- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
825-826

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bandeira. Se Sáde Bandeira. - Bandel, Joseph Ernst von, tysk bildhuggare. - Bandela, en rajputstam. - Bandelier, Adolph Francis Alphonse, nordamerikansk fornforskare. - Bandelkand, indiskt landskap. - Bandello, Matteo, italiensk novellförfattare. - Bande noire, kapitalister och entrepenörer under revolutionen - Banderier, beridna följen - Banderilla, fana l. kort spjut - Banderillero. Se Tjurfäktning. - Banderoll - Bandfisk. Se Trachypteridæ - Bandgräs. Se Phalaris. - Bandholm, dansk lastageplats. - Bandicoot l. bandikut. Se Pungdjur. - Bandiera, veneziansk familj. 1. Francesco B., amiral i österrikisk tjänst. - Bandiera. 2. Attilio B., avrättad för folkresning. - Bandiera. 3. Emilio B., avrättad för folkresning. - Bandikuten. Se Pungdjur. - Bandinelli, Baccio, italiensk bildhuggare. - Bandini, Angiolo Maria. Italiensk bibliograf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bandeira. Se Sá de Bandeira.

Bandel, Joseph Ernst von, tysk
bildhuggare, f. 1800 i Ansbach, d. 1876. Redan 1820
väckte han uppmärksamhet genom en Mars-staty i
kroppsstorlek. Bland hans arbeten märkas dessutom
Venus, Amor och Psyche och den fängslade
Tusnelda. Hans förnämsta verk är det kolossala
Hermannsmonumentet vid Grotenburg (se Arminius).

Bandela (eng. Bundelah), en rajputstam, efter
hvilken landskapet Bandelkand (Bundelkhand) har
sitt namn. Se Bundelkhand.

Bandelier [bãdlie’], Adolph Francis
Alphonse
, nordamerikansk fornforskare, f. 1840 i
Bern i Schweiz, kom ung till Förenta staterna och
företog för amerikanska arkeologiska institutets
räkning resor bland infödingarna i New Mexico, Arizona,
Mexico och Central-Amerika. 1892 anträdde han
en vetenskaplig expedition till Ecuador, Peru och
Bolivia, och allt framgent har han, biträdd af sin
hustru, fullföljt grundliga arkeologiska
undersökningar i dessa nejder, sedan 1895 på uppdrag af
amerikanska naturhistoriska museet i New York, åt
hvilket han hopbragt dess betydande samling af
fornsaker från Peru och Bolivia. Skr.: Tenure of land
and inheritances of the ancient mexicans
(1878),
Final report of investigations among the indians of
the southwestern United states 1880–85
(2 bd,
1890–92), The delight-makers (en roman med
ämne ur puebloindianernas lif) m. fl.

Bandelkand, landskap i norra Indien. Se
Bundelkhand.

Bandello [-lå], Matteo, italiensk
novellförfattare, f. omkr. 1480 i Castelnuovo i Piemont. Som
anhängare till fransmännen måste han fly till
Frankrike, där han blef biskop i Agen, hvarest han dog
omkr. 1561. B. torde näst Boccaccio vara den i
utlandet mest kände italienske novellisten. Hans
omkr. 200 noveller, som utkommo 1554–73 (de tre
första delarna i Lucca, den fjärde i Lyon), äro
lifligt, om än något vårdslöst berättade och innehålla
intressanta kulturskildringar, men hans språk och
stil klandras af italienare, och själf skref han: "jag
är ingen toskanare och förstår mig inte på detta
språks egendomligheter; jag är en lombard.". Redan
samtiden anmärkte mot den stora slipprigheten i
skildringar och uttryck, men i sitt försvar häfdade
B. en naturalistisk konstgrundsats. Shakspere
hämtade från B. ämnet i "Mycket väsen för ingenting"
samt antagligen äfven i "Romeo och Julia" och
"Trettondagsafton". Likaledes har en af B:s
noveller tjänat P. Hallström till motiv för "En
veneziansk komedi".
K. W–g.

