Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bank l. Bankanstalt - Banka, ö vid ö. kustan af Sumatra. Se Bangka. - Bank-akten - Bank-anstalt. Se Bank. - Banka upp, ångmaskinsterm. - Bánk bán ("Banen Bendikt") ungersk sägen. - Bank charter act, eng. - Bankekind,i Östergötland - Bankeryd, i Jönköpings län. - Bankett - Bankfiske - Bankfyllning - Bankhelgdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o. d., voro skriftliga betalningslöften – förmodligen
till innehafvaren ställda eller transporterade
depositionsbevis, utfärdade af enskilda "banchieri" – i
omlopp redan i början af 1400-talet i Venezia, att
döma af ett därstädes år 1421 utfärdadt förbud mot
sådana "contadi di banco"; men dessa voro
måhända helt och hållet handskrifna. Att detta varit
fallet med de af S:t Georgsbanken utfärdade "segni
representativi", som på 1500-talet cirkulerade såsom
betalningsmedel i Genova, eller med de i
Bolognabankens statuter af år 1606 omtalade "polizze
bancarie", är knappt antagligt. Det synes därför
vara på väl svaga grunder, som äran af
banksedelns uppfinning plägar tillskrifvas den i Riga
födde kommissarien i kommerskollegium Joh.
Palmstruch, hvilken år 1656 grundade den växel- och
låne-bank, som 1668 blef Riksens ständers bank,
efter att omkr. 4 år hafva varit ur stånd att inlösa
sina, sannolikt först år 1661 utgifna "creditiv-sedlar"
(som äfven kallades banco-credit- eller helt enkelt
banco-sedlar). Om dessa transportabla
depositionsbevis vet man säkert att de voro tryckta och
(åtminstone mestadels) lydde på runda belopp af
landets då gällande kopparmyntenhet, således tydligen
voro afsedda till cirkulation. Riksens ständers bank
började först år 1701 utgifva "transportsedlar", som
skulle transporteras "med dag och åhrstal ifrån
man till man"; först 50 à 60 år senare fingo dessa
sedlar form af till innehafvaren ställda
insättningsbevis, hvilken senare form bibehölls ända till
1836. Form af rena betalningslöften till
innehafvaren (eng. promissory notes) synas sedlarna
däremot redan från början haft hos den år 1694
inrättade "Bank of England" (sedelutgifvande från
1697), hos "Bank of Scotland" (grundlagd 1695)
och i allmänhet hos de på 1700-talet eller (i de flesta
länder utom brittiska riket mestadels) först senare
uppkomna sedelbankerna. – Se vidare
Bankpolitik, Enskild bank, Riksbanken och
Sedelbank, där ock litteraturhänvisningar gifvas.
Jfr art. "Banken" i "Handwörterbuch der
staatswissenschaften" (1899).
J. Lr.
Banka, ö vid östra kusten af Sumatra. Se
Bangka.
Bank-akten (eng. bank charter act), en af
Robert Peels ministär 19 juli 1844 genomdrifven lag
för ordnande af sedelbanksväsendet i England, i
syfte att centralisera sedelutgifningen.
Bankanstalt. Se Bank.
Banka upp, ångm. Då man för någon kort tid
icke behöfver alstra ånga i en panna, men dock ej
vill släcka af, utan söka bibehålla vattnet i pannan
varmt och ångtrycket lågt, sammanföres elden till
ena änden af eldstaden samt öfvertäckes med ett
lätt lager af aska, hvarjämte, till förekommande af
starkt drag, spjällen till skorstenen och
askugnsdörrarna till en del tillslutas. Detta kallas att "banka
upp eldarna". Dessa underhållas därefter med aska
från askugnarna. Då på ett ångfartyg maskinen icke
för tillfället användes och eldarna skötas på nämnda
sätt, säges fartyget "ligga med uppbankade eldar".
