Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 583-584 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Babylonien. Konsten - Babylonien. Religionen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omsorg voro afledningsrännor och rör för regnvattnet
anbragta. De babyloniska templen utmärkte sig
genom de ända till 50 m. höga, i tre till sju trapp-
eller spiralformiga afsatser och af en solid tegelmassa

Babyloniskt tempeltorn.

uppförda tornen, "Ziggurratu". Dessa torn äro
egentligen att betrakta som konstgjorda höjder eller
ofantliga altaren, med gudens bild öfverst i ett gemak.
De användes äfven som astronomiska observatorier.
Palatserna voro afbalkade i tre inom samma fyra raka
väggar liggande afdelningar, konungens egna gemak,
hans harem samt bostäder för betjäningen och vakten.
De långa och smala salarna och kamrarna äro
grupperade omkring en större, öppen borggård. Ljuset
kom in genom dörrarna från borggården, ty på
ytterväggarna funnos inga fönster. Väggarna pryddes,
åtminstone i det nyare Babylon, af praktfulla
reliefbilder och ornamenter af emaljeradt tegel. Enskilda
boningshus voro likaledes byggda af tegel. Väggarna
påbyggdes och golfvet samt dörrarna höjdes
allteftersom marken utanför under tidernas lopp höjde
sig. Monumentala grafbyggnader saknas.
Befästningsverk, såsom mångdubbla murar, torn och
bröstvärn med skjutgluggar, allt af tegel, funnos däremot
och antogo i synnerhet i Babylon ofantliga
dimensioner.

Bildhuggarkonsten intager det främsta rummet
bland de sköna konsterna. Redan från 5:e årtus. f.
Kr. ega vi vackra och om lång utveckling vittnande
alster. Konstens vidare utveckling kunna vi sedan
följa steg för steg till 3:e årtus. f. Kr., då den
babyloniska konsten synes hafva nått sin
fulländning. Som material användes lera, basalt, elfenben,
metaller och sten, såsom importerad diorit eller
sandsten. Basrelief är en mycket anlitad konstform,
ehuru babylonierna däri på grund af brist på
material ej kunde täfla med assyrierna, i synnerhet hvad
mängden beträffar. En i Louvre förvarad, i Telloh
uppgräfd bruten sandstensrelief om 18 x 24 cm.,
föreställande en gudinna med ett barn i knäet, torde
vara det äldsta nu kända konstverk. Från midten
af 5:e årtus. ega vi om högre konstutveckling
vittnande reliefer, såsom konung Ur-Nina med familj
och den beryktade gam-stelen, likaså i Louvre. En
beundransvärdt väl mejslad relief af Naram-Sin
(3750 f. Kr.) har påträffats i Niffer. Af runda
figurer hafva smärre från äldsta tider kommit i
dagen, men de vackraste profven på babylonisk
bildhuggarkonst föreligga i de i Telloh funna och
i Louvre förvarade statyerna af konung Gudea (omkr.
3500 f. Kr.). De äro åtta till antalet, dels stående
och dels sittande, samt huggna i hård, svart diorit.
Till och med vecken i den öfver vänstra axeln
kastade, omkring lifvet lindade och vid bröstet
uppsatta manteln återgifvas, något som förekom i den
grekiska konsten först 3000 år senare. Beklagligtvis
äro alla hufvuden afslagna, men ett par lösa sådana
ersätter i någon mån bristen. Från senare tid ega
vi en klädd kvinnobyst, som skulle göra heder åt
en modern konstnär.

Konsten att framställa, gjuta och bearbeta metaller
var känd i äldsta tider, hvarom votivbilder i gjuten
brons samt en ståtlig, i drifvet arbete och med
ingraverade figurer i 5:e årtus. f. Kr. förfärdigad
silfvervas bära vittne. Gravering, i synnerhet i ädla
stenar, var mycket allmän, hvilket framgår af en
mängd sigillcylindrar med ingraverade mytologiska
figurer. Ett vackert prof på krukmakarkonst ega vi
i en nära 2 m. hög terrakottavas från äldsta tider.
Dessutom finnes från senare tider en mängd vaser,
bålar o. s. v. Afbildningarna vittna om träsnideri,
väfnadskonst och brodering. – På babylonisk
emaljeringskonst hafva de senaste gräfningarna i Babylon
frammanat högst märkliga prof. I palatserna, vid
den stora processionsgatan samt på Istarporten hafva
påträffats väggbeklädnader af tegel med bilder och
ornamenter, dels släta och dels i relief, hvilka
vanligen äro emaljerade i rika och prunkande färger,
såsom djupaste blått, bländande gult, saftigaste
grönt och renaste hvitt. Bilderna framställa ståtliga
lejon, tjurar, fabelväsen (drakar) samt meterbreda
friser i kapitäl-, rank- och blommönster. Verkan af
dessa kolossala dekorationer måste varit
öfverväldigande. Man har förut påträffat dylika emaljerade
tegelreliefer i de persiska palatserna i Susa (nu i
Louvre), men de nu funna öfverträffa vida dessa.
Det är tydligt att perserna lärt denna konst i
Babylon.

Hvad den babyloniska konsten i sin helhet angår,
stå vi, så långt det nu är möjligt att döma, inför
en ursprunglig konst, utan inblandning eller påverkan
af främmande element. Framställningen utmärker
sig i synnerhet för kraft, värdighet, strängt allvar
och upphöjdhet, absolut frånvaro af låga och
tvetydiga motiv, för naturtrohet, noggrannhet, rörlighet,
åskådlighet och klarhet. Men dessa i och för sig goda
egenskaper ledde till öfverdrifter i detaljer, alltför
stora ögon, näsor, lemmar, till stelhet och
bundenhet samt uteslöto allt perspektiv. Det finnes ej
heller någon hvila. Allt är handling, berättelse. Ej
heller kan det bli fråga om konst för det skönas
egen skull. Allt har ett ändamål. Den babyloniska
konsten är ren realism, och dess största svaghet
ligger i brist på ideell uppfattning och behandling.
Babylonierna förstodo ej att rätta naturen. Därför
stelnade och stannade konsten i konventionell
manierism.

Religionen, som i B. intog en förhärskande
ställning, satte en djup prägel på både det offentliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>