Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baljmont, Konstantin Dmitrievitj, rysk lyriker - Balk, bjälke, skiljevägg, afdelning - Balk. 1. Skpsb. och träv. Ett fyrkantigt furutimmer af minst 6 m. längd och 1,8 dm. bredd och tjocklek - Balk. 2. Jur. Hufvudafdelning i den svenska allmänna lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"kälkborgerligheten" i religion och samhälle. I sina senaste
verk har han tagit starka intryck af de franske
symbolisterna och står i den ryska moderna
vitterheten oupphunnen såsom stämningsmålare med dunkla
färger och fantastiska bilder.
A–d J.
Balk, bjälke, skiljevägg, afdelning. – 1. Skpsb.
och träv. I allmänhet förstås med balk ett fyrkantigt
furutimmer af minst 6 m. längd och 1,8 dm. bredd
och tjocklek; men ordet nyttjas stundom för korthets
skull i samma bemärkelse som däcksbalk och
användes då som namn på de balkar, som sträcka
sig från sida till sida tvärs öfver fartyget, och på
hvilka däcksbeklädnaden fästes. Vid skeppsbyggeri
användas flere olika slag af balkar såväl af ek som
furu. Af ekbalkar särskiljas efter storleken hel- och
halfbalkar. Deras minimidimensioner äro olika, och
hvad svenska flottan beträffar äro måtten
reglementariskt bestämda. Helbalkarnas minimidimension är
26’–44’ i längd, 9"–14" i bredd och 7"–12,5"
i tjocklek. Halfbalkar böra vara minst 3/4 af
helbalkarnas längd, lika breda och tjocka i rotändan,
men kunna vara smalare i lilländan. Af furubalkar
särskiljer man mastbalkar, 40’–60’ långa, 10,5"
–13,5" i fyrkant skrädda eller däröfver samt
ordinarie furubalkar af 20’–40’ längd samt 6"–10"
i fyrkant.
R. N.*
F. L.
2. Jur. Hufvudafdelning i den svenska allmänna
lagen. Anledningen till denna benämning är oviss.
Sannolikt har ordet i lagspråket från början icke
betecknat en afdelning, utan ett sammanhängande
helt. Så har t. ex. kyrkorätten i landskapslagarna
kallats kyrkobalk, icke därför att kyrkorätten är
en särskild del af lagen, utan därför att kyrkobalken
innehåller en sammanhängande framställning af den
kyrkliga rätten. Efter hand har emellertid den
allmänna uppfattningen i begreppet balk inlagt
betydelsen del eller afdelning i lagen.
Redan i de äldsta isländska och norska lagarna
finnas afdelningar, som kallas balkar. Fullständigt
genomförd är balkindelningen i de svenska
landskapslagarna. Af dessa är det endast Gottlandslagen, för
hvilken denna indelning är främmande. Äfven de
äldsta svenska stadsrätterna, Bjärköa-rätten och Visby
stadslag, sakna balkindelning. De svenska
landskapslagarna öfverensstämma däri, att den första
afdelningen utgöres af en kyrkobalk, men i öfrigt är
balkindelningen mer eller mindre olika i de olika lagarna.
Den äldre Västgötalagen innehåller en balk om dråp,
en om sår med vilja, en om sår af våda, en om slagsmål,
en om urbota mål (nidingsdåd), vidare ärfdabalk,
giftermålsbalk, en "laglöshetsbalk" (om ärekränkning,
skadegörelse, lån, lega, utsökning af gäld m. m.),
jordabalk, en balk om kvarnar, en tjufvabalk samt två
balkar om åverkan. I början af "laglöshetsbalken"
förekomma några i och för sig märkliga, men till
denna balk icke hörande föreskrifter om val af konung,
biskop och lagman. Den yngre Västgötalagen har
ungefär samma balkindelning. I Östgötalagen är
balkindelningen följande: en kyrkobalk, en
edsöresbalk, en dråpmålsbalk, en balk om såramål,
äktenskapsbrott, rån och stöld, en giftermålsbalk, en
ärfdabalk, en jordabalk, en "vinsordabalk" (om köp af
lösören m. m.), en rättegångsbalk och en
byggningabalk. I Upplandslagen har edsöresbalken utvidgats
till en konungsbalk (föreskrifter om konungaval,
konungs ed, eriksgata och kröning m. m.).
