- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
869-870

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bankorsning - Bankosekreterare - Banko-utskottet - Bankpolitik - Bankrutt - Bankruttör - Ban-krön - Banks, Sir Joseph, engelsk mecenat och naturforskare. - Banks, Nathaniel Prentiss, nordamerikansk politiker och militär. - Banksedel. Se Bank (sp. 865) och Sedel. - Banksia, växtsläkte.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig eller passera korsningspunkten, utan därjämte
kunna behärskas vid närmast liggande station, från
hvilken tågen utsläppas eller dar de skola göra
uppehåll.
H. L.

Bankosekreterare, chefen för bankofullmäktiges
expedition.

Banko-utskottet, ett af den svenska riksdagens
ständiga utskott, består af 16 ledamöter, 8 ur
hvardera kammaren. Dess i riksdagsordn. 41 § stadgade
åliggande är att undersöka riksbankens styrelse och
tillstånd samt att hos kamrarna föreslå och i mål,
för hvilka utskottet fått sig sådan makt af riksdagen
uppdragen, gifva föreskrifter om nämnda banks
förvaltning. Detta utskott behandlar sålunda frågorna
om bankovinstens användning, om ändring i
reglementet för riksbanken m. m. Enligt 1810 års
riksdagsordning utgjordes banko-utskottet af 36
ledamöter, 9 ur hvarje stånd.
J. H.*

Bankpolitik betecknar i allmänhet statens eller den
organiserade samhällsmaktens principiella och faktiska
förhållande till – eller görande och låtande med
afseende på – allt som hör till bankväsendet inom
territoriet. I vidsträcktare bemärkelse betecknas
därmed äfven särskilda bankers resp. banksyndikats
principer – och dessas tillämpning – med afseende på
den egna verksamheten i allmänhet eller någon särskild
del däraf (t. ex. bankers utlåningspolitik, diskonto-
och räntepolitik, franska bankens "guldpremiepolitik"
o. s. v.). Såsom motsats till sådan, bankers egna
"politik", begagnas stundom termen allmän
bankpolitik
i stället för bankpolitik i förstnämnda,
inskränktare betydelse.

Redan i forntidens kulturländer lagstiftades med
afseende på dåvarande (mestadels enskilda personers)
bankverksamhet. Under medeltiden utfärdades
flerstädes lagar och förordningar i mängd, mest i syfte
att åstadkomma ett redbart handhafvande af
deponerade kassaförråd och riktigt utförande af gifna
betalningsuppdrag. Sedan i kristna länder banker
börjat uppkomma, blef det företrädesvis på dessa,
som offentliga myndigheter riktade sina bankpolitiska
åtgöranden; med ett eller annat lyckligt undantag
(såsom Hamburger bank, "Banco publico" i
Nürnberg 1621–1827 och "De Wissel bank" i
Amsterdam, hvilken upphörde 1795) blefvo girobankerna
(se Bank, sp. 858) föremål icke endast för
lagstiftningsåtgärder, utan äfven för mer eller mindre
oemotståndliga låneanspråk från myndigheternas sida
och gingo förr eller senare öfver ända just till följd
af sina offentlige gäldenärers iråkade obestånd. För
närvarande finnas visserligen i de flesta länder
särskilda lagar och förordningar med afseende på olika
slag af banker (i vidstr. bem.), försåvidt dessa icke
sortera under allmänna "bolagslagar"; här och där
har äfven, såsom i vårt land, inrättats någon
särskild bankinspektion (se Bankinspektör). Men
den allmänna bankpolitiken rör sig dock till så
väsentlig del om sedelutgifningen i landet, att
ordet bankpolitik stundom tages i det närmaste
liktydigt med sedelbankpolitik. Se W. Scharling,
"Bankpolitik" (2:a uppl. 1903), med
litteraturhänvisningar.
J. Lr.

