Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 741-742 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakuba, negerstam i Kongostaten - Bakugnspenningar, kam., en skatt till staten för rättigheten att begagna bakugn - Bakulometri, mätning med stafvar - Bakunin, Mikael, rysk kommunist och agitator - Bakutu, negerstam i Kongo. Se Bassongo - Bakved. Se Bakning - Bal, packe af varor; hand., 10 ris papper - Bal, en större, festlig danstillställning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spetsar samt dolkarna äfvensom välgjorda korgar,
mattor och lerkärl lämna andra afrikanska stammars
arbeten af dylik art långt efter sig. Byarna hållas
ytterst snygga.
(H. S.)

Bakugnspenningar, kam., en skatt till staten för
rättigheten att begagna bakugn. Den lades 1622
på städernas invånare och uttogs årligen af hvarje
hushåll, jämlikt en efter stånd och förmögenhet
graderad taxa. Bakugnspenningarna afskaffades
1747, men den beskattning på brödförbrukningen
i städerna, hvilken de representerade, fortfor i den
s. å. påbjudna husbehofsaccisen.
Kbg.

Bakulometri (af lat. baculus, staf, och grek.
metron, mått), mätning med stafvar.

Bakunin, Mikael, rysk kommunist och
agitator, f. 1814 i guvern. Tver Ryssland, tillhörde
en gammal rik adelssläkt,
som är befryndad med
ätten Muravjev. Han fick
sin uppfostran vid
kadettakademien i Petersburg
och blef därefter fänrik vid
det kejserliga gardet, men
tog snart afsked och
egnade sig 1838–40 med
framgång åt
vetenskapliga studier. Först 1841
fick B. tillåtelse att
resa utomlands. Han
skyndade då till
Tyskland, studerade i Breslau



den hegelska filosofien och satte sig i
förbindelse med koryfeerna för det unga Tyskland.
1842 kom han till Dresden och slöt sig där till
Arnold Ruge. Därefter lefde han någon tid i Paris,
där han trädde i förbindelse med de polske
flyktingarna, och sedan i Schweiz, där han kom i
beröring med de kommunistisk-socialistiska föreningarna.
En från den ryska regeringen utgången befallning
att han skulle återvända till Ryssland lämnade han
utan afseende, hvarför hans förmögenhet blef honom
fråntagen. Nu slöt han sig fullständigt till den
radikala oppositionen. I nov. 1847 höll han, vid
årsfesten med anledning af det polska frihetskriget
1830, ett hänförande tal, i hvilket han föreslog en
förbrödring mellan ryssar och polacker i ändamål
att åstadkomma en revolution i Ryssland. På
begäran af ryska regeringen blef han då utvisad ur
Frankrike. B. höll sig därefter dold i Bruxelles, sedan
ett pris af 10,000 rubel blifvit utlofvadt för hans
utlämnande. Vid februari-revolutionen (1848)
återvände han till Paris. I slavernas kongress (juni
1848) uppträdde han som en verksam deltagare och
föreslog en försoning mellan tyskar och slaver för
att kunna med enade krafter uppträda mot det
ryska enväldet. Under upproret i Dresden 1849
blef han den verklige ledaren. Efter detsammas
undertryckande flydde han till Chemnitz, där han
häktades. Nu blef han dömd till döden, men
benådades till lifvet af den sachsiska regeringen och
utlämnades till Österrike, där han flere år hölls
i fängelse, för att sedan utlämnas till Ryssland.
Han satt sedermera fängslad i Petersburg och på
Schlüsselburg, tills han 1856 fördes till östra Sibirien.
Därifrån rymde han på ett nordamerikanskt fartyg
till Japan och kom öfver Kalifornien till London,
där han arbetade tillsammans med A. Herzen,
utgifvaren af den bekanta tidningen "Kolokol".
Kommen i säkerhet, började B. åter sin verksamhet som
agitator och verkade ifrigt för att i Polen
åvägabringa ett uppror mot det ryska förtrycket. Då det
senaste polska upproret (1863) utbröt, begaf sig B.
till Stockholm, där han (i början under namn af
Henri Soulié) blef föremål för ganska mycken
sympati i åtskilliga politiska kretsar, hvilka hyste
intresse för Polens frihetssträfvanden. I Sverige
dröjde han nära ett år; hans unga maka, dotter i
en till Sibirien förvisad polsk familj, uppsökte honom
i Stockholm och bidrog att hålla sympatierna vid
makt. Han fick här förläggare till sina memoarer
och blef Aftonbladets korrespondent från Bruxelles,
dit han från Stockholm afreste med ej obetydliga
förskott å den blifvande författarinkomsten, men
endast ett bref till tidningen ankom, och af
memoarerna blef intet. I olika länder (England, Frankrike,
Italien, Schweiz) lefde han under följande årtionde,
nästan alltid i fiendskap med sina s. k.
meningsfränder, i ytterlig fattigdom slutande sitt lif i Bern
1 juli 1876. Föregående år hade han och hans få
medhållare blifvit af Internationella sällskapets
kongress i Haag uteslutna ur denna förening, bland
hvars stiftare han varit och som han velat göra till
ett verktyg åt den "rena" anarkismen.
(H. W.)

Bakutu, negerstam i Kongo. Se Bassongo.

Bakved. Se Bakning.

Bal (eng. bale, ty. ball l. ballen), packe af varor;
hand., 10 ris papper.

Bal (fr. bal, it. ballo, af mlat. ballare, grek.
ballizein, svänga benen, dansa), en större, festlig
danstillställning. Balerna tillhöra den nyare tidens
sällskapsnöjen, och deras uppkomst sammanhänger
med den friare ställning, som tillerkänts kvinnorna.
I gamla tiden och under medeltiden utgjorde dansen
ofta en beståndsdel af de religiösa högtidligheterna,
men inga baler förekommo förr än vid franska hofvet
fr. o. m. 1378. Länge voro dessa nöjen dock
sällsynta, och de utvecklade sig först under inverkan
af den sceniska konstdansen, baletten, på 1500-talet
uti Italien. Från detta land kommo balerna under
Frans I:s regering till Frankrike, där de utbildades
af Katarina af Medici och snart blefvo
utomordentligt omtyckta. Det dröjde icke länge, förr än äfven
maskerader (bals masqués) blefvo vanliga. 1715
inrättades i Paris operabalerna, som beredde äfven
medelklassen tillfälle att tillfredsställa sin danslust.
Från Frankrike spridde sig balerna till det öfriga
Europa och blefvo snart nödvändiga vid hvarjehanda
större samkväm. Till följd af det plågsamt stela
ceremoniel, som hofetiketten påbjöd vid detta slags
fester, kallades de länge ceremonibaler. Dessa
voro alltid bals parés ("baler i högtidsdräkt").
Sådana inleddes med polonäs, och kavaljererna måste
uppträda i knäbyxor, silkesstrumpor och skor, ett
mod som i slutet af 1800-talet återinfördes af kejsar
Vilhelm II (jämte frackar i kulört färg). På senare
tider har eljest bal-etiketten betydligt förenklats.
I förra hälften af 1800-talet blef det brukligt att
militärer buro uniform på baler. För närvarande
dansas på balerna mest vals (äfven "gammal vals"),
polka, fransäs, hambopolska, pas de quatre,
wienerkreuz-polka, boston-vals, schottisch och varsovienne,
då däremot i forna dagar menuett, gavott och dylika
gravitetiskt sirliga danser voro vanliga. Från
Frankrike spred sig äfven smaken för bal champêtre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>