Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balkanhalfön - Balkanhalfön. Etnografiskt - Balkanhalfön. Religiösa förhållanden - Balkanhalfön. Politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Grekland, omgifven af berg, så att det hela bildar
en kitteldal. Dessa kringliggande berg – utom
Pindos – äro att betrakta som borstar, bildade af
kristalliniska skiffrar. I n. ligger det ej så höga
Kambuniska berget, i v. Pindos, i s. Othrys oros,
i ö. utefter kusten de östtessaliska bergen med
Ossa och Pelion samt längst i n. det väldiga massivet
Olympos, som, på alla sidor omgifvet af djupa sänkor,
reser sig till 2,985 m. och nästan hela året bär snö
på sin topp. Det är halföns högsta berg. Mellan
Olympos och Ossa bryter sig Salambria, som samlar
sitt vatten från Tessaliens olika delar, en väg till
hafvet genom den måleriska dalklyftan Tempe. I
Tessaliens sydöstra hörn, mellan Pelion och Othrys,
intränger den runda Volo-golfen. Othrys oros är
genom en af floden Spercheios genomfluten dal skild från
Oite (2,152 m.), som i v. sammanhänger med Pindos
och som i ö. fortsattes af en kalkås, hvilken följer
kusten af Atalante-kanalen (norra delen af sundet
mellan Eubea och fastlandet). Söder om dessa höjder
ligger en långsträckt sänka, genomfluten af Kefissos
och delvis fylld af den periodiska träsksjön Kopais,
som afflyter genom underjordiska kanaler (s. k.
katavotrer). Denna sänka är äfven i söder begränsad
af bergshöjder, hvilka i v. börja med Nkiona (2,512
m.) och Parnassos (2,459 m.) och fortsättas af Helikon,
Kithairon, Pentelikon, Hymettos och Laurion, hvilken
sistnämnda fyller Attikas sydöstra hörn. Denna rad
af bergshöjder fortsätter i de västra Cykladerna, medan
de östra af denna ögrupp kunna anses fortsätta bergen
på Eubea. – Halfön Morea är väl nu nästan
alldeles skild från det öfriga Grekland genom Korintiska
och Egina-vikarna, men dessa äro en grafsänka,
som ej är äldre än från tertiärtiden – Korintiska
näset har i pliocentiden höjt sig ur hafvet och sålunda
till någon del återknutit förbindelsen. Hela Morea
(Peloponnesos) är en dinarisk bildning jämte de
kringliggande öarna – utom dem, som ligga i
Egina-viken och hvilka äro produkter af den
vulkaniska verksamhet, som rådde där under
pliocentiden. I västra delen af halfön når Erymanthos 2,224
m.; från höglandet i det inre gå Taygetos (2,405 m.)
och Parnon åt s., bildande de halföar, som sluta
med Kap Matapan och Kap Maleas; åt ö. utskjuter
den bergfyllda Argolis-halfön. De förnämsta floderna
på Morea äro Alfeios (Rufias) och Eurotas (Iri).
Klimatet är i norra och mellersta delen af B.
mellan-europeiskt; vid kusten af Egeiska hafvet råder
subtropiskt klimat. Temperaturen är mer jämn och
i medeltal högre på västkusten än på den östra, hvars
temperatur har en mer kontinental anstrykning. Så
kan i Aten sommarvärmen stiga till 40°, medan
vinterns temperatur hvart år sjunker under 0°, ibland
till - 10° C. På Corfù har man däremot aldrig
observerat lägre än + 2,5° C. I allmänhet är
kustbältets medelårstemperatur 16–18°. Ragusa har
t. ex. 16,8°, Aten 17,3°, Konstantinopel 15,7°. De
inre delarna hafva rent kontinentalt klimat: vid
Jania har man observerat - 18°;
årsmedeltemperaturen är här 14,5°. Äfven med hänsyn till
nederbörden äro västra och östra sidan olika lottade:
den förra är mycket fuktigare. Corfù har en
regnmängd af 1,280 mm., Patras 720 mm. och Aten
blott 400 mm. Durazzo har årligen 1,090 mm.,
men Konstantinopel blott 720 mm. Dock skulle nog
nederbörden äfven i östra delen räcka till, om den
blott vore någorlunda jämnt fördelad under året,
men Balkanhalfön har väsentligen vinterregn. 78
proc. af nederbörden falla under oktober–mars, och
under de tre sommarmånaderna blott 7 proc.
