- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
489-490

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Automobil

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drifvas af explosionsmotorer hufvudsakligen efter
fyrtaktsystemet, i hvilka drifkraften erhålles af
bensin, gasolja, fotogen eller, på senare tider, äfven
sprit. Mest användes bensin och gasolja, emedan
dessa ämnen kunna förgasas utan föregående
uppvärmning och fullständigt förbrännas utan alstring
af rök och lukt. Fotogen användes mycket litet,
emedan man hittills ej kunnat använda det utan
alstring af rök och lukt. Sprit, som man på senare
tiden börjat använda, är förträffligt. Såväl fotogen
som sprit måste uppvärmas, för att kunna förgasas,
sprit dock mindre än fotogen. För tändning af den
explosiva blandningen användes numera elektricitet.
Den kylapparat, som måste finnas för att hindra
vattnets kokning, består vanligen af ett för luftdrag
utsatt kamflänsrörsystem, genom hvilket vattnet af en
pump tvingas att strömma.

Emedan en explosionsmotor måste för hand vefvas
i gång samt endast inom trånga gränser kan regleras
till kraft och hastighet, måste en utväxling finnas

illustration placeholder
Automobil drifven med explosionsmotor.

mellan motorn och drifhjulen. Denna utväxling
består af en friktionskoppling, som löskopplar motorn
från den öfriga mekanismen, hvarigenom fordonet
kan fås att stanna utan att motorn stannar, samt
vidare af flera kuggväxlar, hvarigenom olika
hastigheter, vanligen tre eller fyra framåt, och en bakåt, af
fordonet kunna erhållas. De olika hastigheterna
erhållas vanligen därigenom att man längs axeln
skjuter det ena kugghjulet af den utväxling, som
skall användas, in i det andras kuggar. Sist
öfverföres kraften genom kedjor eller genom en med
Polhemsknutar försedd axel till bakhjulen, som
nästan alltid äro drifhjul. Då hjulen vid fordonets
gång i kurvor måste gå olika fort, så äro de anbringade
på hvar sin axel, hvilka äro i linje med hvarandra.
Till dessa axlar öfverföres kraften genom ett
kuggväxelsystem, så att axlarna kunna röra sig oberoende
af hvarandra. Denna anordning kallas
differentialväxel och är äfven anbragt på en särskild axel,
hvarifrån drifkraften sedan genom kedjor öfverföres
till bakhjulen, som då gå löst på en stillastående
bakaxel. För att fordonet skall kunna styras, äro
framhjulen vridbara på framaxeln genom en häfstång
eller ett å en ståndare anbragt styrhjul. För
bromsning finnas två särskilda bromsanordningar, af hvilka
den ena vanligen skötes genom en pedal och den
andra genom en häfstång eller skruf. Hjulen äro å
personfordon försedda med gummiringar, vanligen
luftringar. En automobil efter denna klass kan gå
ända till 600–700 km., utan att förnya sina förråd
af bränsle och vatten, samt är lättskött och kan efter
stillestånd omedelbart sättas i gång. Hastigheten kan
drifvas upp ända till 130 km. i timmen.

Automobiler af andra klassen drifvas med ånga.
Ångpannan är vanligen en rörpanna, som eldas med
gasolja, fotogen eller, på större last-automobiler, med
antracit eller koks. Ångmaskinen är antingen en

illustration placeholder
Lätt automobil, drifven med ånga.

dubbel högtrycks- eller compoundmaskin. Då en
ångmaskin går i gång af sig själf, kan regleras till
hastighet och kraft samt omkasta sin rörelseriktning,
så behöfves endast en enkel utväxling af kugghjul
eller kedjor, för att öfverföra rörelsen till drifhjulen.
I öfrigt är en sådan automobil lika med en af första
klassen. Om motorn på en sådan automobil har
många fördelar, har ångpannan så många flera
olägenheter. Den behöfver 1/2–1 timme för att eldas
upp, den behöfver ständig tillsyn, den kan vara
farlig, och dess förråd af bränsle och vatten måste
förnyas efter högst 100 km. Ångautomobiler äro
därför mindre använda än automobiler af första klassen.

Automobiler efter tredje klassen drifvas med
elektricitet, erhållen från en ackumulator, förut laddad
af en elektricitetsmaskin. En elektricitetsmotor är
idealet för en automobil: lättskött, enkel, ofarlig,
renlig, kan regleras samt går utan vibration. Från

illustration placeholder
Automobil drifven med elektricitet.

motorn öfverföres rörelsen till drifhjulen, liksom på
ångautomobilerna. För öfrigt äro automobilerna af
denna klass lika första och andra klassens. Om
motorn har alla fördelar, så gäller om ackumulatorn
detsamma som om ångpannan, att den har många
olägenheter. Den är svårskött, behöfver laddas om
efter en väg af högst 100 km., måste ersättas med
en ny efter c:a 75 omladdningar, hvarjämte
driftkostnaden för en elektrisk automobil blir dyrast.
Automobiler af denna klass äro vanligen mindre
fordon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:46 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free