Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 709-710 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriologi, läran om bakterierna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

monomorfa bakterier, emedan de uppträda endast i
en enda form; med polymorfa bakterier förstår
man sådana, som under sin utveckling uppträda i
flera af de beskrifna formerna (se fig. 4 och 5).

Fig. 1–6.


Dessa celler bestå af en membran med innehåll,
hvilka båda beståndsdelar i allmänhet synas utgöras
af ägghvitekroppar. I innehållet förekommer ibland
fett. Membranen kan ibland svälla ut till en tjockare
sådan och kallas då kapsel. Bakterierna äro i
allmänhet rörliga, och rörelserna betingas dels af
innehållets förmåga af kontraktilitet, dels af särskilda
rörelseorgan, s. k. cilier, som sitta, en eller flera,
i bakteriens ändar, eller ock äro fördelade å dess
yta; dessa cilier ega liflig rörelseförmåga och
meddela medelst denna bakterien rörelse. Bakterierna
föröka sig genom delning, sedan cellen utvuxit på
längden; däraf namnet klyfsvampar. De nybildade
cellerna skilja sig åt eller stanna invid hvarandra;
sker delningen endast i en dimension, uppstå
streptokockformer; sker den i två, uppstå
merismopedieformer, och sker den i alla tre, uppstå
sarcinaformer. Lagra sig bakterierna under sin förökning
intill hvarandra, afskiljes från membranen ofta en
geléliknande massa, som förenar bakterierna till s. k.
zooglæamassor, som ofta kunna nå flera centimeter
i diameter. Under vissa förhållanden bildas inom
bakterierna sporer, d. v. s. celler, som ega större
motståndskraft mot ogynnsamma betingelser än
bakterierna själfva och därför kunna öfverlefva dessa och
fortplanta arten. De äro oftast endogena (se fig. 6),
d. v. s. utveckla sig inne i bakterien och förbli
mindre än modercellen. De äro starkt ljusbrytande,
väl begränsade och kvarlefva efter modercellens död.
De artrogena sporerna äro celler med sporernas
karaktärer och påstås uppkomma genom direkt
omvandling af modercellen till sporerna; de äro
beskrifna såsom förekommande hos vissa kocker. –
När bakterierna åldras under sin utveckling,
uppkomma ofta degenerationsformer med sönderfall och
afdöende af dem.

Såsom klorofyllfria växtceller äro bakterierna för
sin näring hänvisade till organiska ämnen, som äro
lösta i vatten. Dessutom behöfva de åtskilliga
mineraliska ämnen. Det kol bakterierna behöfva kunna
de upptaga ur de flesta organiska kolföreningar; i
starkt utspädt tillstånd upptages kolet ur
kolföreningar, som annars äro skadliga för bakteriernas
existens, t. ex. alkohol och salicylsyra. Kväfvet
upptaga bakterierna ur ägghviteämnen, aminer,
amider, amidosyror, ammoniaksalter och
salpetersyrade salter; fritt kväfve assimileras däremot icke.
Svafvel är för de flesta bakterier nödvändigt och
upptages ur svafvelsyrade eller svafvelsyrliga salter.
Mineralbeståndsdelarna upptagas ur olika salter.
Vattnet är nödvändigt för bakteriernas existens, men
många kunna under längre tid umbära det; mycket
motståndskraftiga mot vattenbrist äro sporerna.

En del af bakterietrna äro genom sina egenskaper
hänvisade att lifnära sig uteslutande af döda
organiska ämnen; dessa kallas saprofyter. Andra kunna
också taga sin näring ur lefvande växter eller djur;
de kallas parasitära bakterier.

Fritt syre är nödvändigt för många bakteriers
existens; dessa kallas aëroba. Andra kunna
utvecklas äfven utan tillgång till fritt syre; återigen andra
kunna utvecklas endast om de ej äro i beröring med
fritt syre; alla dessa bakterier kallas anaëroba, den
förra gruppen fakultativa, den senare obligata
anaëroba bakterier. Emot kolsyra förhålla sig
bakterierna olika; somliga arter afdödas snart af kolsyran,
på andra synas den ej hafva någon inverkan. Ljuset
har på bakterierna i allmänhet ett skadligt inflytande,
dock i olika grad för olika arter. I synnerhet de
violetta och ultravioletta strålarna äro härvid
verksamma. Äfven Röntgenstrålarna kunna döda
somliga bakteriearter. Näringsbetingelserna inverka högst
väsentligt såväl på bakteriernas former som på deras
fysiologiska egenskaper. Temperaturen inverkar på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>