- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
711-712

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriologi, läran om bakterierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det sättet att lägre temperaturer sänka bakteriernas
vitalitet, medan en höjning till en viss gräns ökar
denna vitalitet, hvarefter, om höjningen fortgår,
vitaliteten hastigt minskas och bakteriernas afdöende
inträffar. Det gynnsamma temperaturmaximum ligger
olika högt för olika bakteriearter och beror äfven på
näringsämnenas beskaffenhet; flere bakteriearter växa
godt under så höga temperaturer som 55°. Höga
temperaturer upphäfva tillväxten, men äfven mycket
låga temperaturer aflifva ej bakterierna förr än efter
längre tid. Sporerna äro motståndskraftigare mot
såväl höga som låga temperaturer. Kokande vatten
och vattenånga af 100° döda alla bakterier och
sporer, om de inverka längre tid. Ånga af högre
temperaturer förkortar aflifningen. I torr värme
kunna många bakteriearter uthärda ända till 140°
under flera timmar, andra återigen afdö redan vid
60–70°. Kemiska ämnen af olika slag, inmängda
i bakteriernas näringsmedier, visa ofta starkt
inflytande på bakteriernas utvecklingsförmåga. Många
bland dem, såsom sublimat, lysol och karbol, hämma
utvecklingen redan i stark utspädning och åstadkomma
bakteriernas död i något starkare lösning. Emot
syror, i synnerhet mineralsyror, visa sig bakterierna
i allmänhet mycket känsliga, så att deras
utveckling hindras, och härpå beror att de bakterier, som
under sin utveckling gifva anledning till
uppkomsten af syror, t. ex. mjölksyra och smörsyra,
hämmas i sin vidare utveckling genom
uppkomsten af sina egna produkter. Emot alkalierna
visa sig bakterierna långt mindre känsliga, med
undantag af vissa arter, t. ex.
ättiksyrebakterierna. Vid otillräcklig vattentillgång hämmas
utvecklingen, hvarpå födoämnenas konservering medelst
intorkning saltning, försättande med socker m. m.
beror. En del fritt rörliga bakterier visa i vätskor
kemotaktiska egenskaper, d. v. s. de blifva
tilldragna af somliga substanser och tillbakastötta af
andra; dessa kemotaktiska egenskaper äro olika för
olika bakterier. Innehåller en näringsvätska ej blott
klyfsvampar, utan äfven jäst- och mögelsvampar, så
uppstår mellan de olika arterna en konkurrerande
täflan om näringsmaterialet, som resulterar i att de
arter segra, för hvilka näringsmaterialet bäst passar.
En sådan konkurrens om näringsmaterialet eger också
rum mellan olika bakteriearter, som samtidigt ega
tillgång till ett näringsmaterial. Utgången af striden
bestämmes däraf om näringsmaterialets temperatur
är mera passande för den ena än för den andra
arten, om den ena arten producerar ämnen, som för
den andra äro skadliga, om näringsämnets
sammansättning är gynnsammare för den ena än den andra
artens förökning eller om den ena arten växer
snabbare än den andra och därigenom undandrager
den andra näring. Äfven om flera arter samtidigt
förekomma inom lefvande växter och djur, kan en
sådan konkurrens leda till endera artens
undertryckande och afdöende.

Bakteriernas tillväxt och förökning förorsaka alltid
kemiska omsättningar i deras näringsmaterial, hvilka
dels uppstå genom inverkan af ferment, som af
bakterierna bildats, dels försiggå inne i cellerna själfva
genom deras ämnesomsättning. Bland fermenten
(enzymerna) böra framhållas sådana, som lösa
ägghviteämnena, vidare de diastatiska fermenten, som
öfverföra stärkelse till socker, och de inverterande,
som förvandla rörsocker till drufsocker. De kemiska
resultaten af bakteriernas ämnesomsättning
sammanföras vanligen under benämningen jäsningsprocesser.
Dessa förutsätta till de särskilda processerna passande
material och äro olika för olika bakterier; processerna
försiggå dels med, dels utan närvaron af fritt syre.
Vid dessa processer bildas ofta ämnen, som verka
som gifter eller åstadkomma inom den lefvande
organismen väfnadsförändringar; dessa ämnen hafva
beskrifvits under namnen ptomainer, toxiner och
toxalbuminer. Ptomainerna äro kväfvehaltiga,
kristalliserbara, basiska ämnen, som bildas vid
ägghvitors sönderdelning genom bakterier vid
förruttnelsen; många af dem hafva giftiga egenskaper; de
kallas också förruttnelsealkaloider. Hit höra sepsin,
kadaverin, putrescin, neuridin, kolin m. fl.
Toxalbuminerna äro amorfa gifter, som ur bakteriernas
buljongkulturer kunna utfällas genom
ägghvitefällande ämnen och som därför oftast räknats till
ägghvitekropparna. Möjligt är emellertid att de
bestå af ägghvita, som vid sin utfällning ryckt
med sig de giftiga ämnen, som bakterierna bildat,
toxinerna; härför tala att de gifter, som af tetanus-
och difteribacillerna alstras och som förr räknats till
toxalbuminerna, visat sig vara ägghvitefria. Dessa
toxiner utgöra de gifter, som vid de särskilda
infektionssjukdomarna betinga de för sjukdomen
karakteristiska intoxikationssymtomen. – Andra
omsättningsprodukter, uppkomna genom bakteriernas
lifsverksamhet, äro mjölksyra, smörsyra, myrsyra,
alkohol och kolsyra (ur socker), en mängd organiska
syror (ur socker och alkohol), indol, skatol, fenol,
vätesvafla, ammoniak, kolsyra (ur ägghvita),
kolsyrad ammoniak (ur urinämne), förvandling af
salpetersyrlighet och salpetersyra till fritt kväfve,
reduktion af nitrater till nitriter. Slutligen finnas också
i marken lefvande bakterier, nitrobakterierna, som
kunna ur ammoniak bilda nitriter och nitrater.
Vissa bakterier kunna också ur de kolsyrade
jordalkalierna frigöra det kol, som växterna behöfva för att
uppbygga sin organism. Under bakteriers inflytande
bildas också beska ämnen, t. ex. då mjölken blir besk.
Andra bakterier åstadkomma färgämnen, röda, blå,
gröna, gula; af micrococcus prodigiosus bildas röda
beläggningar på bröd, bacillus pyocyaneus gör varet
ibland blått. I en mängd kulturer af bakterier bildas
också fluorescerande färgämnen. De
fosforescensfenomen, som ofta uppträda på ruttnande ämnen,
stå också i samband med bakteriernas
ämnesomsättningar.

Som redan sagts, kunna ett stort antal bakterier,
de patogena l. parasitära, lefva och föröka sig inom
lefvande organismer. De åstadkomma därvid en
infektion, en smittosjukdom, och denna karakteriseras
däraf att de olika patogena bakterierna under sin
utveckling i organismen genom sin giftbildning
åstadkomma olika anatomiska förändringar,
patologisk-anatomiska processer, resulterande i degenerationer,
nekroser, inflammationer och proliferationer af
väfnaderna, under det att samtidigt de toxiner, som
af bakterierna producerats, också åstadkomma de
allmänna förgiftningssymtomen, sedan toxinerna
resorberats. Dessa verkningar äro mycket olika för de olika
bakteriearterna. Somligas verkningar bestå mest i de
lokala förändringarna, andras mest i förgiftningsprocessen.
Somliga stanna på invasionsstället, andra utbreda
sig allt vidare i omgifningen, återigen andra föras
vidare till aflägsna organ genom lymf- eller blodströmmen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free