Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baèza (romarnas Bætia l. Beatia), stad i spanska prov. Jaén - Baffetas (Baftas), ostindiska hvita eller indigoblå bomullsväfnader - Baffin, William, engelsk sjöfarare - Baffin bay, eng. Se Baffins vik - Baffins land (eng. Baffin land), landmassa - Baffins vik (eng. Baffin bay), breda hafsarm mellan Grönland i ö. och den amerikanska polar-arkipelagen i v. - Baffo, stad. Se Pafos - Baffomet, en skäggig kvinnogestalt af mystisk betydelse - Bafing (äfven Baleo), en af Senegals källfloder - Bafioter, invånarna i västafrikanska landskapet Loango (se d. o.) - Baftas. Se Baffetas - Bafulabe, militärpost vid öfre Senegal - Bag, eng., bal, bomullsmått = 120 kg - Bagaasens skans i Norge - Bagage, fr., resgods, packning; tross, träng - Bagageträng (jfr Bagage), krigsv., truppers träng. Jfr Träng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baèza (romarnas Bætia l. Beatia), stad i
spanska prov. Jaén (Andalusien), belägen på en
bördig, med oliv- och vin-planteringar bevuxen slätt
mellan Guadalquivir och dess biflod Guadalimar.
14,379 inv. (1900). B. var redan under romartiden
en ansenlig ort, men nådde sin högsta blomstring
under morernas välde, då det var hufvudstad i ett
särskildt konungarike och hade, påstås det, omkr.
150,000 inv. En mängd ståtliga byggnader, som
ännu finnas kvar, vittna om stadens glans under
denna tid.
Baffetas (Baftas), ostindiska hvita eller
indigoblå bomullsväfnader af samma kvalitet som
kattun.
G. A. W.
Baffin [bä’fin], William, engelsk sjöfarare,
troligen född i London, deltog i färder till
Grönland och Spetsbergen och erhöll 1615 uppdrag att
som "pilot" åtfölja skeppet "Discovery", hvilket
under Bylot skulle uppsöka en nordvästlig genomfart
till Indien, samt kartlade såväl Hudson-sundet som
sydöstra delen af Southampton island och Fox
channel med den omsorg, att hans uppgifter i
märklig grad stämma med nutida kartor. Året därpå
kartlades under en liknande expedition Smith sund,
Lancaster sund och Jones sund, men B:s karta
förkom och hans uppgifter betviflades, hvarför
fantastiska föreställningar hystes om dessa trakters geografi,
tills Ross 1818 återupptäckte dem. B. ansåg, att
någon genomfart ej stod att finna från denna, men
möjligen från västra sidan, hvarför han sedermera
deltog i tvenne färder till Indiska oceanen, i hopp
att få tillfälle att undersöka ifrågavarande sjöväg.
Under den senare färden blef det skepp, hvarpå han
befann sig, indraget i stridigheterna med holländare
och portugiser samt deltog i belägringen af Ormus,
under hvilken B. stupade, jan. 1622, medan han
genom vinkelmätning sökte utröna fästningsmurens
höjd och afstånd. – B. är en af de främste af
Englands tidigare upptäcktsresande och var en af
de förste, som sökte att till hafs bestämma
longituden genom astronomiska observationer. Hans resor
äro senast utgifna 1881 af "Hakluyt society" genom
C. R. Markham. Baffins bay är uppkallad efter B.
Baffin bay [bä’fin bei’], eng. Se Baffins vik.
Baffins land (eng. Baffin land), den stora
landmassa, som sträcker sig från Hudson-sundet i
söder till Lancaster-sundet i norr och i väster
begränsas af Fox-kanalen, Fury- och Hekla-sundet,
Boothia-golfen och Prins Regent-sundet samt i ö.
skiljes från Grönland genom Davis sund och Baffins
vik. Det ligger mellan 60° och 90° v. lgd, 62°
och 74° n. br. samt upptager 610,900 kvkm. Olika
delar däraf hafva olika namn, såsom Meta incognita,
Pennyland, Cumberland, Nord-Ayr, Nord-Galloway,
Prince William land, Cockburnön m. fl. Östra kusten
är rik på djupa fjordar. Det genomdrages af en smal,
ända till 2,000 m. hög bergskedja, som från
sydspetsen af Cumberland-halfön går ända till Lancaster
sund. Landet synes sent hafva höjt sig ur hafvet;
så är den stora sjön Netteling en reliktsjö, som ännu
hyser sälar, och i dess stränder finnas knotor af
hvalrossar och hvalar. Mäktiga glaciärer finnas, de
största i nordöstra delen. Vegetationen är
jämförelsevis rik.