Bankrutt (fr. banqueroute, it. banco rotto,
sönderbrutet bord, ruinerad bank), egendoms afträdande
till borgenärerna, betalningsinställelse, cession,
konkurs; oförmögen att infria sina förbindelser,
insolvent, ruinerad.

Bankruttör, person, som gör eller gjort bankrutt
(se d. o.).

Ban-krön, järnv., den öfre begränsningsytan af
en järnvägs ballastbädd. Bankrönet är det plan, som
bestämmer läget af rälernas underkanter och utgör
af denna anledning i åtskilliga tekniska
öfverenskommelser mellan olika banor samt i flere reglementerade
bestämmelser utgångsplanet eller i sidoled
utgångspunkten för vissa fixerade mått inom
järnvägstekniken.
H. L.

Banks [bä’*ks], Sir Joseph, engelsk mecenat
och naturforskare, f. 1743 i London, d. 1820, baronet
sedan 1781. Från barndomen hängifven
naturhistoriska studier och egare af en betydlig förmögenhet,
medföljde han 1768 Cook på dennes världsomsegling.
I denna expedition deltog på hans bekostnad äfven
svensken Solander. 1772 besökte B. med Solander
Island. Under sina resor visade han stort samlarnit,
men var för öfrigt mera framstående som mecenat än
som vetenskapsman. 1778 valdes B. till president
för Royal society och var som sådan under närmare
ett halft sekel hart när enväldig inom Englands
naturvetenskapliga värld, hvarom många vittnesbörd
finnas äfven inom Sveriges litteratur. Hans stora
samlingar stodo öppna för alla länders vetenskapsmän
och tillföllo efter hans död offentliga institutioner,
hufvudsakligen British museum. Under kriget mellan
Frankrike och England använde han sitt stora
inflytande till att ställa vetenskapen utanför de nationella
stridigheterna, genom att städse utverka, att
uppbringade franska vetenskapliga samlingar orubbade
öfversändes till Frankrike. – B. var sonson till den
svenskfödde, men i England naturaliserade
affärsmannen och parlamentsledamoten Jakob Bank.
G. Stg.

Banks [bä’*ks], Nathaniel Prentiss,
nordamerikansk politiker och militär, f. 1816 i Waltham,
Massachusetts, d. 1894, arbetade först i ett
bomullsspinneri, sedermera på en maskinfabrik och blef
därefter tidningsredaktör. Han blef 1849 ledamot
af och 1851 president i Massachusetts’ lagstiftande
församling, där han arbetade för en sammanslutning
mellan free-soil-partiet och demokraterna. 1853
invaldes B. som koalitionsdemokrat i kongressen, där
han afföll från demokraterna, slöt sig till
"know-nothing-partiet" och bekämpade den s. k.
Nebraska-billen. 1855 valdes han efter 2 månaders fruktlösa
partistrider vid den 133:e omröstningen till talman
i representanternas hus. När "know-nothing-partiet"
kort därefter upplöstes, öfvergick B. till
republikanerna. 1858–61 var han guvernör i
Massachusetts. Under inbördeskriget (1861–65) blef han
divisionsgeneral, förde med bravur en kår i bataljen
vid Cedar-mountain (1862), efterträdde Butler
såsom guvernör i New Orleans, tvang 1863 Port Hudson
att gifva sig samt opererade därefter med växlande
framgång i Louisiana och Texas. 1864–73 och
från 1889 till sin död var han ånyo ledamot
af kongressen samt närmade sig åter
demokraterna.
(V. S–g.)

Banksedel. Se Bank (sp. 865) och Sedel.

Banksia L. fil., bot., växtsläkte af fam.
Proteaceæ. Det tillhör Australien, där roten af en art,
B. marcescens R. Br., lär användas såsom
kräkmedel. Andra arter afsöndra en honingslik saft,
hvilken samlas och förtäres.
O. T. S. (G. L–m.)

Flere arter, som antagits tillhöra detta släkte,
anföras från krit- och tertiärperiodernas aflagringar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free