Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 719-720 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriologi, läran om bakterierna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som utfyller alveolerna. Ofta uppträda bakterierna
å närliggande serösa hinnor, i främsta rummet
lungsäckarna, men äfven i hjärtsäcken,
åstadkommande fibrinösa eller varigt fibrinösa
inflammationer. Men bakterien har också ofta visat sig
kunna, utan beroende af en lunginflammation,
förekomma i olika delar af kroppen, hjärnhinnorna,
bukhålan, ledgångarna, och åstadkommer därvid
vanligen variga inflammationer. Den är äfven en vanlig
företeelse i munkaviteten, utan att åstadkomma
sjukliga förändringar; dess invasion i kroppen synes
förutsätta disponerande moment, såsom t. ex.
förkylningar, hvilka nedsätta kroppens
motståndskraft mot smittämnets
invasion. Dess utveckling i kroppen
åtföljes i regeln af utvecklingen af
toxiner, som i hög grad återverka
på allmänbefinnandet. Dess
vanliga infektionsform,
lunginflammationen, är farlig i synnerhet för
individer med ringa motståndskraft,
såsom späda bam, ålderstigna,
genom sjukdomar eller

Fig. 14.

alkoholmissbruk försvagade.

Staphylococcus aureus är en mikrokock, som
vanligen förekommer i hopar (se fig. 14). Den är
fakultativt anaerob, och i dess för luften tillgängliga
kulturer utvecklar sig ett gult färgämne, som gifvit
anledning till namnet. Den är jämte streptococcus
pyogenes den vanligaste af alla varbildande
bakterier och bildar jämte den sistnämnda de
varbildande bakteriernas grupp i inskränktare bemärkelse.
Den är i allmänhet mindre farlig än streptococcus
pyogenes, i det att den har tendens att åstadkomma
circumskriberade, icke progressiva, inflammationer
med utgång i varbildning. I huden åstadkommer
den de såsom akut ekzem, furunkler, karbunklar
kända sjukdomsprocesserna; under huden
åstadkommer den abscesser. Men den kan också metastasera
och åstadkommer då inflammationer och
varbildningar i njurar, tarmar, lefver, hjärthinnan m. m.,
och som dess utveckling också är åtföljd af
toxinbildning, kan den åstadkomma såväl septikemi som
pyemi och septiko-pyemi, alltså de vanliga formerna
af s. k. blodförgiftning. Dess invasionsort är oftast
påvisbar, men äfven s. k. kryptogena infektioner
förekomma, i hvilka dess
lokalisationer genom metastasbildning i
inre organ utgöra de enda
iakttagliga förändringarna. Den är
patogen för en mängd djurarter, och
öfverförd i renkulturer på dessa,
åstadkommer den, vanligen
varbildande, inflammationer.
Staphylococcus argenteus och citreus,
hvilka genom kulturernas färg

Fig. 15.

skilja sig från s. aureus, ega samma verkningar och
synas vara endast, för öfrigt, mindre vanliga afarter
af den vanliga s. aureus.

Micrococcus gonorrheæ l. gonococcus (fig. 15) är en
mikrokock, som i stora mängder förekommer i sekretet
vid den variga katarr, som vid dröppeln
förekommer å urinrörslemhinnan. Mikrokockerna äro
ofta diplokocker och i så fall afplattade å de mot
hvarandra vettande sidorna; de förekomma i det
variga sekretet såväl i vätskan som i cellerna och
förefinnas äfven i själfva slemhinnan, såväl i dess
celler som mellan dessa. Bakterierna kunna renodlas
och hafva med positivt resultat öfverförts på
människor, men utan resultat på djur. I dröppeln
förekomma de ofta ensamma i den sjuka slemhinnan,
men ej sällan tillsammans med andra, t. ex.
varbakterierna. De kunna sprida sig till andra
slemhinnor och å dessa åstadkomma katarrer, t. ex.
till lifmoderns och äggledarnas, sädessträngarnas
slemhinnor. De kunna också öfvergå i blodet och
åstadkomma inflammationer i aflägset liggande organ,
såsom ledgångarna, inre hjärthinnan, å klaffarana
m. m. Dessa inflammationer äro ej sällan variga,
liksom också variga inflammationer kunna
åstadkommas vid sjukdomsprocessens öfvergående på bukhinnan
från äggledarna, men då synas alltid varbakterier
hafva åtföljt gonokockerna. Genom de inflammationer
i lifmoder och äggledare, som gonokockerna kunna
förorsaka, blifva de betydelsefulla såsom orsaker till
sterilitet; då de ej sällan vid födelseakten öfverföras
på den nyföddes ögonbindehinna och där förorsaka
en häftig varig inflammation, blifva de
betydelsefulla som anledning till blindhet. Deras vanliga
produkt, dröppeln, är en akut varig katarr, som
kan öfvergå till kronisk och då kan vara mycket
svårbotlig.

Bacillernas stora grupp innehåller flertalet viktiga
såväl saprofyta som patogena bakterier. De
viktigaste bland de förra äro:

Bacillus subtilis, höbacillen, förekommer vidt spridd
i naturen, bildar långa stafvar, som i ändarna kunna
vara försedda med cilier, och i bacillerna uppträda
sporer. B. butyricus är anledningen till
smörsyrejäsningen i ämnen innehållande socker, stärkelse,
glycerin; den eger också sporbildning. B.
prodigiosus bildar på bröd, potatis m. m. rödfärgade kolonier,
B. cyanogenes i mjölk ett blått färgämne. B.
fluorescens liquefaciens bringar näringsgelatiner till
sönderflytning, hvarvid gelatinen i omgifningen blir
gröngulaktigt fluorescerande. B. acidi lactici är
anledningen till mjölksockrets förvandling till mjölksyra
i mjölk. B. caucasicus utgör en beståndsdel i det
som kefirferment kända bakteriekonglomerat, hvilket
de kaukasiska befolkningarna använda för att
framställa ur komjölk den som kefir kända alkoholhaltiga
drycken. Kefirfermentet innehåller baciller, kocker
och jästsvampar; bacillerna förvandla antagligen
mjölksockret till glykos, som af jästcellerna
sönderdelas till alkohol och kolsyra. B. l. proteus vulgaris
är en grupp baciller, som åstadkomma de vanliga
förruttnelsefenomenen, med bildande af stinkanda
substanser och af förruttnelsealkaloider, ptomainer.
De åstadkomma sönderdelning med förruttnelse i
afdöda väfnadsmassor i kroppen, bilda stinkande
produkter i samarbete med patogena bakterier, såsom
difteribacillen och var-mikrokockerna, men kunna
också ensamma för sig åstadkomma
förruttnelseprocesser, i synnerhet vid blåskatarren, hvarjämte de
funnits vid inflammationer i de kvinnliga könsorganen
och i lefvern (vid infektiös ikterus) och ansetts som
dessa förändringars orsak, hvarför de också kunna
räknas till de patogena bakterierna. B. aceticus
åstadkommer i alkoholhaltiga drycker ättikjäsningen.
B. pyocyaneus förekommer ofta i var och föranleder
en grönblå färg af detsamma genom att bilda ett
färgämne. För åtskilliga djurarter är bacillen
patogen och har på senare tider också visats kunna hos
barn åstadkomma sjukliga förändringar, oftast i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>