- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
373-374

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attwood, Thomas - Atum - Atura - Atures - Aturus - Atwood, George - Atypi - Atypisk - Atys. Se Attis - a.u. - Au. - Aub. Se Fiskfloden 2 - Aubade - Aubagne - Aubaine - Aubanel - Aube - Aube, Hyacinthe Laurent Theophile - Aube, Jean Paul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomförande valdes A. till en af Birminghams två
förste representanter i underhuset. Han stod nu
på höjden af sitt rykte, men förmådde till följd af
sina egendomliga idéer i myntfrågan och
våldsamheten i sitt uppträdande aldrig vinna inflytande i
parlamentet. Där understödde han 1833 Daniel
O’Connor, slöt sig till chartisterna och framlämnade
1839 i underhuset deras jättepetition. På
chartiströrelsen förlorade A. dock snart allt inflytande, enär
han motsatte sig användning af våld, och redan
sistnämnda år drog han sig tillbaka ur det politiska
lifvet. Hans staty restes 1859 i Birmingham.
V. S–g.

Atum, egypt. myt., en form af solguden och då
närmast identisk med den i västern nedgående, i
motsats mot Ra, som framträdde i
och genom den i östern uppgående
solen. A. dyrkades hufvudsakligen
och tidigast i Heliopolis, hvars äldsta
helgedom synes hafva varit åt honom
invigd. Enligt den därstädes
härskande traditionen lefde i urtiden
A. i skötet af himlaoceanen, ur
hvilken han för första gången uppsteg
såsom sol för att skapa världen.
Såsom Heliopolis’ förnämste gud intog
A. främsta rummet i kretsen af denna
stads gudar, hvilka framgått ur
honom själf, deras urkälla och
upphof.
illustration placeholder

K. P.

Atura, fordom namn på Aire (se d. o.).

Atures. 1. Stad i sydamerikanska republiken
Venezuela, 1,400 km. från mynningen af Orinoco, som
under regntiden kan befaras med ångbåtar dit upp.
I närheten bildar Orinocofloden storartade vattenfall,
Raudales, bekanta särskildt genom Humboldts
reseskildringar. – 2. Fordom namn på Aire (se d. o.).

Aturus, det latinska namnet på floden Adour.

Atwood [ä’tωud], George, engelsk fysiker, f.
1745, d. 1807 i London, studerade fysik i
Cambridge och är känd såsom uppfinnare af Atwoods
fallmaskin (se Fallmaskin).

Atypi (af grek. nekande a och typos, prägel,
förebild), oregelbundenhet (särskildt i fråga om
sjukdomar).

Atypisk (jfr Atypi), oregelbunden, med
oregelbundet förlopp (t. ex. om en feber).

Atys, grek. myt. Se Attis.

a. u. l. a. u. c., förkortning för anno urbis l.
anno urbis conditæ l. ab urbe condita (lat.), "år
(det och det) efter stadens (Roms) grundläggning".

Au., förkortning för lat. aurum, guld; kemiskt
tecken för guldets atomvikt.

Aub. Se Fiskfloden 2.

Aubade [åbad], fr. (af aube, morgonrodnad),
morgonsång utanför den älskades fönster, en under
1400-talet utbildad poetisk form, ej att förväxla med
den provensalska alba (se d. o.). Liksom serenad
var aubade på 1600- och 1700-talen äfven namn på
en instrumental musikform.

Aubagne [åba’nj], stad i södra Frankrike, depart.
Bouches-du-Rhône, vid den 52 km. långa Huveaune.
5,368 inv. (1901). Fabrikation af glas, papper och
fajans. Vinodling i trakten.

Aubaine [åbä’n], Droit d’aubaine [dr*a’
dåbä’n], fr., hemfallsrätt. Jfr Albanagium.

