Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 353-354 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atreus - Atri - Atriderna - Atriplex - Atrium - Atrocitet - Atrofi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som ej känner honom. Därpå lockar A. sin broder
tillbaka till Mykenai och framsätter för honom en
måltid af hans egna söners kött. När Thyestes
uppdagar den gräsliga gärningen, skyndar han bort
under de förskräckligaste förbannelser. Slutligen
lyckas han med hjälp af sin son Aigisthos att dräpa
Atreus. Atreus-sagan är egentligen utvecklad af de
grekiske sorgespelsförfattarna.
V. K.

Atri, stad i italienska prov. Teramo. 13,569 inv.
(1901). Har en vacker gotisk kyrka från 13:e årh.
A. är den gamla staden Hadria, kejsar Hadrianus’
hemort.

Atriderna, d. v. s. söner till Atreus, den grekiska
hjältesagans namn på konungarna Agamemnon och
Menelaos.

Atriplex, Molla, bot. Se
Chenopodiaceæ.

Atrium (lat., af ater, svart, således "det af rök
nedsvärtade rummet"). 1. Det för det gamla



romerska boningshuset kännetecknande rummet. Det
stötte omedelbart intill ingången och utgjordes af en
stor och rätvinklig sal, hvari ljuset inkom genom en
öppning i taket, hvilken äfven utsläppte röken.
Genom samma taköppning (compluvium) föll regnvattnet
från det vanligen inåt sluttande taket ned i en i
golfvet anbragt fördjupning (impluvium). Atrium



var i äldre tider hvardagsrum och medelpunkt för
familjelifvet: där stod härden jämte husgudarnas
bilder och altare samt bröllopssängen; där satt
husmodern och spann, omgifven af sina tjänarinnor;
där emottogos besök. Bredvid atrium lågo förråds-
och sofrum. Med tiden, då huset utvidgats genom
tillägg af nya lägenheter, blef atrium hos de store
ett mottagningsrum, där klienterna samlades för att
uppvakta sia "patronus". Det omgafs ofta med ett
kolonngalleri (se ofvanstående fig.) och fick å sin
bakre del en utvidgning i två inåt öppna sidorum (alæ,
flyglar), i hvilka förfädernas bilder (imagines)
förvarades. Midtemot ingången låg vid andra ändan
ett kontors- och arkivrum (det s. k. tablinum), hvilket
skilde atrium från salen bakom detsamma
(peristylium). Vid inredningen af atrium utvecklades i
senare tider stor prakt och yppighet.
R. Tdh.

2. Namn på vissa offentliga fornromerska
byggnader, som hufvudsakligen bestodo af en stor sal.

3. En på den gammalkristna basilikans västra
sida belägen, af kolonnhallar omsluten förgård (äfven
kallad paradisus).

4. Det s. k. "förmaket" i hjärtat. Se Hjärtat.

Atrocitet (lat. atrocitas), grymhet, ohygglighet.

Atrofi l. Atrofiering (af grek. nekande a
och trofe, näring), brist på näring. – 1.
(Förtvining, tvinsot), med. Hela kroppens,
enskilda organs, organdelars eller väfnaders sjukliga
förminskning i omfång och vikt. Hela organismen
med alla sina särskilda organ och väfnader är
sammansatt af små elementar-delar, hvilka antingen äro
celler eller ock hafva bildats af sådana, såsom nerv-,
muskel- och bindväfstrådar o. s. v. Dessa hållas
vid makt och i funktionskraftigt tillstånd genom
näringsprocessen, hvarvid en ständig omsättning eger
rum i deras minsta delar, så att de till blodet
afgifva förbrukade beståndsdelar och från detsamma
mottaga nya sådana, som de med sig införlifva.
Sker en rubbning i denna ämnesomsättning så, att
de afgifva mera än de tillegna sig, så minskas de mer
och mer i storlek och blifva atrofiska. Atrofien kan
vara af olika slag: antingen förminskas
elementardelarna helt enkelt i omfång med bibehållande i
öfrigt af sina kemiska och fysikaliska egenskaper:
enkel atrofi; eller också kan förminskningen
hos en del af dem delvis fortgå ända därhän, att
de alldeles försvinna, till följd hvaraf således äfven
antalet minskas: numerisk atrofi; eller också
kunna de, jämte det de förminskas, äfven förändras
i sin kemiska sammansättning och fysikaliska
beskaffenhet: de försämras, degenerera, och detta
benämnes degenerativ atrofi. Samtidigt med det
de för ett organs funktion mest viktiga elementen
– t. ex. lefvercellerna, som bereda gallan i lefvern
– undergå atrofi, förökas i stället ofta den för
organets verksamhet mera indifferenta bindväfven i
detsamma; organet blir då hårdare och fastare samt
skrumpnar: indurativ atrofi. Afmagring
beror på atrofi af den under huden rikligt
förhandenvarande fettväfven. De olika formerna af atrofi
förekomma ofta tillsammans. Atrofien medför minskning
icke allenast i omfång och vikt, utan jämväl i
funktionsförmåga.

Allmän atrofi af organismen, som för det mesta
är enkel, kan föranledas: af brist på näring, hinder
för födans nedsväljande och fortskaffande samt af
sjukliga förändringar i matsmältningsorganen i
allmänhet och alla slags rubbningar i blodberedningen,
svåra förnyade blodförluster, långvarig varbildning
m. m., genom hvilka organismen beröfvas
näringsmaterial i större myckenhet. Vidare kan atrofien
förorsakas af öfveransträngning, febrar o. s. v. Den
allmänna atrofien föranleder ej sällan döden,
synnerligen hos barn (pedatrofi). Hos gamla individer
inträffar i regeln en allmän atrofi i sammanhang med
den minskade vitaliteten och ämnesomsättningen,
åldersatrofi, senil atrofi. Den partiella
eller lokala atrofien i särskilda organ eller

Tryckt den 28/4 04

2 b. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>