Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nya Holland, hvartill äfven räknas Tasmanien
(Van Diemens land) och de små kustöarna, 2)
Melanesien, den krans af öar, som omgifver
fastlandet i n. ö. och ö., 3) Mikronesien,
ögrupperna i n. v., ungefär mellan ekvatorn och
norra vändkretsen, och 4) Polynesien eller de
egentliga Söderhafs-öarna österut mellan båda
vändkretsarna. Under hänvisning i öfrigt till de olika
ögrupperna meddelas här en öfversikt af Australien
i ordets ofvan angifna inskränktare betydelse
("Australkontinenten").
Gränser, läge och areal. A. är omgifvet
af Indiska oceanen i v. och n. v., Timorsjön,
Arafurasjön och Torres-sundet i n., af Stilla oceanen i ö.
och i s. till största delen af Indiska oceanen, hvars
gräns mot Stilla hafvet anses vara meridianen för
Tasmaniens sydligaste udde. I norr är dess yttersta
udde Kap York, 10° 50’ s. br., i söder Kap Wilson,
39° 10’ s. br., på kontinenten och South East Cape
på Tasmanien, 43° 49’ s. br. Dess västligaste udde
är Kap Inscription, 112° 52’ ö. lgd (25° 26’ s. br.),
på Dirk Hartog-ön, den östligaste Kap Sandy, 153°
45’ ö. lgd (24° 41’ s. br.). På fastlandet är den
östligaste udden Kap Byron, 153° 34’ ö. lgd, och
den västligaste Steep Point, 113° 6’ ö. lgd. Från
ö. till v. är längden öfver 4,100 km., medan bredden
från n. till s. är högst 3,200 km. och, där landet
är smalast, endast 1,700 km. Arealen uppgifves
officiellt till 7,631,513 kvkm., hvartill kommer
Tasmanien 67,894 kvkm.
Kuster. A. är mycket kompakt med få
inskärningar; dess kustbildning är t. o. m. mindre
utvecklad än Afrikas. Hela kusten är 19,500 km.
I norr utskjuter halfön York till Torres-sundet, i
hvilket en mängd små öar angifva den gamla
landförbindelsen med Nya Guinea; genom
Carpentaria-golfen, den enda stora inskärningen på hela
kontinenten, är den skild från en västligare halfö, Arnhem
land. Den nordvästra kusten är mest utvecklad med
många vikar (Van Diemen gulf, Cambridge gulf
och King sound m. fl.) och mellan dem liggande
halföar (Dampier land m. fl.); på västkusten
märkes Sharks bay, på sydkusten Stora
Australia-golfen, Spencers gulf, S:t Vincent gulf och Port
Phillip. Den östra kusten är väl rik på goda
hamnar såsom Port Jackson, Moreton bay m. fl., men
saknar alldeles större vikar och halföar. Af kustöarna
äro de flesta helt små (se nedan). Utanför
nordöstra kusten ligger det stora Barrier-refvet, en rad
korallskär, som endast med fara kan passeras i de
trånga sund, som åtskilja dem. Det utbreder sig
från Sandy-ön till Torres-sund, men har en bredd
af blott 300–2,000 m. och är skildt från fastlandet
genom en ränna, som i söder är 100–180 km., i
norr blott 40–60 km. bred.
Ytbildning och vattendrag. A. kan
sägas vara en stor högslätt af i medeltal 400 m.
