Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Babylon, forntida stad vid Eufrats nedre lopp - Babylon. Historia - Babylon, en i Ryssland bruklig benämning på labyrint - Babylonien är ett af världens äldsta - Babylonien. Gränser och naturbeskaffenhet - Babylonien. Klimatet är nästan tropiskt. Under sommaren - Babylonien. Djurvärlden - Babylonien. Lämningar af B:s gamla städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare tider Babyloniens förnämsta tempel, helgadt åt
Bel-Marduk, Babylons skyddsgud, framgräfts.
Lämningarna ligga 23 m. under jordytan. Tvenne andra
tempel, ett åt guden Ninib, ett åt en okänd gudinna,
hafva likaledes framgräfts i eller nära Amran.
Intressanta konstverk hafva likaledes kommit i dagen,
såsom basreliefer i sten och lapislasuli, runda,
fristående figurer i terrakotta samt framför allt
praktfulla väggprydnader af emaljeradt tegel i briljanta
färger. Dessa väggprydnader, hvarmed
processionsgatans sidor, väggarna i Nebukadnezars palats samt
Istarporten varit klädda, framställa dels väldiga
djurfigurer i relief och dels meterbreda friser i
kapitäl-, rank- och blomstermönster. Ett stort antal
inskrifter på tegelstenar, stenföremål, lercylindrar
o. s. v. öka vår kunskap om Babyloniens historia.
Omkring 400 kilskriftstaflor af olikartadt innehåll
sprida ljus öfver babyloniernas samhällslif, affärslif,
vetenskapliga arbeten samt religion.
B:s historia ligger ännu i dunkel fram till
midten af 3:e årtusendet f. Kr. Visserligen omnämnes
B. i Šarru-ukin (Sargon) I:s inskrifter (3800 f. Kr.),
men att staden ej var bland de äldsta eller
förnämsta i det äldsta Babylonien är tydligt. Äfvenså
omnämnes B. tillsammans med Uruku (Ereck) och
Nippur i en af skapelseberättelserna, men dessa fingo
sannolikt sin nuvarande form efter det B. kommit
att blifva af större betydenhet. I ålder och anor
kunde B. helt visst icke täfla med dessa båda städer.
Ingen eröfrare i äldsta tider fann staden värd att
ens omnämnas i förteckningen öfver tagna städer.
Det är först den store Hammurabi (Amrafel), konung
af B. omkr. 2285 f. Kr., som genom att förena de
babyloniska småstaterna till ett välde, höjde B. till
den maktställning, staden sedan intog.
Bel-Marduk-templet, B:s förnämsta byggnad, omtalas redan
1550 f. Kr. såsom mycket storslaget. Sin-ahe-irb
(Sanherib) förstörde staden i grund (689), men redan
hans son Assur-ahu-iddin (Asarhaddon) började
uppbygga densamma, och dennes söner fullföljde
verket. Assur-bani-apal fullbordade
återuppbyggandet af Esagila, som under stora högtidligheter åter
invigdes. Nabu-apal-usur (Nabopolassar), 625–604
f. Kr., grundläggaren af det nybabyloniska riket,
byggde mycket i B., men det var hans son
Nabu-kudurri-usur (Nebukadnezar) II (604–561 f. Kr.),
som genom vittomfattande och storslagna byggnader
och ombyggnader förde Babylon till höjdpunkten af
glans och härlighet, på samma gång han genom
starka befästningar gjorde staden ointaglig. Genom
de babyloniske prästernas förräderi öppnades
emellertid B:s portar för Kores (539 f. Kr.). Dareios
Hystaspes förstörde murarna, och Xerxes nedref
Esagila. Alexander den store hade i sinnet att åter
uppbygga det ärevördiga templet, men fann att det
skulle åtgå 2 månader för 10,000 man att endast
forsla bort jorden öfver ruinerna. Antiochos Soter
säger sig emellertid hafva återställt templet, så
att tempeltjänsten pågick i 3:e årh. f. Kr. Gång
efter annan hårdt tuktadt för uppror mot sina nye
herrar samt förbisedt och öfvergifvet för de nya
hufvudstäderna, förföll B. mer och mer, tills vid
början af vår tidräkning endast ett ödsligt
ruinfält återstod. Se vidare Myhrman, "Nya fynd i
Babylon" (Ymer 1903, h. 3).
