- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
663-664

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bagger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Våren 1793 lämnade han Danmark med hustru och
barn, flackade omkring i Europa och återkom till
Köpenhamn först sommaren 1796. Genom protektion
hade han fått platsen som "viceprovst" (inspektor)
vid studenthärbärget Regentsen, men då denna
ställning icke passade honom och hans hustrus vacklande
hälsa kräfde uppsökandet af ett mildare klimat, bröt
han ånyo upp i mars 1797. I Kiel dog hans hustru,
och B. fortsatte förtviflad söderut. Sedan flere planer
på nytt giftermål slagit fel, äktade han i juni 1799
Fanny Reybaz, en vacker och talangfull schweiziska,
som han likväl ej blef lycklig med, och återvände
till Danmark. Hans ämbete hade stått för hans
räkning under bortovaron, och därjämte utnämndes
han till medlem af kungl. teaterns direktion. Hans
andra hustru vantrifdes emellertid i Köpenhamn, och
hösten 1800 lämnade B. Danmark, bibehållande sin
lön, och begaf sig med sin familj till Paris. Där
stannade han till 1811, med frånräkning af kortare resor.
Han skref ett band franska dikter och idkade ett
betydande skriftställarskap på tyska. Till detta
sistnämnda höra två band Gedichte, där han trädde i
opposition mot Goethe, hexameter-idyllen Parthenaïs
oder die alpenreise
och den komiska hjältedikten
Adam und Eva, författad under hans sista år. Ett
tio månaders besök i Köpenhamn 1806–07 förde
honom i beröring med Öhlenschlägers högt begåfvade
syster Sophie Örsted, för hvilken han fattade en
exalterad vänskap. Hon "omvände B. till Goethe",
och bättre än förr kunde B. därefter uppskatta hennes
broders diktning. I sitt rimbref 14 nov. 1806
Noureddin till Aladdin hyllade B. Öhlenschläger som
den störste och bjöd honom broderskap och samarbete,
hvilket denne likväl afslog. I Gjengangeren og han
selv eller Baggesen over Baggesen
(1807) fällde han
dom öfver 1700-talets poesi och de litterära
förhållandena i Danmark. Något förut hade B. utgifvit ett
band Rimbreve, kvicka och graciösa improvisationer,
samt första delen af Æventyr og komiske fortællinger,
som innehöll bl. a. skildringen af hans verksamhet
vid teatern, Theateradministratoriade. På tyska skref
B. diktsamlingen Heideblumen. 1811 utnämndes han
till professor i danskt språk och litteratur i Kiel,
men vistades där endast en vinter och var från och
med 1813 åter i Köpenhamn. Där började han en
serie kritiker af Öhlenschlägers dramatiska alstring,
hvarigenom en våldsam, sexårig litterär strid
uppstod. Med erkännande åt det värdefulla hos
Öhlenschläger, nedsablade B. skonlöst hans svagare
produkter, af samtiden mottagna med blind hänförelse.
B:s hårda och bitande kritik väckte allmän förbittring
och ansågs härröra af afund, hvarför han såg sin
forna popularitet alldeles dö bort. Särskildt
författarna och den akademiska ungdomen togo parti
för Öhlenschläger; endast Grundtvig lämnade B.
något understöd, men eftervärlden har gifvit B. rätt
i det väsentliga. Af B:s polemiska arbeten må vidare
nämnas Pindsvinet och Per Vrøvler, af positiv
produktion under stridsåren "fragmentet" Thora
fra Havsgaard
och Balders igjenkomst. Hösten 1820
lämnade B. sista gången Danmark. 1822 miste han
sin hustru och en son, upptogs sedan af
religionsfilosofiskt grubbel och dog i Hamburg, på resa till
Köpenhamn, 3 okt. 1826. B:s lif är intressant genom
splittringen i hans natur och slitningen mellan olika
tidsriktningar. Smidig som få, påverkades han i hög
