- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
495-496

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autotypera - Autotypi - Autotypografi - Autotypör - Autran, Joseph - Autricum - Autumnal - Autun - Autöcisk - Auvergne - Auwers, Arthur - Auxanometer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Autotypera, reproducera medelst autotypi.

Autotypi (af grek. auto’s, själf, och ty’pos,
aftryck) kallas i allmänhet det fotografiska
reproduktionsförfarande, genom hvilket man af halftonbilder
(fotografier, tuschteckningar, målningar m. m.)
erhåller klichéer för tryckning i boktryckspress. Detta
sker genom de slutna halftonernas uppdelande i
punkter eller streck medels användande af s. k.
ra’ster- eller kornplattor såsom mellanlag vid
fotograferingen eller kopieringen. Dessa raster- eller
rutnät utgöras af ett på en spegelglasplatta etsadt
eller draget system af fina linjer (34 till 100 på en
kvcm.). Den sålunda uppdelade halftonbilden
öfverföres på en medelst asfalt eller på annat sätt
ljuskänsliggjord finpolerad zink- eller kopparplåt och
etsas med syra, hvarigenom erhålles en tryckplatta
med upphöjda linjer och punkter. Autotypi är
benämning äfven på den genom boktryck med klichén
erhållna bilden. – Redan 1852 sökte Talbot genom
införande af fin silkesgas framför fotografiplåten
uppdela halftonbilden, och efter försök af en stor mängd
experimentatorer blef G. Meisenbachs förfarande,
som i allmänhet är det nu vedertagna, patenteradt
1882. – Bland de grafiska konsterna har
autotypien vunnit en viktig plats, emedan den möjliggör
billig massproduktion af alla slags halftonbilder; den
ersätter i en mängd fall såväl träsnittet som
litografien, gentemot hvilka reproduktionsförfaranden
autotypien har det obestridliga företrädet att
fotografiskt noggrant återgifva det ursprungliga
föremålet, vare sig detta är en fotografi, en målning
eller ett industriföremål, samt att möjliggöra en
synnerligen snabb framställning. Genom användning
af flere klichéer kan äfven reproduktion i färgtryck
åstadkommas.

A. R–al.

Autotypografi (af grek. auto’s, själf, ty’pos,
aftryck, och gra’fein, skrifva), föråldrad benämning
på mångfaldigandet medelst tryckpress af faksimilen
efter manuskript, handteckningar o. s. v. med
tillhjälp af zinkografi (se d. o.).

Autotypör, person, som har till yrke att utföra
reproduktioner medelst autotypi.

Autran [åtrã’], Joseph, fransk skald, f. 1813
i Marseille, d. 1877, besjöng hafvet och sjölifvet i
diktsamlingarna
La mer (1835) samt
Les poèmes de la mer (1852–59),
hvilka förete själfständighet och känsla i skildringarna
jämte en klassisk-hellenisk fläkt i diktionen.
För en tragedi på vers,
La fille d’Eschyle (1848),
erhöll han Franska akademiens stora pris. Bland
hans öfriga diktsamlingar utmärka sig
Laboureurs et soldats (1854) och
La vie rurale (1856)
genom osökt känsla för naturen och finmejslad form.
A. blef ledamot af Franska akademien 1868. Hans samlade
arbeten utgåfvos 1874–78 i 8 bd.

(E. F–t.)

Autricum, fordom namn på Chartres.

Autumnal (af lat. autumnus, höst), höstlig.

Autun [åtö’], stad i franska depart.
Saône-et-Loire (Bourgogne), vid floden Arroux. 14,066 inv.
(1901). Biskopssäte; gammal katedral; många
fornlämningar. A. var romarnas Augustodunum. Förr
trodde man att A. var æduernas hufvudstad,
Bibracte, men detta låg trol. 20 km. v. om A. på
berget Beuvray. – Flera kyrkomöten hafva där blifvit
hållna (670, 1055, 1077, 1094).

Autöcisk, bot., en i språket införd tysk form i
st. f. autecisk (se d. o.).

