- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
701-702

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än dennes och verkar behagligt genom elegant
form och stämningens lugna harmoni. De 6 öfriga
sångerna tillhöra den religiösa hymnstilen och hafva
ej någon motsvarighet inom den i behåll varande
grekiska litteraturen. Enligt ett från den senare
forntiden härrörande citat skola de höra till den
föga kända art af poesi, som benämnes dityrambisk
(se Dityramb). Dock är åtminstone med
afseende på en del af dem den dityrambiska karaktären
mer än tvifvelaktig. Särskildt den tredje sången
inom denna grupp torde närmast vara att beteckna
såsom en paian (se d. o.) eller tempelhymn till
Apollons ära. B:s språk är liksom Pindaros’ icke
någon af de munarter, som talats i Grekland, utan
en konstgjord poetisk dialekt på grundvalen af det
homeriskt episka språket med doriska och eoliska
tillsatser. Båda dessa skalder, äfvensom Simonides,
stodo i nära förhållande till den tidens förnämste
mecenat, konung Hiero i Syrakusa, och hafva täflat
om hans ynnest vid besjungandet af de segrar, som
han hemfört från grekiska täflingsbanor. En notis
om att han skall hafva gynnat B. framför Pindaros,
torde böra upptagas med försiktighet och i alla
händelser icke få gälla såsom ett värdeomdöme
beträffande deras skaldekonst. B:s dikter äro utgifna
af F. G. Kenyon (1897), F. Blass (1898 och
1899) samt H. Jurenka (1898), med metrisk
öfversättning och kommentar på tyska. För öfrigt
hafva de redan gifvit upphof åt en hel litteratur,
bl. a. A. B. Drachmann, "Bacchylides" (Nord.
tidskr. 1898), och H. Bergstedt, "Backylides, en
litteraturhistorisk skiss" (Sv. human. förb. skr.
n:o 3, 1900).
A. M. A.

Bakel, befäst handelsplats i franska kolonien
Senegal på Afrikas västra kust, beläget i en sumpig,
af febrar hemsökt trakt på vänstra stranden af
floden Senegal, 880 km. från Saint-Louis vid dess
mynning. Omkr. 2,800 inv. (1900). Det är af stor
vikt både för handelsförbindelsen med det inre
Afrika och i strategiskt afseende.

Baker [hei’k*], en af de högsta topparna på
Kaskadbergen i norra delen af nordamerikanska
territoriet Washington, på gränsen till brittiska
Columbia, 3,290 m. högt, med en ännu verksam vulkan,
som hade sitt senaste utbrott 1853.

Baker [bei’k*]. 1. Samuel White B., engelsk
upptäcktsresande, f. 1821 i London, d. 1893,
upprättade 1848 en koloni på Ceylon och sysselsatte sig
sedermera med järnvägsbyggande i Bulgarien i
närheten af Donaus mynningar samt resor i Mindre
Asien, tills han 1861 företog sin stora upptäcktsresa
till Hvita flodens (Bahr-el-abjads) källor. B. anlände,
efter att hafva undersökt Blå flodens (Bahr-el-asraks)
bifloder till Chartum, hvilken stad han lämnade i
dec. 1862. Sedan han framträngt söderut längs
Hvita floden, kom han i febr. 1863 till Gondokoro,
hvarest han sammanträffade med de söderifrån
kommande Speke och Grant, hvilka upptäckt Victoria
Njansa, Hvita flodens ena källsjö. Dessa meddelade
honom infödingarnas berättelser om en stor sjö
västerut, hvarför B., åtföljd af sin hustru, genast
anträdde en upptäcktsresa till denna sjö, Mvutan,
Hvita flodens andra källsjö, hvilken han efter många
vedermödor nådde 14 mars 1864, och hvilken han
kallade Albert Njansa. B. återkom 1865 till
England efter att hafva fullbordat Spekes och Grants
verk samt löst frågan om Nilens källor. I sept. 1869
öfvertog B. ledningen af en egyptisk expedition till
Central-Afrika för att utrota slafhandeln samt lägga
de längs Hvita flodens stränder liggande länderna,
ända till källsjöarna, under
Egypten. Han utnämndes
till generalguvernör öfver
detta område och var den
förste engelsman, som
innehade dylikt ämbete under
den egyptiska regeringen.
I juli 1870 kom B. med
sin expedition till Chartum,
anlände sedermera (april
1871) efter åtskilliga
missöden till Gondokoro,
hvarefter han under kamp mot
slafjägarna, hvilkas handel
han för tillfället alldeles

illustration placeholder


tillintetgjorde, trängde allt längre söderut, ända till
Massindi i Unjoro (2° n. br.), hvilket förklarades stå
under egyptiskt protektorat, samt återvände, efter
fullbordadt värf, i april 1873 till England. Han
motarbetade ifrigt tillbakatåget från Sudan 1885 och
bidrog till att Kitchener sattes i stånd att organisera
Sudans återeröfring. B. utgaf åtskilliga
beskrifningar öfver sina resor, bl. a. The rifle and the
hound in Ceylon
(1853), Eight years’ wanderings
in Ceylon
(1855), The Albert Nyanza (1866), The
Nile tributaries of Abyssinia
(1867) och Ismailia, a
narrative of the expedition to Central Africa 1869

(1874, öfvers. på svenska 1875 under titeln
"Ismailia").
(G. Stg.)

2. Valentine B., den föregåendes broder,
engelsk officer, mera bekant under namnet Baker
pasja
, f. 1825, deltog som officer i kafferkriget
1852–53 och i Krimkriget 1855, blef 1859 major
och 1860 öfverstelöjtnant samt ansågs vara en
skicklig kavallerist. 1873 tog han afsked för att
i regeringens intresse anträda en resa till Persien och
Afganistan. Återkommen 1874, blef han
generalkvartermästare i Aldershot, men måste 1875 taga
afsked på grund af ett för kåren nedsättande
uppförande. 1877 trädde han som generalmajor i turkisk
tjänst och deltog i rysk-turkiska kriget 1877–78,
hvars historia han skref (The war in Bulgaria, 1879).
Därefter gick han i egyptisk tjänst, befordrades till
pasja och utnämndes 1883 till befälhafvare för de
egyptiska trupperna i Sudan. Han försökte undsätta
Tokar, men blef 5 febr. 1884 vid El Teb slagen
af Osman Digma med en förlust af 2,400 man. Han
återvände därefter till England, men begaf sig 1887
ånyo till Egypten, där han afled i Tel el-Kebir 17
nov. s. å.
(C. O. N.)

Baker [bei’k*], John Gilbert, engelsk
botanist, f. 1834 i grefskapet York, var 1866–99 först
assistent, sedan custos (intendent) för herbariet vid
botaniska trädgården i Kew och blef därjämte 1882
lärare i botanik vid apotekaresällskapet. Han var
länge äfven lärare i sitt ämne vid
London-hospitalet och medutgifvare af "Journal of botany".
Bland B:s utgifna arbeten må nämnas On the
geographical distribution of ferns through the world

(1868), Synopsis filicum (en beskrifvande katalog öfver
alla kända ormbunkar, med planscher öfver släktena,
1868; 2:a uppl. 1874), Monograph of the british
roses
(1869), Flora of Mauritius and the Seychelles
(1877), Flora of the english lake district (1885),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:46 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free