Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 565-566 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Babi, betydande muhammedansk sekt i Persien - Babian, sjöv., å handelsfartyg bruklig benämning på ett slags vakt - Babianer, zool. De tredje största bland de smalnäsiga aporna - Babić, Ljubomir, pseud. Šandor Gjalski, det moderna Kroatiens främste novellist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emanationsteorien (Mose, Kristus, Muhammed och Bab äro
de förnämsta och stigande emanationerna af Gud)
hvilande panteistisk sufism, men utan asketism samt
med starka etiska och demokratiska kraf. Polygami,
konkubinat, skilsmässa, tiggeri, opium och tobak
förbjudas (äfven vin af behaiterna), kvinnan
likställes i allt med mannen (beslöjande obehöfligt),
allmän människokärlek, gästfrihet och återhållsamhet
inskärpas, inskränkning af envåldsmakten och
ämbetsmännens myndighet samt skattereformer fordras,
men härmed förena sig allehanda mystiska svärmerier,
hvari dels bokstäfverna och dels talet 19 spela en
stor roll: baben är den 19:e emanationen, solåret
delas i 19 månader med 19 dagar o. s. v. –
Litt.: Kasem-Beg, "Bab et les Babis" (Journ.
asiatique 1866), Browne, "The Bábis of Persia" (Journ.
of the Roy. asiat. society, 1889), och Andreas,
"Die Bâbîs in Persien" (1896).
H. A.

Babian, sjöv., å handelsfartyg bruklig benämning
på ett slags vakt.

Babianer (släktet Cynocephalus, af grek. kyon,
hund, och kefale, hufvud, apor med hufvud likt

Peruk-apan.

hundarnas), zool. Näst gorillan och orang-utangen
äro de egentliga babianerna de största bland de
smalnäsiga aporna, och bland dessa kan endast
gorillan täfla med dem i styrka. Såsom det
zoologiska släktnamnet angifver, utmärka sig babianerna
genom sin förlängda nos, med nästan rätvinkligt mot
öfversidan nedskjutande sidor, hvilket ger den en
viss likhet med hundarnas. Tandbeväpningen täflar
i styrka med de större rofdjurens, och en gammal
babianhanne, med sina stora hörntänder, fruktar ej
strid med en leopard. Ögonen, som ligga djupt under
den framskjutande ögonbrynskanten, påtrycka
ansiktet prägeln af vildhet och list. Kroppen och
lemmarna äro satta och starka. Deras fyrfota gång är
trög, då de känna sig trygga för all fara. De vagga
då med bakkroppen på ett konstigt sätt, och svansen,
som slutar med en tofs, bära de i S-formig krökning.
Skrämda eller i raseri rusa de åstad i vildt galopp.
Oftast förekomma de i stora skaror, stundom i tusental.
Deras egentliga hemland är i Afrikas bergstrakter.
Sällan och ogärna uppstiga de i träd. Deras föda
består hufvudsakligast af rotfrukter, lök, gräs och
nedfallna frukter; dock äta de begärligt äfven
insekter, spindlar, t. o. m. skorpioner, myror och
snäckor. Som de oförskämdaste tjufvar angripa de
åkrar och trädgårdar. Vid sådana tillfällen utställa
de vakter och veta att väl skydda sitt återtåg. De
enda dygder, som man velat tillerkänna babianerna
i deras fria tillstånd, äro föräldrakärlek och
kamratskap. Trots deras vilda sinne kunna de emellertid
i ungdomen tämjas och lära hvarjehanda konster –
i södra Afrika lära de t. o. m. användas till att
leta upp vatten i ödemarkerna –, men med åldern
återkommer deras naturliga obändighet.

Till de egentliga babianerna hör den i Arabien
och Etiopien lefvande peruk-apan
(Cynocephalus hamadryas, se fig.), som af de gamle
egypterna hölls i helig vördnad och som på deras
minnesmärken är afbildad t. o. m. såsom domare öfver de
döde. I bibeln kallas den koph. Den är askgrå,
med köttfärgadt ansikte och blodröda sittknölar. På
kinderna har den skägg; hannen har äfven på bröstet
en yfvig man. En liknande man har geladan (C.
gelada), som lefver i Abessinien; är större än den
föregående. Utan man äro tsjakma (C. porcarius) i
södra Afrika och den bruna (rödgula) babianen
(C. sphinx), som lefver i det tropiska västra Afrika
och är den för styrka och vildhet mest beryktade
egentliga babianen. I sistnämnda trakt och med
samma rykte lefva mandrillen (C. mormon) och
drillen (C. leucophæus), hvilka äfven äro att
räkna till babianerna, ehuru de skilja sig från de
föregående genom sin korta svans. I synnerhet har
mandrillen gjort sig fruktad, där den i stora hopar
lefver i Guinea. Dess ansiktsfärg gör den också
till en af de fulaste aporna; de uppsvällda kinderna
äro blåa, och nosen är röd. Drillen däremot har
helt och hållet svart ansikte. På Celebes, Filippinerna
etc. lefver en svart babian (C. niger), på hvilken
håret i nacken utskjuter i en tofs. Den skiljer sig
emellertid väsentligen från de egentliga babianerna
genom sin smäckrare kroppsbyggnad, sin korta näsa,
som ej räcker till nosens spets, och sin ytterst
obetydliga svans, hvarför den ock anses som
representant för ett särskildt släkte, Cynopithecus. De
flesta af de här nämnda babianerna, i synnerhet C.
hamadryas, sphinx och mormon, förekomma rätt ofta
i Europas zoologiska trädgårdar.
F. A. S.*

Babić [-bitj], Ljubomir, pseud. Šandor
Gjalski, det moderna Kroatiens främste novellist,
f. 26 nov. 1854 i Gredice nära Agram. Efter
juridiska studier i Agram och Wien blef B. ämbetsman,
men egnade sig sedan odeladt åt litteraturen, och
såsom godsegare i Zagorien har han rikt tillfälle att
studera lifvet såväl på de gamla herregårdarna som
i byarna. B. har tagit litterärt intryck både af
Turgenjev och de franske romanförfattarna (Balzac,
Flaubert, Zola), men har en originell stil och en
själfständig uppfattning, som med realistisk skärpa,
stundom ironiserande, förenar skaldisk finkänslighet
och psykologiskt djup. Hans första berättelser
(hvaraf Maričon öfversattes på svenska af Alfred
Jensen i Göteborgs handelstidning 1891) skildra den
gamla tidens landtjunkare. Janco Borislavič (1887)
behandlar ett "Faust"-problem om kampen mellan
ideal och verklighet. Tri pripovijesti bez naslova
(Tre berättelser utan titel, 1887) ha nationella
motiv från "absolutismens dagar". Naja, Gjurgjič

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>