Print (PDF) - On this page / på denna sida - Aubrey, John - Aubrietia - Aubry, Charles Marie Barbe Antoine - Aubry de Montdidier - Aubry-Lecomte, Hyacinthe Louis Victor Jean Baptiste - Auburn - Aubusson - d'Aubusson - a.u.c. - Aucassin och Nicolete - Aucella - Auch - Auchenia. Se Lamasläktet - Auckland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aubrey [å’bri], John, engelsk fornforskare, f.
1626, d. 1697, studerade i Oxford, öfvertog 1652
sin faders jordegendomar och med dem några processer,
som bragte honom till ekonomisk ruin. Han lefde sedan
som gäst hos sina förnäme beskyddare och egnade
sig helt åt antikvariska arbeten, till hvilka han
under ständiga ströftåg insamlade material. A. utgaf
själf blott ett enda arbete, Miscellanies (1696), en
underhållande samling spökhistorier, men
efterlämnade en mängd samlingar och arbeten i manuskript,
hvilka flitigt anlitats af senare forskare. Hans
topografiska anteckningar om Wiltshire utgåfvos 1862,
hans Remains of gentilism and judaism utgafs 1880
af "Folklore society". Mest bekant är
anekdotsamlingen Minutes of lives, som han tillställde Anthony
ā Wood, för hvars berömda arbete "Antiquities of
Oxford" A. anskaffade en god del af materialet.
Dessa anekdoter, där lifliga smådrag förtäljas om
Bacon, Hobbes, Milton, Raleigh m. fl., utgåfvos
1813 och i en kritisk edition 1898 af Andrew
Clark under titeln Brief lives, chiefly of
contemporaries (2 bd).
V. S–g.
Aubriétia Adans., bot., växtsläkte af fam.
Cruciferæ. Dess enda art, A. deltoidea DC., från södra
Europa, odlas ofta som infattning och på stenpartier,
där dess tidiga, talrika violetta blommor göra god
effekt.
G. L–m.
Aubry [åbri], Charles Marie Barbe
Antoine, fransk rättslärd, f. 1803 i Saverne (Elsass),
d. 1883 i Paris, länge professor vid juridiska
fakulteten i Strassburg och adjungerad domare vid
tribunalet där, vardt 1872 ledamot af högsta domstolen i
Paris. I förening med Rau utarbetade A. Cour de
droit civil franįais (1843–46; 4:e uppl. i 8 bd
1869–76), som utgör en hufvudkälla för franska
civilrätten. A. öfversatte Goethes "Faust" på
franska.
Aubry de Montdidier [åbri d* mådidie], fransk
riddare, som 1371 lönnmördades af Richard de
Macaire. Upptäckten af mordet sambands efteråt med
följande sägen, hvars källa dock kan ledas tillbaka
ända till karolingiska tiden: A:s hund, som varit vittne
till mordet, öfverföll Richard med raseri, så ofta han
träffade honom. Misstankarna mot Richard styrktes
därigenom, och saken blef på konungens befallning
hänskjuten till en gudsdom. Ställd till tvekamp
på lif och död mot hunden såsom anklagare, dukade
Macaire under för hundens bett, och döende bekände
han sig skyldig. Denna sägen omdiktades under
medeltiden på olika språk och gaf i början af
1800-talet upphof till en klen melodram, "Aubrys hund".
Då man 1817 bestämde den till spelning å
teatern i Weimar, med en dresserad pudel i
titelrollen, afträdde Goethe från teaterintendentsysslan
därstädes.
(E. F–t.)
Aubry-Lecomte [åbri-l*kå’t], Hyacinthe
Louis Victor Jean Baptiste, fransk
tecknare och litograf, f. i Nizza 1797, d. i Paris 1858,
var en mycket framstående konstnär i sitt fack. Hans
flesta arbeten äro utförda efter Girodet, Prud’hon,
Gérard och Greuze.
Auburn [å’b*n]. 1. Stad i staten New York,
vid norra spetsen af sjön Owasco. 30,345 inv. (1900).