ö. h., hvilken från alla håll sänker sig inåt till
trakten af den salta Lake Eyre, där kontinenten
har sin lägsta punkt (12 m. under hafsytan). Den
östra kanten är ett starkt veckadt område af
paleozoisk ålder, som reser sig brant upp från den
underhafssockel, på hvilken A. hvilar, medan det
sakta sluttar mot väster. Sin största höjd har
detta veckland i s. ö. (650 m. ö. h.), där en
rad icke synnerligen höga kedjor gå parallellt med
hafvet, den högsta på blott 100 à 150 km. afstånd
därifrån. Denna kedja börjar i sydvästra Victoria
med Grampian mountains, som med M:t William
stiger till 1,167 m., och fortsätter åt ö. under namn
af Great Dividing range helt nära kusten med höga
toppar, endast 50 km. från Melbourne. Där kusten
böjer sig mot norr, börjar det högsta partiet, de
s. k. Australalperna, till 35° s. br., där ett pass, som
förenar Yass-flodens breda och djupa dal i v. med
Shoal-floden i ö., utgör deras norra gräns. I dem
äro de högsta topparna M:t Hotham (1,860 m.),
M:t Bogong (1,984 m.) samt Kosciuskogruppen, strax
norr om gränsen mellan Victoria och Nya Syd-Wales,
omfattande kontinentens högsta spetsar M:t
Townshend (2,241 m.), M:t Clarke (2,236 m.) och Muellers
Peak (2,150 m.). Dock når ingen öfver snögränsen,
ehuru de äro snötäckta en stor del af året. Under
istiden var hela sydvästra A. täckt af inlandsis. Väster
om Kosciuskogruppen upprinner Murray, norr därom
dess biflod Murrumbidgee; båda flyta först åt n.,
sedan åt v. och mötas vid 143° ö. lgd, sedan
Murrumbidgee mottagit Lachlan från Blå bergen.
Murray, hvars nedersta del flyter mot s., utfaller
i en kustsjö ö. om S:t Vincent-golfen. Norr om
Yass-passet ligga Blue mountains (Blå bergen), som länge
omöjliggjorde alla försök att från kusten nå det
inre; de begränsas i n. af den dalsänka, genom
hvilken den lilla Hunter flyter åt ö. (33° s. br.), och
äro själfva östra gränsen för en platå, som är fårad
af bifloder till Lachlan och Darling. Norr om denna
dal gå Liverpoolbergen från ö. till v. med en
medelhöjd af 1,200 m. (högsta topp M:t Sea View 1,800
m.), hvilka äro södra gränsen för den såsom
betesmark viktiga Liverpoolslätten, som i ö. begränsas af
de vinkelrätt mot Liverpoolbergen mot norr gående
Nya Englands-bergen (New England range). Dessas
högsta toppar äro Ben Lomond (1,524 m.) och M:t
Lindsay (1,680 m.). Den senare ligger på gränsen
till Queensland, där kedjan slutar i källtrakterna
för Dumaresq river, Darlings källflod. Från
hufvudkedjan utgå flera grenar åt v. och ö., delande såväl
Liverpoolslätten som kustområdet i mindre bäcken.
I de västra upprinner en mängd floder, som samlas
till Darling l. Barwon, den största af Murrays
bifloder. Inom Queensland förlora bergen alltmer sin
enhetliga karaktär och upplösas i en mångfald
ryggar med olika namn, hvilka kunna följas ända ut
på York-halfön, och mellan hvilka flyta floder åt
ö. till hafvet, såsom Brisbane, Burnett, Fitzroy,
Burdekin, åt v. till afloppslösa saltsjöar och åt n. v.
till Carpentaria-golfen, som mottager från dessa
trakter Flinders-, Gilbert- och Mitchell-floderna. Sin
högsta spets har detta nordliga bergland i M:t
Bartle Frere (17 1/2° s. br., 1,658 m.).
Medan de östra bergen hufvudsakligen äro veckade
berg, till sin ålder paleozoiska, dock med talrika
massor yngre eruptiv – man har funnit slocknade
vulkaner med askkäglor både i Queensland och
Victoria –, så är platålandet väster om dem, mellan
Darling och Indiska hafvet, tertiärt, men för öfrigt en
kritformation och alltigenom ett oveckadt s. k.
tafel-land. Genom sina flodsystem delas det i tre områden,
det norra, som afflyter till Carpentaria-viken, och det
sydligaste, som afvattnas genom Murray och dess
bifloder, äro ofvan nämnda; det mellersta har minsta
nederbörden, och dess vattendrag äro s. k. "creeks",
d. v. s. periodiska floder, som endast vissa tider
på året hafva vatten. De utflyta dels i en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