Aubanel [åbanä’ll], Joseph Marie Jean
Baptiste Théodore
, provensalsk skald, f.
1829 i Avignon, d. 1886 därstädes, till yrket
boktryckare, var skattmästare i
Félibre-förbundet och näst Mistral dettas yppersta skaldeförmåga.
Hans fina och svårmodiga kärleksdikter, samlade i
La Miougrano entraduberto (Den halföppna
granatfrukten; 1860, 2:a uppl. 1876), tillvunno honom
hedersnamnet "Den franske Petrarca". A. var det
djupaste lyriska temperamentet bland
förbundsbröderna. Att hans ungdoms älskade gick i kloster
satte en prägel af undertryckt passion på hans
diktning. Hans starka känsla för kvinnofägring framlyser
ur bl. a. den sköna invokationen till Venus från Arles
(i hans andra diktsamling, Li fiho d’Avignoun, 1885).
En håg för dystra ämnen röjes i Lis innoucènt, som
i 3 "noëls" skildrar det betlehemitiska barnamordet.
A. är äfven nyprovensalernas bäste dramatiker. Hans
skådespel Lou pastre, Lou pan dou pecat (speladt
1878) och Lou raubatòri utmärka sig för glöd och
lifssanning. Minnesstoder öfver A. äro resta i Avignon
och Sceaux. Biografi af Legré (1894) och Welter
(1901).
E. F–t.

Aube [åb]. 1. Biflod till Seine. Upprinner på
Mont Saule, på Langres-platån, flyter åt n. v.
parallellt med Seine genom dep. Haute-Marne och Aube,
där den gör en båge åt v., och sammanflyter med
Seine i dep. Marne. Blir segelbar vid Arcis sur A.
Längd 225 km. – 2. Departement i nordöstra
Frankrike. Det utgöres af nedre Champagne samt
delar af Bourgogne och Ile de France. 6,026
kvkm. 246,163 inv. (1901). A. består af tvenne
till sin beskaffenhet mycket olika delar: den
nordvästra tillhör det s. k. Champagne
pouilleuse
, där kritklippan täckes endast af ett tunt
jordlager och växtligheten är högst sparsam; den
sydöstra däremot omfattar fruktbara dalar, där vinet
med framgång odlas. Hufvudfloder äro Seine och
Aube. Klimatet är fuktigt, men angenämt. Vin är
förnämsta produkten. Åkerbruket bedrifves med
framgång endast i landets södra del. Betydlig
industri i järn och bomull. A. indelas i 5
arrondissement. Hufvudstad: Troyes.

Aube [åb], Hyacinthe Laurent
Théophile
, fransk viceamiral, f. 1826, d. 1890 i Toulon,
kom 1840 i sjötjänst och blef 1870 kommendör
("capitaine de vaisseau"). Han deltog flera gånger
i kolonialkrig och i krig mot aflägsna stater samt
1870 i landkriget mot Tyskland (med Bourbaki mot
Belfort). 1879–81 var han guvernör på Martinique.
Konteramiral 1880, fick A. kort därefter i uppdrag
att leda franska flottans torpedväsen, hvilket han
äfven såsom marinminister (1886–87) kraftigt
gynnade och utvecklade. 1886 blef han viceamiral.
Jämte skriftställaren Gabriel Charmes anses A. såsom
stiftare af "la jeune école" inom franska flottan,
hvilken skola fäster hufvudsaklig vikt vid lätta och
snabba fartyg, men hyser misstro till de stora
pansarfartygen. A. utgaf bl. a.: Un nouveau droit
maritime international
(1875), Entre deux campagnes,
notes d’un marin
(1881), La Martinique, son présent
et son avenir
(1882) och À terre et à bord
(1884).
H. W–l.

Aube [åb], Jean Paul, fransk skulptör, f. 1837
i Longwy, är framför allt känd genom det storslagna
Gambetta-monumentet på Place-du-Carrousel i Paris.
Har dessutom utfört porträttbyster af historiska
personligheter – Baillys staty finns i
Luxembourg-museet.
G–g N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free