- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
911-912

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bard, skald och sångare hos de keltiska folken. - Bar-Daisan. Se Bardesanes. - Bárðardalur. Se Bardesanes. - Barðaströnd - Bardeleben,Heinrich Adolph, tysk kirurg - Bardenfleth, Karl Emil von, dansk statsman - Bardengau. Se Bardowiek. - Barder, hornskifvor ibardhvalarnas mun - Bardera, späcka, belägga med späckskifvor. - Bardesanes (Bar-Daisan) d. ä., syrisk gnostiker - Bardesaniter. Se Bardesanes. - Bardhvaler. Se Hvaldjur. - Badiglio, marmorarter - Bardili, Christopher Gottfried, tysk filosof - Bardis, egyptisk stad - Bardisan, lång pik - Bardo. Se Bard. - Bardon,Michel François d'André, fransk historiemålare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven här en nationell strömning uppstod i litteraturen.
J. M.

Bar-Daisan. Se Bardesanes.

Bárðardalur [baurðardalör], en af den mäktiga
älfven Skjálfandafljót genomströmmad lång dalsträckning
på norra Island. Den är tämligen tätt befolkad
och lämpar sig väl för fårskötsel.

Barðaströnd, norra kusten af Breiðifjörður. Den
är glest bebyggd och ofruktbar. Som administrativt
distrikt heter den Barðastrandarsýsla.

Bardeleben, Heinrich Adolph, tysk
kirurg, f. 1819 i Frankfurt a. d. Oder, kallades 1848
till professor i kirurgi vid universitetet i Greifswald,
där han förestod den kirurgiska och oftalmiatriska
kliniken. 1868 utnämndes han till samma befattning
i Berlin. B. blef sedermera medicinalråd samt
generalfältläkare i preussiska armén och deltog såsom
sådan i 1870–71 års fälttåg, i hvilket han inlade
stor förtjänst om lasarettsväsendet. Hans
hufvudarbete är den äfven i Sverige allmänt begagnade
Lehrbuch der chirurgie und operationslehre (4 bd,
1853; 8:e uppl. 1879). Död i Berlin 1895.

Bardenfleth, Karl Emil von, dansk
statsman, f. 1807 i Köpenhamn, tog 1827 juridisk
examen, reste 1827–28 i utlandet med prins Fredrik
(Fredrik VII), blef 1832 byfogde, 1837 stiftsamtman
på Island och 1842 på Fyn, där kronprinsen Fredrik
var guvernör. B. var där dennes närmaste förtrogne
och blef efter tronombytet (jan. 1848) genast minister.
Han bidrog väsentligen till bildandet af den nya,
liberala mars-ministären och blef själf justitieminister.
Under senare hälften af 1851 var han minister för
Slesvig och 1849–53 medlem af riksdagen. 1854
blef han kungavaldt riksråd och 1855 domändirektör.
Han afled på en utrikes resa 1857. Hans Erindringer
utgåfvos 1890.
E. Ebg.

Bardengau. Se Bardowiek.

Barder, zool., hornskifvor i bardhvalarnas mun,
ställda på tvären och fästa i rad efter hvarandra på
dessa djurs gom. Tillsammans med den mjuka
tungan bilda de ett slags silapparat, liksom
lamellerna i ankornas näbb. De tjänstgöra således
visserligen i stället för tänder, men hafva en helt annan
byggnad och utveckling. Under fosterlifvet äro
nämligen bardhvalarna försedda med verkliga, ehuru
outvecklade (rudimentära) tänder i sina käkkanter;
men dessa tänder försvinna (resorberas), och från
gommens hud utväxa de nämnda hornskifvorna nedåt.
Dessas form är i allmänhet en mer eller mindre
utdragen triangel. De längsta barderna äro snarlika
ett nästan rakt lie-blad, hvars rygg är vänd utåt;
den inåt, mot tungan, ställda randen (eggen) är
fransad af horntrådar, liknande tagel. Hornmassan
i barderna består af två olika lager, af hvilka det
yttre är sammansatt af bladformiga skifvor, det inre
(kärnan) bildadt af tätt sammanfogade, längs
hvarandra löpande rör. Det är detta inre lager, som
i industrien fått stor användning och i dagligt tal
kallas fiskben. Det fås naturligtvis bäst från
sådana hvalar, som hafva långa barder, d. v. s.
Grönlandshvalen och hans likar. De öfriga hvalarnas
barder äro korta och föga användbara.
F. A. S.*

