Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 779-780 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balkanhalfön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begränsning omfattar således B. europeiska Turkiet,
Bulgarien, Öst-Rumelien, Serbien, Montenegro,
Bosnien med Hercegovina, Dalmatien och Grekland samt
Dobrudsja af Rumänien. Dessa staters och
landsdelars areal och folkmängd, för hvilka närmare
uppgifter böra sökas under de resp. namnen, utgöra
enligt senaste beräkningar och folkräkningar:

	Kvkm.	Invånare	På 1 kvkm.
Turkiet (utom Kreta)	167,312	5,891,700	35
Bulgarien med Öst-Rumelien ........	95,706	3,733,189	39
Serbien ........................................	48,303	2,493,770	51
Montenegro .................................	9,080	227,841	25
Bosnien med Hercegovina ............	51,027	1,591,036	31
Dalmatien ....................................	12,836	591,597	46
Grekland .....................................	64,679	2,433,806	37
Dobrudsja af Rumänien ................	15,600	200,000	13
	–––––––	––––––––––	–––––––––
	464,543	17,162,939	34

Med sin bördiga jord, särskildt i östra delen, och
sina i allmänhet gynnsamma klimatiska förhållanden
kunde halfön säkerligen föda dubbelt så stor
folkmängd. Emellertid kan man i de på senare tid från
den turkiska förvaltningen lösta områdena, såsom
Bosnien och Bulgarien, märka en ansenlig tillväxt
af befolkningen och en icke mindre ökning i
produktion och välstånd, medan den bergiga västra
delen (Albanien) väl ännu länge kommer att stå på
en låg kulturgrad, en följd såväl af etnologiska
förhållanden som äfven af landets öfvervägande bergiga
och otillgängliga natur. Den mera tillgängliga östra
delen med sina breda, bördiga dalar har af gammalt
dragit handeln mera till sig, och på senaste tid har
man sökt höja landets utvecklingsförmåga genom
järnvägsanläggningar. Af Rumänien hör till den
egentliga B. endast den 64 km. långa linjen
Cernavoda–Köstendze (Constanta), som är af stor vikt för
den rumänska spannmålsexporten. Af största vikt
är linjen Belgrad–Nis–Caribrod (341 km.) i
Serbien, till hvilken linje ansluta sig sträckan Caribrod
–Sofia–Mustafa Pasja (361 km.) i Bulgarien och
den turkiska linjen Mustafa Pasja–Konstantinopel
(354 km.). Dessa linjer bilda tillsammans den
direkta förbindelsen mellan Väst-Europa och
Turkiets hufvudstad. Banor af sekundär betydelse äro
den östrumeliska Trnova–Jamboli–Burgas samt den
serbiska Nis–Vranja, hvilken utgör början af den
turkiska banan öfver Yskyp (Skoplje) till Saloniki,
den viktigaste hamnen i Turkiet näst Konstantinopel,
och bildar en led af den stora genomgångslinjen
Hamburg–Berlin–Breslau–Budapest–Belgrad–
Saloniki, på hvilken i framtiden måhända den indiska
posten kommer att befordras.

Till sin ytbildning är halfön mycket omväxlande,
men kan dock delas i fyra hufvudområden. Det
första är Balkan-systemets veckberg, en fortsättning
af Karpaterna, det andra är det tracisk-macedoniska
berglandet, en gammal, genom brott splittrad
fastlandsmassa, det tredje är det stora dinariska
veckningsområdet, det fjärde Greklands bergsystem.
Balkan-systemet omfattar dels de östserbiska bergen
mellan Morava och Timok, hvilka kulminera i Rakos
(1,980 m.), dels det egentliga Balkan (se d. o.),
norr om hvilket utbreder sig det bulgariska låglandet,
ett tafelland af horisontala krit-, kalk- och
sandstenslager, täckta af lössbildningar och djupt inskurna
af Donaus tillflöden. I det tracisk-macedoniska
berglandet märkes Istrandza-kedjan utefter Svarta hafvets
kust samt Tekir dag vid Marmara-sjön. Väster
om dessa kedjor ligger Maritza-sänkan, genomfluten
af floden Maritza, hvilken börjar på Muss Alla och
har många tillflöden såväl från Balkan, Istrandza
och Tekir som från Rodope-bergen, hvilka i s. och v.
begränsa dess floddal, och hvilka kulminera i Muss
Alla (2,930 m.). Väster om dessa berg flyter Kara-su
(l. Mesta), hvars dal genom Perim-dag är skild från
Strumas floddal. Landet väster om Struma hör till
Europas minst utforskade områden. Dess hufvudflod
är Vardar, som har sina källor i halföns centralaste
del, bevattnar den fruktbara macedoniska slätten och
utfaller i Salonikibukten, v. om halfön Chalkidike.
Berglandet väster om Vardar består af en serie
bäcken, skilda från hvarandra genom höga
bergryggar. Den viktigaste af dessa är den, som bildar
vattendelare mellan Egeiska hafvet och Adriatiska
hafvet. Till denna hör Sjar-dag, sannolikt en horst,
som i sin östra del har den stolta pyramiden Ljubotrn
(2,510 m.), som länge, ehuru med orätt, ansetts för
den högsta toppen på halfön. Bergen i hela den
östra delen af halfön äro i regel kristalliniska, medan
de västra bergen äro kalkberg, som i parallella veck
gå från n. v. till s. ö. från de illyriska alperna ända
ned till Moreas södra kust. Man sammanfattar dem
under namnet det dinariska veckningsområdet, hvilket
namn är lånadt från toppen Dinara i Dalmatien och
först användt på de dinariska alperna, som äro en
del af detta område. Som vecken gå parallellt med
kusten, hindra de förbindelsen med den, hvarför inga
stora städer ligga på halföns västkust. Karstföreteelser
äro inom området mycket vanliga: ofta sakna sjöar
synliga utlopp, och floder försvinna under jorden.
Då den porösa berggrunden alltför lätt släpper vattnet
igenom, utmärkes området af vattenbrist och
ofruktbarhet. Floderna flyta i regel i längddalaraa åt n.
(till Sava) eller åt s. Några hafva dock brutit sig
åt v. ut till Adriatiska hafvet. Till den förra gruppen
höra Una, Vrbas, Bosna och Drina, till den senare
Drin, sam uppstår genom Hvita Drin, från n., och
Svarta Drin, från s., afflöde för halföns största sjö,
Ochrida (690 m. ö. h.), hvilken genom en
underjordisk flod mottager vattnet från den nästan lika
stora Presba-sjön (750 m. ö. h.); vidare Viosa och
den åt s. flytande Aspropotamos. Det dinariska
systemets berg nå sina största höjder i halföns norra
del, där Dormitor, i norra Montenegro, stiger till
2,528 m.; föga lägre äro topparna i närheten af
de ofvan nämnda albanesiska sjöarna: väster om
Ochrida är Jablaniza 2,282 m. och öster om
Presba-sjön toppen Peristeri 2,359 m. Från dessa
sjöar går vattendelaren mellan Egeiska hafvet och
Adriatiska hafvet i sydlig riktning och kallas Pindos.
Midt på denna ås ligger passet Zygos (1,551 m.),
den mest trafikerade vägen från Tessalien till
Albanien, behärskad af den turkiska fästningen Metsovon.
Till det dinariska veckningsområdet hör det grekiska
Epirus. Af helt annan natur är landet öster om
Pindos, Tessalien, Det är en stor lågslätt, den största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>