Dessutom är nederbörden högst olika under olika år.
Långa perioder af absolut torka äro ej ovanliga –
år 1879 förekom en sådan på 119 dagar – och då
dessa bruka inträffa under den varmaste årstiden,
blir det svårt för växtligheten att härda ut. De
förhärskande vindarna äro under sommaren nordliga,
under vintern sydliga och sydöstliga.
J. F. N.
I etnografiskt afseende har B. att uppvisa
en synnerligen brokig sammansättning af olika
folkstammar, blandade om och med hvarandra på ett
sätt, som i vissa fall gör det omöjligt att uppdraga
fullt bestämda gränser dem emellan. Under
forntiden befolkad af grekiska och tracisk-illyriska
stammar, om hvilka senare man har sig mycket litet
bekant, har halfön sedermera varit utsatt för
upprepade invandringar af olika folk. Ehuru mer och
mindre starkt påverkade af dessa, finnas dock bland
den nuvarande befolkningen stammar, hvilkas
egentliga förfäder vistats på halfön sedan äldsta kända
tider. Hit höra i främsta rummet albaneserna,
som anses härstamma från de illyriska folken och
som bebo Turkiets västliga provinser samt finnas äfven
i västra Macedonien och i Grekland. Ej heller
grekerna hafva invandrat under historisk tid; de bo,
utom i sitt eget land och på öarna däromkring, äfven i
södra Macedonien, utmed Egeiska och Svarta hafvens
kuster samt i städer och handelsorter. Hufvudmassan
af rumänerna, afkomlingar af Daciens och
Traciens under den romerska kejsartiden latiniserade
befolkning, tillhör konungariket Rumänien norr om
Donau, men rumäner förekomma ock under namn af
vlacher eller zinzarer i spridda grupper här och
hvar i Balkanländerna. Af de slaviska folken, hvilka
under den äldre medeltiden slogo sig ned på halfön,
bo serberna i Serbien, Montenegro, Bosnien och
västra Macedonien, medan bulgarerna, hvilka
erhållit sitt namn efter ett fenno-ugriskt folk, som mot
slutet af 600-talet grundade ett rike bland slaverna
söder om Donau, utgöra hufvudmassan af invånarna i
nuv. furstendömet Bulgarien med Öst-Rumelien samt
i delar af Macedonien. Under den senare medeltiden
kom turkarnas segerrika invasion, men dessa
äro numera hufvudsakligen bosatta i de under
sultanens direkta styrelse stående länderna; en ansenlig,
ehuru aftagande turkisk befolkning finnes dock
fortfarande i östra Bulgarien. Äfven andra raser finnas
representerade på halfön, särskildt judar, zigenare
och armenier.
Äfven i fråga om de religiösa förhållandena
råder en betydlig splittring, och de konfessionella
motsatserna sammanfalla ej alltid med de nationella.
Den skarpaste skillnaden är den mellan kristna och
muhammedaner, till hvilka sistnämnda, utom
turkarna, höra bl. a. stora delar af albaneserna och af
Bosniens slaviska befolkning. De kristne tillhöra i
regel den grekiska kyrkan – det viktigaste
undantaget utgöres af en del romerska katoliker–, men
inom denna finnas nationella kyrkor, stundom i skarp
motsats mot patriarken i Konstantinopel.
Någon samlad och utåt afgränsad politisk
enhet har halfön aldrig bildat, om den också stundom
utgjort en del af större välden. Sedan det romerska
kejsarriket, som i sig upptagit alla dess äldre
statsbildningar, sönderfallit, skapade de inträngande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