Det i handeln förekommande råa fiskbenet
fås på det sätt, att barderna lätt afputsas och klyfvas
i skifvor. Men innan dessa kunna begagnas för
tekniskt ändamål, måste de kokas för att få erforderlig
mjukhet. Numera förarbetas fiskbenet hufvudsakligen
till paraplyspröten och käppar. Det lämpar sig därtill
särdeles väl, emedan det bibehåller sin spänstighet
äfven i köld och till följd af sin hornartade
beskaffenhet lätt kan efter uppvärmning böjas eller pressas.
I senare tid har dock stål börjat undantränga fiskben
vid tillverkningen af paraplyspröten.

Bardera (af fr. barde, späckskifva), kokk., späcka,
belägga med späckskifvor.

Bardesanes (Bar-Daisan, d. ä. son af
Daisan, en flod, som flyter genom Edessa), syrisk
gnostiker, f. 154, d. 223, tillbragte större delen af
sitt lif i Edessa, hvilken stad hufvudsakligen genom
hans verksamhet vanns för kristendomen. B. skall
enligt grekiska kyrkofäder hafva tillhört Valentinus’
hellenistisk-gnostiska riktning, men nyare forskare
återfinna i hans gnostiska spekulation en närmare
frändskap med ofitismen. I motsats mot andra
gnostikers naturalistiska fatalism lär B. viljans frihet.
B., som i trängre kretsar dref en hemlig propaganda
för sina läror, eger sin största betydelse såsom
hymndiktare, och det var förnämligast hans hymner, som
förskaffade hans lära en vidsträckt krets af anhängare,
de s. k. bardesaniterna. Genom sina
religiösa dikter, till ett antal af 150, utmärkta genom
en hög grad af poetisk skönhet, blef han den syriska
kyrkosångens skapare.
J. Hdr.

Bardesaniter. Se Bardesanes.

Bardhvalar, zool. Se Hvaldjur.

Bardiglio [bardi’ljå], B. commune, B.
turchino, B. fiorito
, industriell benämning på
marmor-arter från Carrara, dels af gråblå färg
med breda, hvita ådror, dels hvita med smala
blomliknande gråa teckningar. Se Carraramarmor.
E. E.

Bardili, Christoph Gottfried, tysk filosof,
f. 1761 i Württemberg, d. 1808, professor i Stuttgart
sedan 1794, utvecklade i motsats mot Kants
kriticism en "rationell realism", som i sin utgångspunkt
närmar sig Fichtes ståndpunkt, men i sitt utförande
är påverkad af Schellings naturfilosofi. Han söker
nämligen ur den logiska analysen af tänkandet
härleda en metafysik, hvars högsta begrepp är den
absoluta identiteten. Sina åsikter framställde han i
en abstrus form, som genom de inflätade
matematiska formlerna blef blott ännu obegripligare. Hans
hufvudarbete är Grundriss der ersten logik, gereinigt
von den irrthümern der bisherigen logik,
besonders der kantischen
(1800).
S–e.

Bardis, distriktshuvudstad i egyptiska prov. Girge,
på vänstra Nilstranden. Omkr. 8,000 inv. Vid B.
besegrades egyptierna af fransmännen 6 april
1799.

Bardisan (fr. pertuisane), krigsv., kallas stundom
den förkortade, omkr. 3,5 m. långa pik, som infördes
under Gustaf II Adolfs tid såsom beväpning för en
del af infanteriet. Vid öfvergången till 18:e årh.
försvann detta vapen ur infanteriets beväpning, men
begagnades här och hvar af befälet, dock vanligen
under benämningen korsgevär (kurtsgevär).
C. O. N.

Bardo. Se Bard.

Bardon [bardå], Michel François
d’André
, fransk historiemålare, raderare, kompositör
och skriftställare, f. 1700 i Aix (Provence), där
flera stora målningar af honom finnas i behåll. Han
flyttade 1748 till Marseille och stiftade kort därefter
konstakademien därstädes. Från 1752 utöfvade han
en gagnande verksamhet såsom lärare vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free