- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
393-394

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Augier, Giullaume Victor Emile - Augit - Augit-porfyr - Augit-syenit. Se Syenit - Augment - Augmentation - Augmentativ - Augmentera - Augmentshemman - Augmentsränta. Se Augmentshemman - Augsburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kokottregemente och klerikalism ånyo få kläda skott. Kriget
inspirerade A. till Jean de Thommeray (1873), med
motiv från en roman af Sandeau, hvari krigets väckelse
på den blaserade ungdomen skildras. I sina båda
sista dramer närmar sig A. i viss mån Dumas d. y:s
"pièces à thèse" och omgifver tillika med sympati
förhållanden, som bryta mot samhällets konventionella
moral; så i Madame Caverlet (1876, "Fru
Caverlet", 1880), där han angriper äktenskapets
oupplöslighet, och i den med starkt bifall hälsade
dramen Les Fourchambaults (1878, "Familjen
Fourchambault", s. å.), där han upptager frågan om den
illegitime sonens förhållande och låter denne varda
sin faders och hans familjs räddare.

A., som icke producerade något under sista
årtiondet af sitt lif, afled i Croissy 25 okt. 1889. Jämte
Dumas d. y., kanske framför denne, är han
hufvudrepresentanten för 1850–70-talens realistiska
skådespelsdiktning i Frankrike. Hans författarskap bäres af
en anda, som med fog kännetecknats såsom "hederligt
folks moral"; han är i sin åskådning målsman för det
sundaste och bästa hos medelklassen, för hvars svaga
sidor han dock har öppen blick och dem han
oförskräckt gisslar, framför allt dansen kring den gyllene
kalfven och alliansen mellan kassaskåpet och
vigvattenskärilet. I motsats till den af honom skapade figur,
som visar "hemlängtan mot smutsen", vittnar hans
dramatik om en längtan till frisk och hälsosam luft
(ej sällan uttryckt i ett prisande af landet gentemot
staden). A. når mycket högt i karaktärsteckning och
dialog; svagare är händelseutvecklingen i hans
dramer, hvilken lider af en viss konventionalism. Hans
komik är af säreget "gallisk" natur, han är frände till
1600-talets store komediförfattare, och han erhöll ock
binamnet "den siste gallern". Hans stycken hafva
varit repertoarpjäser äfven i Tyskland och Norden,
ej minst i Sverige, och på samtidens
skådespelsdiktning utöfvade han stort inflytande (märkbart äfven
å Björnsons och Ibsens samhällssatirer). A:s Théâtre
är utgifven i 7 band. Jfr E. Pailleron, "Emile A."
(1889), och H. Parigot, "Emile A." (1890) samt
uppsatser af K. Warburg (Nordisk tidskr. 1890) och
N. Erdmann (Ny sv. tidskr. s. å.).
K. W–g.

Augit (grek. auge, glans), miner., en grupp
monosymmetriska pyroxener; grönaktiga, brunsvarta eller
svarta, glänsande, kort pelarformiga kristaller eller
korniga aggregat. Kemisk sammansättning växlande;
vanligtvis bestå augiterna af kiselsyrade salter af
kalcium, magnesium, aluminium och järn. Jämte
plagioklas är augit huvudbeståndsdel i diabaser
och basalter samt ingår också i flera meteorstenar.
Augit Werner är = den svarta varieteten; de gröna
varieteterna kallas fassait och omfacit. Se
vidare Pyroxen.
A. Hng.

Augit-porfyr, petrogr., en till diabasernas grupp
hörande, eruptiv bergart, som i en finkornig eller
nästan tät grundmassa, af mörkgrön eller grönsvart
färg, innesluter enstaka större kristaller af mineralet
augit.
E. E.

Augit-syenit. Se Syenit.

Augment (lat. augmentum), tillökning; (förr)
lönetillägg, fyllnad i en egendoms afkastning (jfr
Augmentshemman); språkv., ett i vissa
indoeuropeiska språk förekommande vokaliskt verbalprefix,
bevaradt blott i sanskrit, avesta och grekiska.

Augmentation (af lat. augere, öka), ökning,
tillökning; mus., ett temas förstoring därigenom att det
upprepas med fördubblade notvärden och alltså skall
spelas hälften så fort som förut.

Augmentativ (se Augment), språkv.,
innebärande en stegring i betydelse; afledt ord med i
förhållande till grundordet stegrad betydelse.

Augmentera (se Augment), språkv., förse med
augment; få augment.

Augmentshemman, kam., kallades under
indelningsverkets tid de hemman, hvilkas ränta
(augments- eller tilldelningsränta) blifvit
anvisad till rusthåll. Den ersättning, som staten gaf
rusthållaren vid ordnandet af det indelta kavalleriet,
bestod först och främst i befrielse från rotering och
eftergift af rustningshemmanets egen ränta.
Stundom var denna så stor, att endast en del behöfde
användas för ändamålet. Men det inträffade också,
att rustningshemmanets ränta icke i värde uppgick
till det belopp, som ansågs erforderligt för att trygga
rusthållets bestånd, och i detta fall anvisades en
s. k. augmentsränta till fyllnad. Därtill
användes vanligen hemmansräntor, men äfven
kvarn-räntor och stundom kronotionde. Var räntan af
augmentshemmanet för stor för ett rusthåll, delades den
mellan två eller flere, eller anvisades resten till annat
ändamål, eller besparades den åt kronan.
Kbg.

Augmentsränta. Se Augmentshemman

Augsburg. 1. Hufvudstad i bajerska reg.-området
Schwaben, vid Wertachs och Lechs sammanflöde.
89,170 inv. (1900), däraf 23,995 evangeliska
och 1,171 judar. A. är en bland Tysklands
vackraste städer, med präktiga, breda gator
(Maximiliansstrasse och dess fortsättning Karolinenstrasse,
Kaiserstrasse m. fl.), men ock med en mängd smala
medeltidsgator samt flera stora torg och springbrunnar,
smyckade med konstverk. Bland offentliga byggnader

illustration placeholder
Rådhuset och börsen.
(Längst till vänster det gamla s. k. Perlachtornet.)

förtjäna omtalas: rådhuset, byggdt i renässansstil af
Holl (1616–20), med den s. k. "gyllene salen";
regeringsbyggnaden (från 1047), förut biskopligt
residens; domkyrkan, hvilken påbörjades 995 och
invigdes 1006, men som 1321–1431 ombyggdes i
spetsbågsstil med fem skepp; det fuggerska palatset
med sina härliga freskomålningar; tyghuset (från
1607) och börsen. Bland vetenskapliga anstalter må
nämnas: ett bibliotek på 200,000 band, ett
protestantiskt och ett katolskt gymnasium, lyceum,
observatorium, seminarium, ett rikt målningsgalleri i det
forna Katarina-klostret och Maximilians-museet med
antikvariska samlingar. Bland välgörenhetsanstalter
märkes det s. k. "Fuggerei" i Jakober-förstaden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 18:59:11 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free