Liflig fabriksrörelse. Berömdt är det sedan 1816
i A. inrättade statsfängelset. – 2. Stad i staten
Maine, vid floden Androscoggin, midt emot Lewiston.
12,951 inv. (1900).
Auburnska systemet [å’b*n-]. Se
Fängelsesystem.
Aubusson [åbyså’], stad i franska depart. Creuse,
vid Creuse. 6,538 inv. (1901). Tillverkning af
väfda tapeter (sedan 15:e årh.). Klädes-, sammets-
och kattunfabriker.
d’Aubusson [dåbyså’], Pierre, stormästare för
johanniternas orden, f. 1423, af en gammal fransk
adlig släkt, d. 1503. En okritisk historieskrifvare
har låtit honom redan vid 10 års ålder kämpa mot
turkarna i Ungern och 1444 mot schweizarna vid
S:t Jakob an der Birs. Säkert vet man, att han
1457 tillhörde johanniter-orden, där han 1476
valdes till stormästare. Muhammed II, som redan
eröfrat Konstantinopel och sista återstoden af det
grekiska kejsardömet, vände sig nu med ofantlig
öfvermakt mot Rhodos, johanniternas hufvudsäte.
Under en två månaders belägring 1480 lyckades dock
d’A. tillbakaslå anfallet och räddade därigenom för
tillfället denna de kristnes yttersta utpost mot
turkarna. Han blef på grund af denna i hela
kristenheten frejdade bragd af Innocentius VIII utnämnd
till kardinal och fick hedersnamnet "kyrkans sköld".
Med utmärkt duglighet styrde han sin orden och
häfdade dess oberoende äfven mot påfven. Hans
plan på ett korståg mot turkarna strandade på
furstarnas slapphet och påfvens ovilja mot
johanniterna.
E. A–t.
a. u. c., förkortning för anno urbis conditæ l.
ab urbe condita (lat.), år (det och det) efter stadens
(d. v. s. Roms) grundläggning.
Aucassin och Nicolete [åkasä’ och nikålät], en
af de vackraste franska medeltidsberättelserna,
skrifven växelvis på prosa och assonansrimmade,
sjustafviga verser. Med fin poetisk känsla skildrar den
i korta episodiska framställningar den alla hinder
öfvervinnande kärleken mellan grefvesonen Aucassin
från Beaucaire och den vackra sarasenflickan
Nicolete, hvilken slutligen befinnes vara dotter till
konungen af Kartago. Dikten förskrifver sig från
1100-talet eller början af 1200-talet. Den utgafs
i faksimile 1896. Texten föreligger i filologisk
upplaga af bl. a. H. Suchier (5:e uppl. 1903). På
danska finns en öfversättning af S. Michaelis 1893;
till svenska öfverflyttades sagan af H. von Feilitzen
(i Ny sv. tidskr. 1887).
R–n B.
Aucella Keys., paleont., musselsläkte, som står
nära Inoceramus inom familjen Aviculidæ. Skalen
äro olika stora, sneda, med koncentriska ribbor; det
störres hvirfvel är böjdt öfver det mindres. A.
förekommer i jura- och kritsystemen. A.
concentrica Keys. är ett ledfossil för jurabildningarna
i den boreala provinsen: Grönland, Spetsbergen och
Andön, Novaja Semlja och Petsjoralandet, vid
Moskva.
B. L–n.*
Auch [å*], hufvudstad i franska depart. Gers,
vid floden Gers. 12,423 inv. (1901). Säte för en
ärkebiskop. Betydlig industri i bomull, ylle och läder.
Staden eger en praktfull katedral, S:te Marie, från
slutet af 1400-talet. På Cæsars tid var A.
auskernas hufvudstad. I 8:e årh. var det hufvudort
i Gascogne och senare i grefskapet Armagnac.
Biskopssäte redan i 4:e årh., ärkebiskopssäte 879.
Flera kyrkomöten höllos där från 1068 till 1330.
Auchenia, zool. Se Lamasläktet.
Auckland [å’kl*nd]. 1. Provins i den engelska
kolonien Nya Zeeland, omfattande norra delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
