Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Australiska statsförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
act af 9 juli 1900, följd af en kunglig proklamation
af 17 sept. s. å., bestämdes att staterna (de forna
kolonierna) Nya Syd-Wales, Syd-Australien,
Victoria, Queensland, Tasmanien och Väst-Australien
från 1 jan. 1901 skulle bilda ett statsförbund under
namn af Commonwealth of Australia
(namnet "commonwealth" är taget från Cromwells
engelska republik).
Författning. Till de 6 ursprungliga staterna
kunna nya få tillträde samt äfven nya stater bildas
genom två eller flere staters eller statsdelars
skilsmässa eller förening, liksom äfven statsförbundet kan
genom parlamentsbeslut provisoriskt öfvertaga
förvaltningen af områden, som dit af någon stat eller af
suveränen öfverlämnas i detta syfte eller på annat sätt
förvärfvas. Lagstiftningsmakten hvilar hos ett
förbundsparlament, bestående af suveränen
(representerad genom en utnämnd generalguvernör), en senat
och ett representanternas hus. Senaten består af 6
medlemmar för hvarje stat, valda för 6 år på så
sätt, att halfva antalet afgår hvart tredje år med
möjlighet till återval. Hvarje stat bildar en
valmanskår; dock kan i Queensland valkretsindelning
förekomma. För valbarhet till senaten fordras blott att
vara brittisk undersåte och ha uppnått 21 års
ålder samt ega politisk valrätt inom sin egen stat.
Representanternas hus består af i de särskilda
staterna efter folkmängdstal för tre år valda medlemmar,
aldrig färre än fem från någon stat: deras antal
bestämdes första gången till 75. Valrättsbestämmelser
äro desamma som i de särskilda staterna till det
lägre huset gällande. Genom 1903 års vallag har
tillkommit, att kvinnor ega valrätt till
förbundsparlamentet: om de äro valbara är däremot omtvistadt.
Båda husens medlemmar äro aflönade, senaten väljer
själf sin president, representanternas hus sin talman.
För att i sista hand afgöra tvister mellan båda husen
är stadgadt att, då lagar (dock ej finanslagar) två
gånger antagits af representanternas hus, men två
gånger af senaten förkastats eller ock antagits med
för det andra huset som oantagliga ansedda
ändringsförslag, båda husen samtidigt skola upplösas och
frågan i händelse af fortsatt meningsskiljaktighet
afgöras i gemensam session, hvarvid för lagens
antagande fordras absolut majoritet. Författningen
uppräknar de grupper af ärenden, som från de gamla
kolonialparlamenten öfverflyttas till
förbundsparlamentet. Till dem höra bl. a. bestämmelser om
handel, skeppsfart, järnvägar, post, telegraf,
försvarsväsen, mynt, mål och vikt, bankväsen, beskattning,
tullar och accis, immigration, äktenskapslagstiftning,
förmedling och skiljedom i arberstvister. De
särskilda staterna bibehålla lagstiftningsrätt i ärenden,
som ej uttryckligen förbehållits förbundsparlamentet.
För de första 10 åren är stadgadt, att statsförbundet
årligen för egna behof ej får använda mer än 1/4
af nettoinkomsten af tullar och accis; återstoden skall
efter närmare angifna grunder utbetalas till de
särskilda staterna eller användas till förräntande af
deras skulder. Verkställande makten utöfvas i
suveränens namn af dennes representant,
generalguvernören, som för högsta befälet öfver armé och flotta
samt tillsätter förbundsministrar och domare.
Generalguvernören kan förbehålla af parlamentet antagna
lagar åt suveränens afgörande, som då skall träffas
inom två år; äfvenledes kan han med
ändringsförslag återsända dem till parlamentet. Ministrarna
äro medlemmar af verkställande rådet (executive
council) och skola äfven vid utnämningen vara eller
inom 3 månader därefter blifva medlemmar af
förbundsparlamentet. Dömande makten utöfvas i sista
hand af Australiens högsta domstol (high court of
Australia), som emottager vad från andra
förbundsdomstolar och staternas öfverdomstolar, samt i första
hand afdömer bl. a. frågor, där statsförbundet är
part, rättstvister mellan olika stater eller i vissa
fall mellan medborgare i olika stater. Rätten att
vid författningstvister mellan statsförbundet och en
stat eller mellan två eller flere stater inbördes vädja
till högre rätt i England göres beroende af den
australiska högsta domstolens beslut.
Statsförbundet har rätt till egen flagga. Om
förbundshufvudstaden stadgas i författningen, att den skall ligga
på ett minst 100 (engelska) kvadratmil stort
förbundsområde i Nya Syd-Wales, ej mindre än 100 engelska
mil från Sydney. (Parlamentet har ännu ej, 1904,
kunnat enas om dess läge, i det att ena huset uttalat
sig för Tumut, det andra för Bombala.)
Författningsändringar måste grunda sig på båda husens
med absolut majoritet fattade beslut; dessa
underställas sedan i staterna de till representanternas hus
röstberättigade. För antagande fordras majoritet
såväl bland samtlige valmän som ock bland valmännen
i en majoritet af stater samt i sista hand kunglig
sanktion.
Historia. Det australiska statsförbundets förste
generalguvernör blef lord Hopetoun, som afgick i
juli 1902 till följd af parlamentets vägran att ersätta
hans dryga representationskostnader. Han
efterträddes af lord Tennyson (nov. 1902–dec. 1903) och
lord Northcote (fr. 1904). Statsförbundets förste
premiärminister blef sir Edmund Barton, hvilken i
sitt kabinett upptog flere af förbundsrörelsens ledare
(Deakin, Kingston, Turner). Vid Bartons afgång
(sept. 1903) rekonstituerades kabinettet under Deakin
som premiärminister. I statsförbundets första
parlament voro protektionister och moderata frihandlare
(anhängare af hög eller låg tariff) ungefär jämnstarka;
arbetarpartiet, som i tariff-frågan är deladt, har
genom högt utbildad organisation kommit att utöfva
ett stort inflytande. Dess ledare är mr Watson, den
moderat frihandelsvänliga oppositionens mr Reid.
De första åren af statsförbundets tillvaro ha till stor
del upptagits af förbundsfinansernas ordnande. Den
tariff, som omsider antogs (1902), var frukten af
en kompromiss och tillfredsställde intetdera
partiet; den kan betecknas som moderat protektionistisk.
Australiens försvar har ordnats på grundvalen af hela
den manliga befolkningens skyldighet att vid behof
göra militärtjänst. Härtill har kommit beslut om
ökade anslag till en australisk flotteskader (1903).
I Bartons program ingingo äfven lagbestämmelser
mot invandring af färgade, och under arbetarpartiets
påtryckning blefvo dessa synnerligen stränga
(Immigration restriction act 1901). "Ett hvitt Australien"
är härvidlag det mäktiga arbetarpartiets lösen.
Genom en ny vallag har rösträtt gifvits äfven åt kvinnor.
Frågan om obligatorisk förmedling och skiljedom i
arbetstvister framlades 1903 af regeringen i ett
lagförslag, som dock återtogs, då man i repreesentanternas
hus ville utsträcka dess tillämpning äfven till
tjänstemän och arbetare vid staternas järnvägar.
Parlamentsvalen i dec. 1903 visade stor tillväxt för
arbetarpartiet, hvars kraf utöfva allt större inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
