- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
507-508

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ave Maria - Avempace. Se Ibn-Badja - Avena. Se Hafre - Avenarius, Vasilij Petrovitj - Avenarius, Richard - Avenarius, Ferdinand - Avencebrol - Avenches - d'Avenel, Georges - Avenio - Avens - Aventicum - Aventinska kullen. Se Rom - Aventinus. Se Rom - Aventinus, Johannes - Aventura - Aventurier - Aventurbin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Avellino, Francesco Maria, italiensk
arkeolog, f. 1788, d. 1850, professor i Neapel. En
del af sina skrifter, som företrädesvis handla om
gräfningarna i Pompeji, samlade A. i Opuscoli diversi
(3 bd, Neapel 1826–36). Han redigerade
"Bullettino archeologico napolitano" (6 bd, Neapel
1843–48).

Ave Maria (lat., "var hälsad, Maria"),
"änglahälsningen" (lat. angelica salutatio), kallas efter
begynnelseorden en ibland katolikerna ytterst vanlig
bön till Jesu moder. Den består af tre delar:
Gabriels hälsning (Luk. 1: 28), Elisabets ord till Maria
(Luk. 1: 42) och en från 14:e–16:e årh.
härstammande kyrklig utfyllnad: "Heliga Maria, Guds
moder, bed för oss syndare, nu och i dödens timma".
Änglahälsningen bedes af hvarje rättrogen
katolik minst tre gånger om morgonen, tre gånger om
middagen och tre gånger om kvällen samt har lika
stort anseende som "Fader vår". Den
klockringning, som manar till denna bön, och de smärre
kulorna på rosenkransen (se d. o.), med
hvilkas tillhjälp bönerna räknas, kallas likaledes
Ave Maria.
(J. Hdr.)

Avempace. Se Ibn-Bádja.

Avena, bot. Se Hafre.

Avenarius, Vasilij Petrovitj, rysk
författare, f. 1839 i Tsarskoje Selo, måste för sin utkomst
söka sig in på ämbetsmannabanan, där han ännu
tjänstgör. Under inflytande af Turgenjevs "Fäder
och söner" skref A. 1860 berättelsen "En
familjeidyll", som på sin tid väckte mycken förbittring
för den skärpa, hvarmed hela den samtida realistiska
litteraturen angreps. Sin förnämsta betydelse har
A. fått genom utgifning af goda barnböcker, hvari
ryska folksagor framställas populärt med
pedagogiskt syfte.
A–d J.

Avenarius, Richard, tysk filosof, f. 1843,
d. 1896, professor i Züirich. Hans hufvudarbeten
äro Kritik der reinen erfahrung (1888 o. f.) samt
Der menschliche weltbegriff (1891). Hans allmänna
ståndpunkt kan betecknas såsom en under Kants och
fysiologen Carl Ludwigs inflytande utvecklad
positivism, som han själf kallar "empiriokriticism".
Med "ren erfarenhet" förstår han erfarenheten med
utrangerande af allt, som individens uppfattning
däri inlägger. Såsom gifven i en sådan erfarenhet
och sålunda såsom sant varande erkännes af honom
endast sensationen, "die empfindung", hvilken
sålunda utgör det varandes innehåll, under det att
rörelsen är dess form. A. karakteriserar själf sin
metod såsom motsatt skolastikens och i stället bestämd
genom den moderna naturvetenskapens anda.
Tillsammans med C. Göring, M. Heinze och W. Wundt
grundade A. 1877 i Leipzig "Vierteljahrsschrift für
wissenschaftliche philosophie", som numera utgifves
af Paul Barth. Till dess område räknas endast den
filosofi, som utgår från erfarenheten. A:s
skarpsinniga skrifter äro svårfattliga i följd af hans
nybildade och invecklade terminologi. Hans lärjunge
Fr. Carstanjen har underlättat studiet af dem genom
sin inledning till detta system, "Avenarius’
biomechanische grundlegung der reinen allgemeinen
erkenntnistheorie" (1894), likaså Petzoldt genom sin
"Einführung in die philosophie der reinen erfahrung"
(1899).
S–e.