Genom detta sätt att gå till väga vinnes visserligen
den fördelen, att man hastigt och med någon
bränslebesparing kan få upp ånga för att åter sätta
maskinen i gång; men åtgärden är rätt farlig, enär
vid lågans uppflammande på nytt gasexplosioner
kunna inträffa i eldkanalerna, om luft här inkommit
och blandat sig med de från bränslet utvecklade
gaserna. "Bankning" af elden bör därför i regel ej
tillåtas.
R. N.*
Bánk bán ("Banen Benedikt"), en ungrare, som
var samtida med konung Andreas II. Dennes gemål,
Gertrud, hade förskaffat en sin broder tillfälle att
förföra B:s sköna maka, men den förbittrade äkta
mannen stormade (1213) under konungens frånvaro
det kungliga slottet och lät hugga drottning Gertrud
i stycken. Då konungen återkom, blef B. gripen och
afrättad. – Denna sägen har blifvit dramatiskt
behandlad bl. a. af Katona i "Bánk bán" (1827),
hvilket anses som den ungerska litteraturens bästa
klassiska drama, och af Grillparzer i "Ein treuer diener
seines herrn" (1830).
B. S–m.
Bank charter act [bä’*k t*a’t* ä’kt], eng. Se
Bank-akten.
Bankekind. 1. Härad i Östergötlands län, ingår
i Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds domsaga och
fögderi samt omfattar socknarna Vårdsberg, Askeby,
Bankekind (Svinstad), Grebo, Värna, Örtomta,
Björsäter, Åtvid. 56,350 har. 10,952 inv. (1903). –
2. Kontrakt i Linköpings stift, omfattar de 6
pastoraten Grebo och Värna; Örtomta; Askeby; Åtvid;
Bankekind (Svinstad); Vårdsberg. 44,367 har. 9,527
inv. (1903). – 3. Socken i ofvannämnda härad.
Namnet är nytt, från 1904 års början, för
Svinstads socken. 5,872 har. 1,182 inv. (1903). B.
utgör ett konsistoriellt pastorat i ofvannämnda
kontrakt.
Bankeryd, socken i Jönköpings län, Tveta härad.
3,638 har. 942 inv. (1903). Annex till Järstorp,
Växjö stift, Tveta kontrakt.
Bankett (fr. banquette). 1. Festlig måltid,
gästabud.
2. Väg- o. vattenb. En större eller mindre, i en
dossering befintlig vågrät afsats, som anlägges t. ex.
längs en kanal för att användas som dragväg till
farkosters framhalning, ofta äfven i jämnhöjd med
vattenytan, då den planteras med buskväxter eller
stensattes till skydd mot vågslagen, s. k.
skvalbank. Vid en järnväg kallar man bankett den del
af banvallen, som befinner sig utanför på ömse
sidor om ballastbädden. Banketterna böra här hafva
sådan bredd, att ballastmaterialet icke må under
trafiken eller eljest vid banarbeten falla ned i
banans diken.
H. L.
3. Krigsv. Se Bank 1.
Bankfiske, storfiske, som bedrifves med däckade
s. k. bankskutor på de stora fiskegrunden (bankar)
vid bohuslänska kusten.
Bankfyllning. Se Bank 2.
Bankhelgdagar (eng. bank holidays), vissa dagar
af året, hvilka jämte söndagarna och de två
helgdagarna (juldagen och långfredagen) i senare tid
förklarats för offentliga (men ej kyrkliga) helgdagar i
Storbritannien och Irland, så att på dessa dagar alla
banker hållas stängda och växelbetalningar ej ske,
hvarjämte bodar, fabriker, tull- och uppbördsverk
m. m. äro stängda. Behofvet af sådana helgdagar
framgick ur britternas stränga sätt att högtidlighålla
söndagen, då t. ex. alla muséer o. d. voro stängda.
Bankhelgdagarna äro: i England och på Irland
annandag påsk, annandag pingst, första måndagen i aug.
och annandag jul eller, om denna är en söndag, den
därpå följande måndagen (fondbörsen hålles därjämte
stängd 1 maj och 1 nov.) samt, på Irland, 17 maj;
Tryckt den 8/7 04
2 b. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