D. M.
Babylon, en i Ryssland bruklig benämning på
labyrint.
Babylonien är ett af världens äldsta kulturländer,
enligt hvad de märkliga arkeologiska gräfningarna i
Eufrat- och Tigrisdalen under 19:e årh:s senare del
tydligt gifva vid handen. Namnet B. (grek.
Babylonia) uppstod hos de klassiske författarna och
härleddes från namnet på den sydligare floddalens
förnämsta stad, Babylon (se d. o.). Det äldsta kända
namnet på ett babyloniskt område, hvars utsträckning
dock icke kan angifvas, är Kengi, "rö-land" (i 5:e
årtusendet f. Kr.). I Tell-el-Amarna-brefven kallas
B., eller möjligen en del däraf, Karduniaš (1400
f. Kr.), i Gamla testamentet Sinear. Jfr
Assyrien.
Gränser och naturbeskaffenhet. B:s
naturliga gränser utgjordes i s. af Persiska
viken, i ö. af Tigris, i v. af Eufrat och öknen. I
n. angaf endast en obetydlig höjning af slätten
öfvergången till det assyriska området. Under det
babyloniska rikets storhetstid sträckte sig dock dess
välde till Elams berg i ö. och Medelhafvet i v.
Landet hade icke blott delvis bildats, utan berodde
såsom ett kulturland helt och hållet af sina
märkliga floder, den majestätiska Eufrat och den ystra
Tigris. Dessa tvillingfloder upprinna båda helt
nära hvarandra i de armeniska bergen, men på
grund af höjdförhållandena där tvingas de att flyta
i skilda riktningar för att sedan närma sig
hvarandra på slätten och, som nu är fallet, helt och
hållet sammanflyta. Flodernas regelbundet
inträffande högvatten, hvarvid de stiga öfver sina bräddar,
åstadkommer numera förödande öfversvämningår. I
forna tider leddes detta öfverflöd på vatten genom
ett omsorgsfullt ordnadt och af kanalnät bestående
konstbevattningssystem ut öfver hela slätten, som
sålunda vattnades och bar rika skördar. Marken
bär ett alluviallands alla kännetecken, dock har ej
landet helt och hållet bildats genom aflagring, utan
äfven genom fastlandets höjning. Hafvet tvingas
sålunda tillbaka omkr. 1 km. på 50–60 år.
Klimatet är nästan tropiskt. Under sommaren
faller ej en droppe regn, och hettan stiger ända till
50° à 60° C. i skuggan. Heta orkanlika
ökenvindar, hvilka medföra ofantliga moln af glödande
sandstoft, svepa öfver slätten, och feberångor uppstiga
ur träsken. Man har likväl anledning antaga, att
klimatförhållandena voro drägligare före landets
nuvarande förfallna tillstånd. B:s fabelaktiga
fruktbarhet var väl känd i forntiden. Hvete och korn
gåfvo sålunda ända till 200:e kornet. Äfven i B:s
nuvarande försummade tillstånd skördas 50:e och
60:e kornet af sädesslag, som i Europa gifva 5:e
eller 6:e. Djurvärlden var mycket rik. Bland
vilda djur märktes lejon, vildoxe, vildsvin, rådjur,
sjakal samt vilda åsnor och får. Fåglar förekommo
i riklig mängd, och floderna vimlade af fisk.
Väldiga ruinhögar utmärka numera
lämningarna af B:s gamla städer, hvilka utgjorde
politiska, religiösa och kulturella samlingspunkter. De
ligga i tvenne grupper, en i södra och en i norra delen
af landet. Längst i söder, vid nuv. Abu-Shahrein, låg
Eridu, sannolikt fordom en sjöstad, med sitt tempel
åt Ea, hafsdjupets och visdomens gud. Vid
Mugheir låg det gamla Ur, "Ur i Kaldeen", med
ett tempel åt Sin, månguden, och för öfrigt af allt
att döma en lärdomsstad. I närheten af Ur söker
man äfven platsen för Isin, en gammal och i
politiskt hänseende inflytelserik stad. Vid Senkereh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
