- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
679-680

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bailli, fr., förvaltare. Kapetingiska ämbetsmän - Bailliage, en baillis ämbetsområde. Se Bailli - Baillie, Matthew, engelsk läkare och anatom - Baillière, Joseph Baptiste Marie, fransk bokförläggare och bokhandlare - Baillon, Ernest Henri, fransk botanist - Baillot, Pierre Marie François de Sales, fransk violinist - Bailly, Jean Sylvain, fransk astronom och statsman - Bailo (it.), urspr. titel på det venezianska sändebudet i Konstantinopel - Baily, Francis, engelsk astronom - Baily, Edward Hodges, engelsk bildhuggare - Bailyska droppen, astron. Se Venuspassage - Bain, Alexander, skotsk mekaniker och uppfinnare på telegrafiens område

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grefskapen. Ordet användes äfven om förvaltare på de
större herregodsen i England.
S. B.

Bailliage [baja*], en baillis ämbetsområde.
Se Bailli.

Baillie [bei’li], Matthew, engelsk läkare och
anatom, f. 1761, d. 1823, lifmedikus hos Georg III
och Georg IV, var den förste, som i systematisk form
behandlade den patologiska anatomien. Hans
förnämsta arbete är The morbid anatomy of some of the
most important parts of the human body
(1793). –
Hans syster Joanna B., f. 1762, d. 1851, gjorde
sig känd som lyrisk och (mindre lyckad) dramatisk
skaldinna.

Baillière [bajär], Joseph Baptiste Marie,
fransk bokförläggare och bokhandlare, f. 1797, d.
1885, började sin affär i Paris 1818 och tillvann
den ett ansedt namn på medicinens och
naturvetenskapernas område. Firman (J. B. Baillière et fils)
innehafves numera af hans söner och sonson. Bland
dess förlagsartiklar märkas särskildt den af Jaccoud
redigerade "Nouveau dictionnaire de médecine et de
chirurgie pratique" (40 bd, 1864–86), Littrés
"Dictionnaire de médecine" (17:e uppl. 1893),
"Encyclopédie internationale de chirurgie" samt de
populärvetenskapliga samlingsverken "Bibliothèque
scientifique contemporaine" (125 bd, 1885 ff.) och
"Bibliothèque des connaissances utiles" (1887 ff.).

Baillon [bajå’], Ernest Henri, fransk
botanist, f. 1827 i Calais, d. 1895 i Paris, studerade
medicin, men företrädesvis botanik och kallades till
professor i medicinsk naturalhistoria vid
Parisuniversitetets medicinska fakultet, hvarjämte han vid
"École centrale des arts et manufactures" erhöll en
lärostol i hygien och naturalhistoria tillämpad på
industrien. Vid sidan af sina lärarvärf har B.
utvecklat en fruktbar författarverksamhet. Hans
viktigaste arbeten äro Étude générale du groupe des
Euphorbiacées
(1858, med atlas), Recherches sur
l’organisation, le développement et l’anatomie des
Caprifoliacées
(1861), Histoire des plantes (stor
serie; bd 1–13, 1866–95), Traité de botanique
médicale phanérogamique
(1884; med 3,400
afbildningar) och Traité de bot. méd. cryptogamique
(1889) samt en i sitt slag betydande illustrerad
Dictionnaire de botanique (4 bd, 1876–92). B.
uppsatte 1860 den botaniska tidskriften
"Adansonia". 1884 blef han ledamot af
Vetenskaps-societeten i Uppsala.
(T. K.)