Bande noire [bãd n*ar], fr., "svarta bandet",
kallade man under restaurationen de kapitalister och
byggnadsentreprenörer, som under den stora
revolutionen, när assignaterna blifvit nästan värdelösa, för
vrakpris uppköpte de såsom nationalegendom i beslag
tagna andliga godsen, emigranternas egendomar samt
de byggnader, som utbjödos till salu på grund däraf
att fideikommissen och majoraten upphäfdes. Att de
bildat några föreningar, såsom ofta uppgifves, känner
man dock icke till. De fingo detta skymfliga namn
af en senare tids poeter och konstvänner, emedan de
vanligen utan afseende på konstvärde och historisk
betydelse läto nedbryta de gamla, ofta märkliga
byggnaderna för att sälja materialierna, styckade
jorden o. s. v. Dock har också påpekats den nytta
de gjort genom att utminutera de forna stora
jordstyckena i små lotter och sålunda öka de medelstora
jordegarnas antal i Frankrike.
(E. A–t.)

Banderier (af lat. banderium, baner) kallades
de beridna följen, med hvilka de ungerske magnaterna
och prelaterna förr drogo i fält eller till riksdagarna.
Nu användes ordet om de beridne adelsmän, som bilda
en del af processionerna vid vissa högtidliga tillfällen,
såsom kröningar, riksdagens öppnande m. m.

Banderilla [-ri’lja], sp., liten fana; det med
brokiga band prydda, korta spjut, som vid
tjurfäktningar handteras af en banderillero. Se
Tjurfäktning.

Banderillero [-riljerå]. Se Tjurfäktning.

Banderoll (fr. banderole), vimpel, snöre med tofs
o. d., som till prydnad fästes vid lansar,
hufvudbonader, trumpeter m. m.; konstt., ett med namn
eller tänkespråk försedt fladdrande band, anbragt
öfver personernas hufvud eller på gestalterna i
medeltida (ofta äfven i 1500-talets) taflor,
kopparstick och skulpturer; ett af finsk officiell myndighet
anbragt pappersband med kontrollmärke.

Bandfisk, zool. Se Trachypteridæ.

Bandgräs, bot. Se Phalaris.

Bandholm, lastageplats, 7 km. n. om danska
staden Maribo (på Lolland), med hvilken B. sedan
1869 är förenadt genom järnväg. 1,100 inv. (1901).

Bandicoot [bä’ndikut], eng., zool., bandikut. Se
Pungdjur.

Bandiera, gammal veneziansk familj. – 1.
Francesco B., amiral i österrikisk tjänst, f. 1785,
var en afgjord anhängare af det österrikiska väldet
i Italien samt bidrog kraftigt till att undertrycka
frihetsrörelserna i Kyrkostaten 1831.
Komprometterad genom sina söners upprörsförsök, blef han 1844
pensionerad och dog 1847. – 2. Attilio B.
(f. 1817) och 3. Emilio B. (f. 1819), den
föregåendes söner, svärmade i motsats till fadern för
"det unga Italien", brefväxlade från 1842 med
Mazzini och måste, sedan polisen uppdagat deras
revolutionära planer, fly till Korfu 1844. Genom
falska berättelser om en folkresning lockades de att
16 juni 1844 med tjugo anhängare landstiga i
Kalabrien, där de förråddes och togos till fånga,
hvarefter de (25 juli s. å.) blefvo skjutna i Cosenza.
1867 fördes deras lik till Venezia och jordfästes där
högtidligt. Om deras upprorsförsök se Ricciardi,
"Storia dei fratelli B. e consorti" (1863).

Bandikuten, zool. Se Pungdjur.

Bandinelli, Baccio, italiensk bildhuggare, f.
1493 i Florens, d. där 1560. Han uppträdde som
Michelangelos medtäflare, men blef, mot sin vilja, hans
efterhärmare, hvilket icke hindrade honom att med
sina ränker och intriger förfölja den store mästaren.
Fastän afskydd af sin samtid, lyckades han dock
innästla sig i medicéernas ynnest, hvarigenom han
kom att samla en stor förmögenhet; senare, under
den egentliga barocktiden, blefvo hans arbeten
föremål för mycken beundran. Om hans grofva manierism
vittna emellertid sådana verk som hans marmorkopia
af Laokoongruppen, med hvilken han ville fördunkla
originalet, samt den kolossala, men råa och stela
marmorgruppen Hercules och Cacus, med hvilken
han ansåg sig ha öfverträffat Michelangelos David.
Bäst äro hans i relief utförda Apostlar och profeter
å korskranket i domen i Florens.

Bandini, Angiolo Maria, italiensk bibliograf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free