- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
707-708

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till fördel för degens renhet. Synnerligen viktiga
förbättringar hafva börjat införas med afseende på
ugnarna. En af de största och nyttigaste bland
dessa förbättringar är den, att eldstaden befinner sig
utanför ugnen, hvilket kan medföra betydande
bränslebesparing, hvarjämte gräddsättningen kan försiggå
utan afbrott. Genom användning af "roterande
ugn" fås det gräddade brödet ut ur ugnen utan
handarbete, och genom maskinella anordningar för
reglering af ugnstemperaturen minskas väsentligt
faran för misslyckad gräddning och vinnes den
väsentliga fördelen, att tidslängden för gräddningen
kan ganska noga på förhand beräknas. Jfr
Bageri.
(J. Lr.)

Till bakved användas helst lätta trädslag,
hvilkas ved gifver mycken låga och hastigt
förbrinner, t. ex. gran, asp och ris i allmänhet.
F. L.

Bakony-skogen [ba’kkånj-], höjdsträcka i
nordvästra Ungern, hvilken från Gran vid Donau löper
i sydvästlig riktning och skiljer den lilla (öfre)
ungerska slätten från den stora (nedre). Den är
80–110 km. lång och 30–50 km. bred och delas
af Mórs dal i två hälfter. Den högsta toppen är
Köröshegy (713 m.). Endast den mellersta delen
af B. är ännu betäckt med vidsträckta skogar, mest
af bok och ek, i hvilka stora svinhjordar uppfödas.
De låga åsarna äro förvandlade till åkerfält och
vinkullar. B. utgör en fortsättning af södra kalkalperna,
och dess aflagringar härröra från triastiden till
eocentiden. En mängd vulkaniska bildningar, mest
dolomit och basalt, möter dock, särdeles i södra
delen. En sådan är basaltberget Badacsony (438
m.) vid Balatonsjön; på dess sluttningar växer en
utmärkt drufva.
J. F. N.

Bakpulver, blandningar, som användas vid
bakning i stället för jäst eller surdeg. De bestå i
regel af två ämnen, ett surt (t. ex. sur fosforsyrad
kalk eller magnesia) och ett alkaliskt (vanligen surt
kolsyradt natron). Pulvrets användbarhet beror
därpå, att vid inverkan af fuktighet kolsyra
utvecklas, hvarigenom degen blir uppluckrad, medan
de kvarblifvande salterna öka brödets näringsvärde.
Genom detta bakpulver är man i stånd att inom ett
par timmar bereda färdigt bröd.

Bakskall, jaktv., den delen af skallfolket, som går
närmast midtlinjen; dref.

Bakslag. 1. Sjöv. En fartygsmanöver,
hvarigenom man genom seglens olika ställningar och med
rodrets tillhjälp kan få ett fartyg att gå rätt
akteröfver eller baklänges. Denna manöver, som anses
ganska svår att utföra, kan af behofvet påkallas i
trånga farvatten, t. ex. om fartyget vägrar i en
vändning eller går i drift från sin ankarplats och vid
flere andra dylika tillfällen. Jfr Dejsa.
R. N.*

2. Fys. Den företeelsen, att elektricitet, som
t. ex. genom induktion från ett moln uppdragits i
från jordytan uppskjutande föremål, såsom torn,
järnstommar i byggnader m. m., vid utjämning af
den luftelektriska laddningen återgår till jorden. Den
elektriska ström, som utgör bakslaget, kan ega
betydande intensitet och anses vara. nära nog lika ofta
orsak till olyckor som direkta åskslag. Till
förekommande af skada genom bakslag böra alla större
metallmassor i en byggnad, såsom bjälklag, större
maskiner, cisterner m. m., omsorgsfullt förbindas med
åskledaren.
A. E–m.

3. Zool. Se Atavism och Korsning.

4. Jaktv. En stöfvare, som drifver på spåret efter
ett djur i den riktning, därifrån djuret kommit, säges
"drifva på bakslag".

Bakstag, sjöv., gammal benämning på bardun.
Bakstagsvind, fördevind, kallades fordom
den vind, som kommer akterifrån. –
Bakstagsvis sades om riktningen eller läget af ett föremål,
som var "akter om tvärs".
R. N.*

Bakstagsvind, sjöv. Se Bakstag.

Bakstam, skpsb., ett gammalt, numera sällan
användt uttryck, betecknande den aktersta delen af
ett fartyg. På forntida fartyg hade bakstammen en
betydlig höjd och reste sig stundom nästan
tornformigt öfver däcket.
R. N.*

Bakström, sjöv. 1. I floder och vid kuster, där
ström eller tidvatten är rådande, d. v. s. där
vattenmassan flyttar sig i en viss riktning, brukar vattnet
invid stränderna löpa i motsatt riktning. Denna
rörelse hos vattnet kallas bakström, stundom eda
eller agga. Jfr Tidvatten. – 2. Då ett
fartyg går framåt, bildar sig akter om detsamma,
synnerligast då det är fylligt akterut (i hvalfvet),
en ström eller rörelse hos vattnet, då detta söker att
fylla det tomrum, som fartyget lämnar efter sig.
Äfven denna hvirfvelformiga rörelse i vattnet kallas
bakström, stundom sugvatten. Den tilltager, då
fartygets hastighet ökas. Jfr Dödvatten och
Kölvatten.
R. N.*

Baktericid (af lat. cædere, döda), bakteriedödande.

Bakterieodling. Se Bakteriologi.

Bakterier. Se Bakteriologi.

Bakteriologi (af grek. bakterion, bakterie, och
logos, lära), läran om bakterierna, klyfsvamparna.
Ordet har dock alltmer börjat användas äfven som
beteckning för läran om de minsta organiserade
väsendena ej blott i växt-, utan ock inom djurvärlden,
och är då liktydigt med mikrobiologi, läran
om mikroberna. Klyfsvamparna, schistomyceterna,
höra till protofyterna, de minsta, enklast
organiserade bland växterna. Många af dem äro så små,
att de med svårighet upptäckas ens af våra starkaste
mikroskop. Då de förekomma i växters och djurs
väfnader, kunna de därför ofta skiljas från dessa
väfnaders sönderfallsprodukter endast genom särskilda
metoder, t. ex. genom färgning eller odling af
bakterierna. Klyfsvamparna äro enkla, klorofyllfria
celler, men kunna under sin utveckling bilda
sammanhörande cellmassor. Man använder dessa enkla
cellers form äfvensom sätt att växa och föröka sig
till att indela dem. Den första afdelningen bildas
af kockerna, också kallade microkocker eller
sferobakterier, som alltid uppträda som runda eller ovala
celler. Alltefter cellernas gruppering, då de föröka
sig, skiljer man mellan monokocker, diplokocker,
merismopedier
(då 4 och 4 kocker äro förenade, se
fig. 1), sarcina (då 8 och 8 äro förenade, se fig. 2),
och (fig. 6) streptokocker (då cellerna äro förenade
till kedjor) samt stafylokocker (då de ligga förenade
till hopar). Den andra afdelningen bildas af
bacillerna, de stafformiga bakterierna, hvilka kunna
uppträda som längre eller kortare stafvar (se fig. 3).
Långa, trådliknande stafvar kallas ofta leptothrix.
Den tredje afdelningen bildas af spirillerna, skruflikt
krökta stafvar. Bland dessa kallar man dem med
utdragna skrufgängor vibrioner, de med trånga
skrufgängor spirochæte. Alla dessa afdelningar af
bakterierna förenas till en grupp under benämningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:46 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free