Baillot [bajå’], Pierre Marie François
de Sales
, fransk violinist, f. 1771, d. 1842,
studerade violin för Polidori och Sainte-Marie samt
längre fram för Pollani i Rom. 1791 fick han i
Paris på Viottis rekommendation en plats i Théâtre
Feydeaus orkester och blef sedermera lärare vid
konservatoriet. 1802 blef han anställd i Napoleons
privatkapell och började sina vidsträckta konstresor,
som fortsattes till 1833. 1814 stiftade han i Paris
soaréer för kammarmusik, blef 1821 soloviolinist vid
stora operan och var några år anförare för "concerts
spirituels". B. var efter Kreutzer och Rode
hufvudmannen för den franska violinskolan. I sitt spel
sökte han i viss mån förena 18:e och 19:e årh:s kraf.
Hans kompositioner vittna, enligt Spohrs och
Wasielewskis omdömen, om musikalisk bildning, sorgfällig
och ytterst violinmässig formbehandling, men de
förråda äfven en något konstlad och kallt beräknande
förståndsriktning. Samma egenskaper återfinnas äfven
i hans berömda lärobok L’art du violon (1835), som
är förträfflig i allt hvad som rör spelets mekanik,
men sam i fråga om föredragssättet innehåller nog
ängsligt minutiösa föreskrifter. Detta arbete föregicks
af en Méthode de violon, som B. utarbetade i förening
med Rode och Kreutzer.
A. L.

Bailly [baji], Jean Sylvain, fransk astronom
och statsman, f. 1730 i Paris, riktade den
astronomiska vetenskapen med flere berömda arbeten
(Histoire de l’astronomie ancienne, Histoire de
l’astronomie moderne
m. fl.) och invaldes 1784 i Franska
akademien. Sin största ryktbarhet vann han dock
genom den betydande roll han spelade i den stora
revolutionens första skeden. Som deputerad för Paris
i tredje ståndet satt han i "États généraux" 1789,
blef, sedan nämnda stånd förklarat sig för
nationalförsamling, dess president och ledde som sådan
förhandlingarna under den minnesvärda sessionen i
Bollhuset 20 juni. Efter Bastiljens kapitulation (14
juli) utnämnd till mär i Paris, utmärkte sig B. på
denna svåra post genom rättvisa och hofsamhet, men
ådrog sig därigenom jakobinernas hat, hvilka
beskyllde honom för rojalistiska tänkesätt. Sedan han
i november 1791 nedlagt sitt ämbete, drog han sig
tillbaka till Melun, men blef af sina fiender anklagad,
förd till Paris och dömd till döden 11 nov. 1793 samt
följande dagen af rättad. I sina Mémoires d’un
témoin de la révolution
, hvilka utgåfvos 1804, gaf
han en skildring af revolutionens händelser. Hans
staty, af J. P. Aubé, finns i Luxembourg-museet.
E. W.

Bailo (it.), urspr. titel på det venezianska
sändebudet i Konstantinopel, sedermera på de venezianske
konsulerna inom andra delar af osmanska riket
(Aleppo, Alexandria, Smyrna m. fl. st.) och
slutligen på Venezias representanter äfven i kristna
länders sjöstäder.

Baily [bei’li], Francis, engelsk astronom, f.
1774 i Newbury, Berkshire, d. 1844 i London, var
till 1825 växelmäklare, men anställde observationer
från ett eget litet observatorium samt var en af
stiftarna af och sedermera president i Londons
astronomiska sällskap. Han utgaf stjärnkataloger.
Särskildt nämnvärd är hans kritiska upplaga af
Ptolemaios’, Ulugh Beighs, Tyge Brahes, Halleys
och Hevels stjärnförteckningar (1843).

Baily [bei’li], Edward Hodges, engelsk
bildhuggare, Flaxmans lärjunge, f. 1788 i Bristol,
d. 1867 i London, vann 1818 europeiskt rykte genom
sin Eva vid källan. Bland hans mest berömda
arbeten må nämnas Nelsons bildstod på
Trafalgar-kolonnen samt Fox’ marmorstaty i Stephans-hall.

Bailyska droppen [bei’liska], astron. Se
Venuspassage.

Bain [bei’n], Alexander, skotsk mekaniker
och uppfinnare på telegrafiens område, f. 1810 i
grefskapet Caithness, var urspr. urmakare och afled
1877 i grefskapet Dumbarton. B. uppfann 1840 en
typtrycktelegraf och s. å. de s. k. elektriska uren
(se Ur) samt 1843 en elektrokemisk telegraf, den
första af detta slag, som kommit till praktisk
användning i telegrafien. 1846 erhöll han patent på en
automatisk afsändningsapparat, i hvilken för första
gången en perforerad pappersremsa användes,
hvarigenom hans apparat sålunda blef en föregångare
till de moderna snabbskriftstelegraferna. B. uppfann
vidare 1842 en nåltelegraf, som länge var i bruk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free