Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 643-644 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Badsvamp, zool., Spongia (Euspongia) officinalis, ett släkte af hafssvamparnas klass - Badus l. Six-Madun, ett berg på gränsen mellan kantonerna Uri och Grisons - Baduvi, en folkstam på Java. Se Bantam - Bæckström, Anders Oskar Vilhelm, skådespelare - Bæcula, forntida spansk stad i Hispania Tarraconensis - Bædeker. Se Bädeker - Bægna, Bägna l. Bejna-älf. Se Drammensälfven - Baële, negerstam n. ö. om Tsadsjön - Bælter, Sven, teologisk författare och berömd predikant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppsuper vätskor. Den europeiska badsvampen
härstammar från Medelhafvet, där flere arter af släktet
Spongia äro föremål för ett särskildt fiske, dels med
dykare och dels med ljuster. Den enda beredning,
som behöfves för svampens brukbarhet, är en flitig
knådning, hvarigenom den slemartade djurmassan
utpressas. I handeln äro emellertid svamparna
vanligen förorenade, särskildt genom inblandning af

Badsvampfiske på Syriens kust.

sand – ett sätt att gifva dem en större vikt, efter
hvilken de i allmänhet försäljas. Utom det dagliga
bruk i snygghetens tjänst, hvilket väl är kändt för
hvar och en, är badsvampen af synnerlig vikt för
kirurgien. – Såsom "badsvamp" användas numera
äfven de macererade frukterna af släktet Luffa (se
d. o.), fam. Cucurbitaceæ.
F. A. S.*

Badus l. Six-Madun, ett 2,931 m. högt berg
på gränsen mellan de schweiziska kantonerna Uri
och Grisons, tillhörande Sankt Gotthardsgruppen.

Baduvi, en folkstam på Java. Se Bantam.

Bæckström, Anders Oskar Vilhelm,
skådespelare, f. 26 juni 1854 i Hvitaby socken,
Kristianstads län, ingick 1874 vid k. teatrarnas
elevskola, blef 1877 fäst vid Svenska teatern i
Hälsingfors och 1879 vid Nya teatern i Stockholm,
var 1881–85 engagerad i Göteborg och tillhörde
därefter Dramatiska teatern i Stockholm till 1901,
då han tog anställning vid Ranfts teatrar därstädes.
B. har företagit flera utländska studieresor. Han
är en god karaktärsskådespelare i det rent komiska
facket, redan genom sitt yttre lämpad för
framställning af godmodiga eller spetsborgerliga
personager. Naturlighet i ton och i åtbörd vet han att
lyckligt träffa och fasthålla, med en utpräglad
måttfullhet, som ej hindrat honom från att på senare
tiden ofta nog prestera en mycket saftig komik. B:s
framställningar äro alltid väl genomtänkta och
säkra. Bland hans bästa uppgifter må framhållas
titelrollen i Kapten Puff, Argan i "Den inbillade
sjuke", Turman i "Geografi och kärlek", Pastor
Stråman i "Kärlekens komedi", Per Klockare i
"Erasmus Montanus", Borgmästaren i "Revisorn",
Konjander i "Hittebarnet", Mårten Kiil i "En
folkets fiende", Jörgen i "Ambrosius", Tobias Raap
i "Trettondagsafton", Pumpendal i "Svärfar",
Fromont i "Fregattkaptenen", titelrollen i Michel
Perrin, Regeringsrådet i "Flachsmanns skola" och
Doktorn i "Gamla Heidelberg". – Om B:s hustru,
skådespelerskan Lina Sandell se d. o.

Bæcula, forntida spansk stad i Hispania
Tarraconensis, bekant genom Scipio d. ä:s segrar 209 och
206 f. Kr. under andra puniska kriget. B. var
beläget n. om floden Bætis (Guadalquivir), troligen
vid nuv. staden Baylen.

Bædeker. Se Bädeker.

Bægna, Bägna l. Bejna-älf. Se
Drammensälfven.

Baële, negerstam n. ö. om Tsadsjön, Afrika, af
Nachtigal, som besökte den, uppskattad till omkr.
20,000 individer. Baële äro nomader, ega stora
hjordar af getter, får och kameler och äro till en
del ännu hedningar. Deras språk skall vara besläktadt
med tibbus och kanuris.
(H. S.)

Bælter, Sven, teologisk författare och berömd
predikant, f. 1713 i Söderhamn, sattes tidigt i
handelslära, men
förändrade på grund af
brinnande studiehåg
lefnadsbana och blef 1730
student i Uppsala. Sjukdom
och medellöshet fördröjde
hans examina, och för att
skaffa sig uppehälle
begynte han informera och
anställdes bl. a. i
generallöjtnanten friherre
Grundels hus, där han lärde
känna sin blifvande maka,
en dotter till frih.
Grundel. Emellertid blef B.



präst 1738 och kallades af domprosten Olof
Celsius, som uppmärksammat hans duglighet och
oratoriska öfverlägsenhet, till domkyrko-adjunkt i
Uppsala. Där började han såsom predikant utöfva
ett ofantligt stort inflytande. Både lärda och olärda
strömmade till för att höra honom, och för
prästkandidaterna blefvo hans predikningar, hans sätt
och hans stil mönster, som de sökte tillegna sig.
1740 blef han magister (primus). B:s rykte växte;
från många håll erbjödos honom förmånligare
beställningar. Vid arfprinsen Adolf Fredriks besök
i Uppsala 1744 utnämndes han till e. o. hofpredikant
och kort därefter till ordinarie samt förordnades att
såsom predikant åtfölja en beskickning till Ryssland.
I Petersburg väckte han stort uppseende genom sin
ovanliga talareförmåga. Han företog äfven resor inåt
Ryssland, aktgifvande på allt hvad han såg. Hans
samlingar ifrån Ryssland och anteckningar om ryska
förhållanden blefvo till större delen skingrade; en
del är dock införlifvad med k. biblioteket och en
annan upptagen i Peter von Havens "Efterretninger
om det russiske rige" (1747). Efter hemkomsten
kallades B. 1746 till pastor i Sköfde, men han fortfor
att tjänstgöra vid hofvet. 1750 utnämndes han till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>