Avenarius, Ferdinand, tysk skriftställare, f.
1856 i Berlin, studerade där och i Dresden, i hvilken
sistnämnda stad han är bosatt sedan 1882, och där
han sedan 1887 utgifver konsttidskriften "Der
kunstwart, rundschau über alle gebiete des schönen". A.
har författat en idyll i bunden form, Die kinder von
Wohldorf
(1886; 2:a uppl. 1898), samt det
lyrisk-episka Lebe! (1893; 4:e uppl. 1902), hvari skildras
en själsutveckling från pessimism till verksam
altruism, och två diktsamlingar, Wandern und werden
(1881, 2:a uppl. 1897) och Stimmen und bilder
(1897, 2:a uppl. 1902), fyllda af en egenartad
personlig känslolyrik. Se G. Heine, "Ferd.
Avenarius als dichter" (1904).
R–n B.

Avencebrol, namn på Salomon Gabirol (se d. o.).

Avenches [avã’*], ty. Wiflisburg, liten stad i
schweiziska kantonen Pays de Vaud. 1,963 inv.
(1900). Det var fordom helvetiernas hufvudort, sedan
en mycket stor romersk koloni, kallad Aventicum,
och eger ruiner efter en amfiteater med 17,000
sittplatser samt efter tempel och vattenledningar. A.
förstördes 307 af alemannerna.

d’Avenel [davnä’ll], Georges, vicomte, fransk
historiker, f. 1855 i Neuilly, fick sin uppfostran
af jesuiterna, var en tid tjänsteman vid
inrikesministeriet, men lämnade sin plats 1880, då lagen
emot de ej auktoriserade ordnarna sattes i
verkställighet. A. har skrifvit bl. a. Richelieu et la
monarchie absolue
(4 bd, 1884–90; prisbelönt af
Franska akademien 1889) och Histoire économique
de la propriété depuis l’an 1200 jusqu’en l’an 1800

(4 bd 1894–98; prisbelönt af "Académie des
sciences morales et politiques") samt utgifvit
"Lettres du cardinal Mazarin pendant son ministère",
af hvilken publikation 8:e bandet (omfattande tiden
till aug. 1658) utkom 1895.
(E. A–t.)

Avenio, fordom namn på Avignon.

Avens, latinska namnet på floden Velino.

Aventicum, romersk koloni. Se Avenches.

Aventinska kullen. Se Rom.

Aventinus. Se Rom.

Aventinus, Johannes, tysk historieskrifvare,
f. 1477 i Abensberg (Aventinum) i Bajern, d. i
Regensburg 1534, hette egentl. Thurmayr
(Turmair) och tog sitt latinska namn efter födelseorten.
1509 blef han lärare för ett par bajerska prinsar
och 1517 bajersk rikshistoriograf. Från prästernas
sida fick han utstå flera förföljelser för sina
frimodiga yttranden om de kyrkliga missbruken och
sin förbindelse med den nya lärans bekännare. De
bästa af hans arbeten äro Annales bojorum och
Chronicon Bavariæ, båda grundade på omsorgsfulla
källstudier och präglade af en patriotiskt humanistisk
uppfattning. De utgåfvos först 1554 och behandla
Bajerns historia i dess samband med den tyska och
allmänna historien intill 1460. A:s samlade arbeten
hafva kritiskt utgifvits af bajerska
vetenskapsakademien (5 bd, 1881–86). Jfr Döllinger, "A. und
seine zeit" (1877).

Aventura, Aventurhandel, hand. Se
Gross-aventurhandel.

Aventurier [avãtyrie], fr., äfventyrare,
industririddare.

Aventurin l. Avanturin (af fr. aventure,
oförmodad händelse) l. Aventuringlas, kem. tekn.,
en med fina fjäll af koppar eller kopparoxidul
bemängd glasmassa. Aventurinet, som fått sitt namn
på grund af den tillfälliga upptäckten, användes till
lyxartiklar. Åtskilliga naturliga mineral, t. ex.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free