grad af sin omgifning; hans intellektuella mottaglighet
var sällsynt stor, och han stod i betydelsefull
förbindelse med ett flertal af sin tids ledande
personligheter. Liksom hans erotiska idealer hastigt skiftade,
från Jemire (ett ungdomstycke) till Seline (fru Pram),
från Palmine (Sophie Haller) till Lilia (Sophie Örsted),
så växlade också hans poetiska och filosofiska
åskådningar. Först dyrkade han Voltaire, sedan Rousseau;
greps därpå af en brinnande hänförelse för Kants
filosofi och antog den store tänkarens förnamn som
hyllningstecken, men fann snart kantianismen ödslig
och omfattade Jacobis mysticism för att slutligen göra
"et saltomortale" till tron. Hans receptivitet var
starkare än hans förmåga att fasthålla och utföra en
plan, och hans lefnad var rik på ansatser, som ej
blefvo fullföljda. Hans smärre dikter stå högst;
behagfullt naturliga och harmoniska, förskaffade de
honom tillnamnet "Gratiernes digter". Bland dessa
må nämnas Da jeg var lille (öfversatt af Kellgren),
Citherspilleren, Erindringer och de på tyska skrifna
skärsliparvisorna. Bristen på personlighet och ett
betydande andligt innehåll gör däremot att hans
större, allvarliga dikter verka ihåliga. Full af
motsatser som han var och stående vid gränsen mellan
två tidsskeden, tillhörde B. likväl det gamla, hur
mycket han än sökte anpassa sig efter det nya. Hans
ovilja mot 1800-talets andliga gryning, nyromantiken,
tog sig uttryck i parodiska dikter sådana som Der
vollendete Faust
och Der Karfunkel- oder
Klingklingelalmanack
. Storslagna diktplaner, med hvilka
han sysslade, visade hur han påverkades af
tidsförhållandena: en dikt öfver Napoleon, en stor allegori af
franska revolutionens händelser, en episk symboldikt
om naturvetenskapernas segerrika framträngande,
en hjältedikt utan krig med världsomseglaren Cook
till medelpunkt, äro några af hans ämnen. –
Stort anseende åtnjuter ännu B:s ypperliga
öfversättning till danska af Holbergs "Niels Klim". B:s
danska skrifter utgåfvos 1827–32 af hans söner och
C. J. Boye och hans Werke in deutscher sprache
1836 af sönerna. B:s Poetiske skrifter i textkritisk
upplaga med kommentarier äro under utgifning (1891
ff.) af A. Arlaud. Hans Digte i urval utgåfvos 1890.
Sonen A. Baggesen offentliggjorde 1843–56 "Jens
Baggesens biographie". Jfr vidare Kr. Arentzens
"Baggesen og Oehlenschläger" (1870–78), samt J.
Clausen, "Jens Baggesen. En litterær-psykologisk
studie" (1895).
(R–n B.)

Bagging [bä’gi*] l. Sacking, eng., af groft
jute förfärdigad säck för inpackning af bomull.

Baggovut, Karl Fedorovitj, rysk
generallöjtnant, deltog i det polska kriget 1794, i
Alexander I:s kamp med Napoleon och i 1808 års finska
fälttåg, hvarunder han med framgång förde befälet
öfver de vid Bottniska viken förlagda trupperna, samt
stupade i en drabbning 1812. Släkten härstammar
från en norrman, Hans Persson Bagge, som 1565
flyttade till Sverige, hvarifrån hans efterkommande
i 17:e årh. flyttade till Estland. De svenske
medlemmarna buro namnet Bagghufvud.
A–d J.

Baggå, bruks- och landtegendom i Västmanlands
län, Skinnskattebergs socken, vid Hedströmmen, som
där kallas Baggån. Landtegendomen omfattar 4,13
mtl, 1903 taxerade till 426,000 kr.; bruksegendomen
utgöres af Borgfors järnbruk med masugn och
anrikningsverk för järnmalm (taxeradt till 50,000 kr.)
samt Baggå järnbruk med lancashire- och
franche-comtéhärd, stångjärnshammare m. m., mejeri,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:33:13 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free