Auvergne [åvä’rnj], förr provins i mellersta
Frankrike, omfattande nuv. depart. Cantal och Puy de
Dôme samt ett arrondissement af departementet
Haute-Loire. 13,760 kvkm. A. upptager en del
af den franska centralplatån ("massif central"),
ett urgammalt gnejs- och granitland, som från
oligocentiden till början af kvartärtiden var skådeplats
för en utomordentligt liflig vulkanisk verksamhet.
Väldiga lavaströmmar täcka därför stora områden,
och en rad vulkantoppar (puys) finnes ännu kvar.
Längst i norr ligga Mont Dôme, en dubbel rad af
omkr. 40 kratrar och flera kraterlösa käglor (högst
Puy de Dôme, 1,465 m.), sydligare Mont Dore, en
väldig vulkanruin (i Puy de Saucy 1,886 m.). Ännu
sydligare ligger Cantal, en af dalar djupt fårad
eruptiv stock af 70 km. diameter (i Plomb du Cantal
1,858 m., 500 m. öfver den kristallinska platåytan).
På östra gränsen gå Monts de Forez, skilda genom
Alliers dal från den öfriga platån. Temperaturen
är äfven om sommaren låg; regn faller i stor mängd.
Landet är fattigt och glest befolkadt; huvudnäringen
är boskapsskötsel. Invånarna äro ättlingar af den
galliska folkstammen arvernerna, berömda för sitt
tappra motstånd under Vercingetorix mot Cæsar.
Nere i Allier-dalen låg deras centralpunkt, Nemossos,
romarnas Augustonemetum, nuv. Clermont. – På
Karl den stores tid ett grefskap, kom A. sedan för
kort tid under hertigarna af Akvitanien och sedan
under grefvarna af Toulouse samt hemföll 1225 till
franska kronan.

J. F. N.

Auwers, Arthur, tysk astronom, f. 1838 i
Göttingen, verkställde redan 1857 en bearbetning
af Herschels undersökningar om nebulosor och var
1859–62 assistent vid observatoriet i Königsberg,
hvarest han fullföljde de af Bessel påbörjade
undersökningarna af dubbelstjärnor medels heliometer.
Sedan A. därefter varit assistent i Gotha, kallades
han 1866 till astronom vid vetenskapsakademien i
Berlin och medlem af densamma samt blef 1878 dess
ständige sekreterare för den fysikalisk-matematiska
klassen. A. har utgifvit bl. a.
Untersuchungen über veränderliche eigenbewegungen der fixsterne (1868),
i hvilket arbete han beräknade banorna för
Sirius-drabanten och Procyon-drabanten,
Fundamentalkataloge für die zonenbeobachtungen am nördlichen und südlichen himmel (1879–83)
och en af honom verkställd ny reduktion af Bradleys
fixstjärn-iakttagelser 1750–62 (1882–88). Hans
omfångsrikaste arbeten föranleddes af de två Venus-passagerna
under 19:e årh., till hvilka han organiserade och
hufvudsakligen ledde de tyska iakttagelserna, hvarjämte
han bearbetat och utgifvit resultaten af dem (bl. a.
i 3 bd 1887–89). Själf iakttog han Venuspassagen
1874 i Luksor och 1882 i Punta Arenas. Med anslutning
därtill utförde A. 1889 vid Kap-observatoriet en serie
heliometer-observationer rörande inflytandet af bländglas
af olika färg och bestämmandet af soldiameter samt utgaf
Untersuchungen über den sonnendurchmesser (3 bd, 1886–89).
Han kallades 1892 till ledamot af Vetenskapsakademien i Stockholm.

Auxanometer (af grek. auxa’nein, öka, förstora,
och me’tron, mått), bot., en af Sachs uppfunnen
apparat, medels hvilken växternas tillväxt kan
mätas. Tillväxtrörelsen öfverföres på och förstoras
af en visare, hvilket möjliggör iakttagelser under
kortare tid. Af auxanometrar finnas olika slag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free