J. F. N.
Baffins vik (eng. Baffin bay), den breda hafsarm,
som mellan Grönland i ö. och den amerikanska
polar-arkipelagen i v. sträcker sig från Disko-viken
och Home-viken i söder till 78° n. br., där den
genom Smith sund står i förbindelse med
Kane-bassängen, som genom Robesons kanal sammanhänger
med Ishafvet norr om Grönland. I s. står
Baffins-viken genom Davis sund i förbindelse med
Atlantiska oceanen, i v. genom Jones- och
Lancastersunden i förbindelse med den arktiska arkipelagens
västra del. Baffins vik upptäcktes redan 1562 af
Bears, men har blifvit uppkallad efter Baffin,
som 1616 seglade uppför densamma.
Baffo, stad. Se Pafos.
Baffomet (lat. baphometus, efter all sannolikhet
af hebr. abba veomma, fader och moder), en
skäggig kvinnogestalt af mystisk betydelse. Baffomet
användes som ett kabbalistiskt uttryck för föreningen
mellan den manliga och den kvinnliga principen i
gudomen. – Man har såväl under processen mot
tempelherre-orden som stundom sedermera i den
vetenskapliga litteraturen satt baffomet i förbindelse
med tempelherrarna, hvilka skulle ha egnat afgudisk
dyrkan åt en baffomet vid sina sammankomster. Om
den afgudabild somliga vittnen under det pinliga
förhöret erkände sig hafva måst tillbedja vid sitt
upptagande i orden gåfvo de emellertid de mest
stridiga och fantastiska uppgifter, och Filip IV
lyckades vid de franske tempelherrarnas plötsliga
fängslande trots ifriga efterforskningar ej finna en
enda baffomet. Den förut gängse uppfattningen att
baffomet var tempelherrarnas symbol – utförligt
framställd t. ex. af Hammer-Purgstall i
"Mysterium Baphometi revelatum" ("Fundgruben des
Orients", del 6, 1818) samt i "Die schuld der
Templer" ("Denkschriften der k. k. akademie",
Wien 1855) – har därför af en mera kritisk
forskning tämligen allmänt öfvergifvits. Se därom
Schottmüller, "Der untergang des templerordens" (2 bd,
1887), och framför allt H. Ch. Lea, "A history
of the inqvisition of the middle ages", del 3 (1888).
Jfr Tempelherrar.
G. K–n.
V. S–g.
Bafing (äfven Baleo, "Svarta floden"), en af
Senegals källfloder.
Bafioter, invånarna i västafrikanska landskapet
Loango (se d. o.).
Baftas. Se Baffetas.
Bafulabe, militärpost vid öfre Senegal, vid
Bakhoys mynning, ändpunkt vid den från Kayes
uppför Senegal byggda järnvägen. B. anlades af
fransmännen 1879, och är redan en viktig
handelsplats.
Bag [bä’g], eng., bal, bomullsmått = 120 kg.
Bagaasens skans [-ås-] i Norge, v. om Ellingrud,
omkr. 8 km. n. v. från Kristiania. Då Karl XII i
mars 1716 inbröt i Norge, ämnade han anrycka mot
Kristiania från n. v., men här stängde skansar och
förhuggningar på Bagaasen, Gjelleraasen och
Björaasen vägen. Svenskarnas anfall under öfverste Kr.
Schlippenbach afslogs, hvarefter Karl öfver
Stralsberg, Öieren, Enebak och Hölen framryckte mot
Kristiania.
L. W:son M.
Bagage [-a*], fr. (af mlat. baga, kista, påse),
resgods, packning; tross, träng; pack, "följe". –
Bagage littéraire, (en persons) författade
skrifter.
Bagageträng (jfr Bagage), krigsv., den del af
truppers träng, som under marsch förenas i större
enheter, helst fördelningsvis, och förflyttas samlad
på något afstånd från trupperna. Jfr Träng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
