- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
607-608

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Back ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åter anklagad och inspärrad i fängelse, tillbragte
han där 14 år och dog kort efter sitt frigifvande.
– Ehuru B. i flera hänseenden var fången i sin tids
fördomar, stod han dock i mycket långt framom
densamma och betraktas såsom en föregångare till den
nyare engelska filosofiens empiriska riktning, genom
sin fordran att vetandet skulle stödjas på induktion
från erfarenheten. Han säges äfven hafva varit den
förste, som upptäckte felen i den julianska
tideräkningen.
B. L. (S–e.)

Bacon [bei’kn]. 1. Sir Nicholas B., engelsk
statsman, f. 1509, d. 1579, var under sina studieår
nära förbunden med William Cecil (sedermera lord
Burghley), blef sedan genom dennes giftermål
befryndad med honom samt kom genom Cecils
inflytande att efter Elisabets tronbestigning intaga en
framskjuten plats i det politiska lifvet. B. blef först
statssekreterare och 1558 storsigillbevarare, adlades
och utnämndes till medlem af privy council. Jämte
Cecil var B. under många år den egentlige ledaren
af Elisabets kyrkopolitik. 1561 afrådde han
drottningen från all inblandning i de skotska
angelägenheterna, men blef med åren alltmer fientligt stämd
mot Maria Stuart, hvilket ej blef utan inflytande på
Elisabets politik. B. åtnjöt bland allmänheten mycken
popularitet. Särskildt i uppfostringsfrågor var han
i åsikter betydligt före sin tid; under Henrik VIII
hade han påyrkat, att de till staten indragna
klostergodsen skulle anslås till en anstalt för utbildning
af statsmän i stället för att utdelas bland konungens
vänner.

2. Anthony B., den föregåendes son, engelsk
diplomat, f. 1558, d. 1601, studerade tillsammans
med sin yngre broder Francis i Cambridge under
ledning af John Whitgift, sedermera ärkebiskop af
Canterbury, företog sedan dels för sin politiska
utbildning, dels af hälsoskäl 1579 en lång utrikes
resa och bodde i åratal i Montauban i Frankrike,
hvarifrån han underhöll liflig förbindelse dels med den
engelska regeringen och dess politiske agenter i skilda
länder, dels med de franske protestanterna. 1591
återvände B. till hemlandet, invaldes 1593 i
parlamentet och blef snart förtrogen utrikespolitisk
rådgifvare åt den mäktige Essex samt bodde t. o. m.
sedan 1595 ständigt i dennes palats. B. ledde de
förhandlingar Essex dref såväl med Henrik IV som
med skottarna och tyckes genom sina förbindelser
vid hofvet ha arbetat för Essex’ frigifning såväl
1600 som vid den slutliga katastrofen 1601, då
Francis B. däremot arbetade för den en gång så
mäktige gunstlingens störtande. Anthony B. var en
synnerligen kunskapsrik och energisk man med för
den tiden ovanligt frisinnad religiös åskådning; hans
ömtåliga hälsotillstånd hämmade emellertid hans
politiska verksamhet. Hans stora korrespondens (i
Lambert Palace’s bibliotek, kopior i British Museum)
utgör en särdeles värdefull källa för hans egen
biografi och tidens historia.

3. Francis B., baron Verulam, viscount
S:t Albans (vanligen kallad lord B. of
Verulam
), den föregåendes yngre broder, engelsk
statsman, filosof och naturvetenskapsman, uppfostrades i
Cambridge, utbildade sig ytterligare genom resor i
Frankrike 1576–79 och vann 1584 första gången
inträde i parlamentet. Genom sin frände, lord
Burghley, sökte han ernå rask befordran på
ämbetsmannabanan, men lyckades ej vinna dennes förord.
Däremot upptogs han, liksom brodern Anthony, i
Essex’ gunst, och han sökte äfven genom upprepade
politiska memorial till drottningen göra sig bemärkt
af henne. Under 1590-talet slöt han sig nära till
Essex och hoppades få se sina egna politiska

illustration placeholder
Francis Bacon (efter kopparstick af W. Marshall).

reformplaner genomförda genom dennes inflytande hos
drottningen. Essex’ enträgna rekommendationer förmådde
ej skaffa honom något af de eftersträfvade höga
ämbetena, hvilka han tyckes ha åtrått dels af politisk
verksamhetslystnad, dels och förnämligast för att,
obekymrad om näringsomsorger, kunna egna sig åt
arbete på sitt stort anlagda filosofiska system. När
Essex inlät sig på betänkliga upproriska
stämplingar, lät B., glömsk af alla sin välgörares forna
vänskapsbevis, bruka sig som åklagare mot den fallne
gunstlingen och bidrog väsentligt genom sitt
uppträdande vid rättegången 1601 till dennes
fullständiga undergång. Hans beteende vid detta tillfälle
har skarpt tadlats af de fleste bland hans
lefnadsskildrare, hvilka däri sett ett bevis på att hans
öfverlägsna förståndsbegåfning motsvarades af en i
ögonen fallande torftighet på den moraliska känslans
område.

Vid Jakob I:s kröning blef B. adlad, men han
lyckades ej under den tidigare delen af Jakobs
regering vinna dennes förtroende, ehuru han 1607 blef
solicitor-general och sålunda vann en oberoende
ställning. Sedan hans frände och vedersakare Robert
Cecil (lord Salisbury) aflidit 1612, gick det raskare
med B:s befordran. 1613 blef han attorney-general
(generaladvokat), 1616 medlem af privy council,
1617 storsigillbevarare (lord keeper), 1618
lordkansler och upphöjd till peer som baron Verulam,
1621 viscount S:t Albans. B:s klara politiska blick
kom honom att inse, att enda utvägen för en försoning
mellan konung och parlament i England låg i att
den förre skulle slå in på en framsynt, nationell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free