hans första stora krigiska bragd var att återeröfra
Egypten, som under Tarḳu gjort sig oberoende. På
detta första fälttåg mot Egypten mottog han tribut af
22 furstar i Palestina och på Cypern. Bland de förre
nämnes Manasse i Jerusalem. A. hade vid
återställandet af det assyriska väldet i Egypten förfarit
synnerligen mildt mot inhemska furstar. Detta belönades
med en ny resning under Tarḳus efterföljare Urdammē.
Men äfven detta uppror kufvades, och till Ninive
fördes såsom segerbyte bl. a. tvenne obelisker.
Därefter belägrades Tyrus, "som bodde i hafvet".
På landsidan uppkastades ofantliga jordvallar för att
hindra all tillförsel, och sannolikt begagnade sig
äfven assyrierna af fartyg för att blockera hamnen
från sjön, ty annars skulle det hafva varit omöjligt
att svälta ut staden, hvilket af allt att döma
verkligen lyckades. Baal måste underkasta sig och betala
tribut. Gyges (Gugu) i Lydien, som smidde ränker
mot honom med Egypten, tuktades grundligt. Äfven
Elam, den gamle arffienden i öster, besegrades i en
afgörande drabbning, som utförligt blifvit förhärligad på
basrelieferna i Ninive, och A. drog fram "öfver Elams
hela land som en mäktig storm". I ett nytt krig
förstördes af A. det gamla, ärevördiga Susa, och hela
landet härjades. Ofantliga skatter tillika med Elams
gudar fördes till Ninive. Att förstöra Elam på detta
sätt var ingen vis politik, ty därmed icke blott
beröfvade A. sitt rike en god inkomstkälla, utan lämnade
vägen öppen till Eufrat- och Tigris-dalen, för nya
eröfrare, meder och perser, som ej länge skulle låta
vänta på sig. I Babylonien började hans broder smida
ränker för att höja sin egen makt gentemot A. samt
underhandlade med ett stort antal furstar för att
åstadkomma en resning i A:s lydstater. Manasse i
Jerusalem var sannolikt en af dessa furstar och med
honom uttryckligen flera furstar i Palestina och
Syrien. A. fick emellertid reda på
sammansvärjningen och angrep de förbundne, innan upproret hann
åvägabringas. Šamaš-šum-ukin, öfvergifven af eller
afskuren från sina hjälpare, inneslöt sig i Babylon,
men kunde dock icke hålla stånd, utan innebrände
sannolikt sig själf i sitt palats. A. lät utropa sig
själf till konung i Babylonien under namnet
Kandalann. A. företog äfven fälttåg i Arabien för
att tukta stammar, som inbrutit i Palestina. Härifrån
hemförde han en mängd fångar samt ofantligt rikt
byte, så att kameler utdelades som får i Ninive.
Arabiska röfvarefurstar höllos såsom hundar, bundna
vid sin koja.

De ofantliga rikedomar tillika med den mängd af
slafvar A. hemförde från sina fälttåg satte honom
i stånd att utföra vidlyftiga och kostbara
byggnadsföretag. Han ombyggde och byggde tempel och
palatser i Ninive m. fl. städer. Likaså färdigbyggde
han det stora Bēl-Marduktemplet, Esagila, i Babylon.
Väggarna i palatset lät han pryda med i alabaster
huggna basreliefer, hvilka förhärligade hans krig,
jakter, enskilda lif o. s. v. Synnerligen tacksam är
honom eftervärlden för hans efterlämnade bibliotek,
det s. k. Aššurbanipalbiblioteket, funnet i Ninive.
A. hade på väl tillverkade och brända lertaflor och
med tydliga kilskrifttecken låtit kopiera omkr. 10,000
gamla babyloniska lertaflor och ordnat dem,
sannolikt på hyllor kring väggarna, i tvenne salar i sitt
palats. Hvarje tafla är försedd med en underskrift,
som angifver dess egare och äfven stundom hvarifrån
originalet hämtats. Hela "serier" förekomma eller
flera eller färre taflor, som tillhöra samma verk. De
olika taflorna äro då numrerade, och vid slutet på
en tafla angifves begynnelseraden på följande tafla.
Detta bibliotek, hvaraf spillrorna nu förvaras i British
museum, utgör vår förnämsta kunskapskälla rörande
såväl babyloniernas som assyriernas inre värld.
Ibland andra återfinnas här den märkliga och med
den hebreiska framställningen så nära besläktade
babyloniska skapelseberättelsen, syndaflodsberättelsen
samt en mängd rent religiös litteratur, såsom
ritualföreskrifter, besvärjelser samt böner, lofsånger,
botpsalmer o. s. v., hvilka i innerlighet och sann religiös
känsla kunna ställas vid sidan af de hebreiska. Jfr
Babylonien och Sardanapalos.
D. M.

Aššur-bel-kala, assyrisk konung. Se Assyrien.

Aššur-bel-nišišu, assyrisk konung. Se Assyrien.

Aššur-dan, assyriska konungar. Se Assyrien.

Assurera (fr. assurer), försäkra mot fara eller
skada, ställa säkerhet för. Jfr Assekurera.
Assurerade bref. Se Bref

Aššur-erbi, assyrisk konung. Se Assyrien.

Aššur-etil-ilani, assyrisk konung. Se Assyrien.

Aššur-nadin-ahe, assyrisk konung. Se Assyrien.

Aššur-narara, assyrisk konung. Se Assyrien.

Aššur-naṣir-apal ("Aššur är beskyddare för en
son"), namnet på tre assyriska konungar. Se
Assyrien.

Aššur-reš-iši, assyrisk konung. Se Assyrien.

Aššur-uballit, assyrisk konung. Se Assyrien.

Assyria, romersk provins. Se Adiabene.

Assyrien, en af forntidens mäktigaste
eröfrarstater, hvad ursprung, historia, kultur och religion
beträffar i nära samband med Babylonien. Namnet
Άσσυρία, äfven Άτουρία), härleder sig från Aššur,
namnet både på det assyriska väldets första
hufvudstad och på assyriernas nationalgud. Själfva kallade
assyrierna sitt land för mat Aššur, Aššurs land.
Samma beteckning förekommer i Gamla testamentet
(**), men äfven endast Aššur. Ett gammalt [**]
namn, som äfven förekommer i Tell-el-Amarnabrefven,
var Aram-naharim. flodlandet, men det vanligaste
bland klassikerna var Mesopotamien. Araberna
kalla numera samma område El-Djezireh, ön.
Landets naturliga gränser voro Armeniens och Kurdistans
bergskedjor i n. och ö., det lägre babyloniska
låglandet i s. samt Eufrat i v. Tigris delade det
egentliga A. i tvenne delar. Det assyriska väldets
gränser växlade dock med dess maktställning så att
A. på höjden af sin makt nådde till Vansjön i n.,
Persiska viken och Afrikas öknar i s., Mediens berg
i ö. samt Medelhafvet, ja äfven Egeiska hafvet i v.

Hvad landets beskaffenhet vidkommer, så delade
det sydligare assyriska området det babyloniska
slättlandets egenheter. Den nordligare delen är ett
fullständigt bergland, där höga bergskedjor af kalk-
och sandsten bilda fruktbara, af floder
genomströmmade dalar. I motsats till Babylonien var därför A.
rikt på sten och mineralier. Klimatet är på grund
af landets olika beskaffenhet samt sträckning från norr
till söder mycket olika. I södra delen är det nästan
tropiskt, i norra delen härskar bergsklimat. Hettan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:46 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free