Giftermåls- och ärfdabalkarna hafva förenats till en enda
under namn af ärfdabalk, hvarjämte straffrätten med
undantag af edsöreslagarna samlats i en s. k.
manhelgisbalk. Södermannalagen, den s. k. äldre och
den s. k. yngre Västmannalagen samt Hälsingelagen
innehålla ungefär samma balkar som Upplandslagen.
Då landskapslagarna och de äldsta stadsrätterna
aflöstes af en allmän lands- och en allmän stadslag,
anordnades äfven dessa lagars innehåll i särskilda
afdelningar, som kallades balkar. Den äldsta allmänna
landslagen, konung Magnus Erikssons landslag,
innehåller 14 balkar: konungs-, giftermåls-, ärfda-, jorda-,
byggninga-, köpmåla-, tingmåla-, edsöres-,
högmålabalken, dråpabalk med vilja, dråpabalk med våda,
sårabalk med vilja, sårabalk med våda och tjufvabalk.
I Magnus Erikssons stadslag kallas rättegångsbalken
rådstufvubalk, hvarjämte en skeppsmålabalk (sjörätt)
blifvit tillagd. Konung Kristoffers landslag har samma
balkindelning som den äldre landslagen. Kyrkobalk
saknas i både allmänna lands- och stadslagen. Då
vid utarbetandet af Magnus Erikssons landslag (1347)
enighet icke kunde vinnas om kyrkobalkens innehåll,
uteslöts denna afdelning ur lagen. I handskrifterna af
allmänna lands- och stadslagen återfinnes dock ofta en
kyrkobalk, vanligen Upplandslagens. Då Kristoffers
landslag första gången trycktes, 1608, upptogs
äfven Upplandslagens kyrkobalk såsom ett bihang
till lagen, men undantogs uttryckligen från den
stadfästelse, som Karl IX meddelade på den af trycket
utgifna landslagen. De gamla kyrkobalkarna voro
föråldrade och till största delen obrukbara långt före
den första evangeliska kyrkoordningen, som utkom
1571.
Då Karl XI 1686 tillsatte en kommission för lands-
och stadslagens "revision och sammanfattande",
lades redan från början landslagens balkindelning
till grund för kommissionens arbete. En särskild
balk i den gamla lagen tilldelades hvarje ledamot af
lagkommissionen, hvarefter ett af denne ledamot
utarbetadt förslag till motsvarande afdelning af den
nya lagen granskades i kommissionen. På grund
af detta förfarande ledde lagkommissionens arbete
endast till jämförelsevis obetydliga jämkningar af den
gamla anordningen. Den viktigaste förändring, som
vidtogs, bestod däri, att konungsbalken uteslöts.
Lagkommissionen hade visserligen under sin tidigare
verksamhet utarbetat några förslag till konungsbalk
(1687–96) och äfven efter statsskickets förändring
genom 1719 års regeringsform varit betänkt på att
i lagen införa en konungsbalk, men denna plan kom
icke till utförande. I konung Fredriks stadfästelse
på den nya lagen, gifven 23 jan. 1736, meddelas
därför, att konungsbalken blifvit utesluten, enär
dess innehåll funnes i ständernas valakt, konungens
försäkran, regeringsformen och riksdagsbesluten,
"hvilka såsom en af oss och rikets ständer, angående
regeringssättet antagen fundamental lag, böra skattas
och anses". En mindre betydande ändring i den
gamla balkindelningen företogs af lagkommissionen,
då de särskilda kriminalbalkarna 1730 förenades
till en missgärningsbalk. Därjämte hade vid sidan
af de gamla kriminalbalkarna inom lagkommissionen
utarbetats en straffbalk (angående verkställighet af
straff). Denna balk var ursprungligen en del af en
s. k. exekutionsstadga, som utarbetades 1714. Den
andra delen af denna exekutionsstadga (angående
exekution i tvistemål) ingick senare i lagen under
namn af utsökningsbalk. På grund af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
