Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bar el-hule, sjö. Se Merom. - Bareli. Se Bareilly. - Bar el-Makua, riktigare Bahr el-Makua. Se Uelle. - Barends, Direk, holländsk figurmålare. Se Barentsz. - Barents, (rättare Barentszoon), Willem, holländsk ishafsfarare. - Barnet's haf. Se Norra ishafvet. - Barentsz, Dirck, holländsk figurmålare - Barère de Vieuzac, Bertrand, fransk politiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bar el-hule, sjö. Se Merom.
Bareli [barei’li]. Se Bareilly.
Bar el-Makua, riktigare Bahr el-Makua.
Se Uelle.
Barends, Dirck, holländsk figurmålare. Se
Barentsz.
Barents (rättare Barentszoon), Willem,
holländsk ishafsfarare, deltog i de tre holländska
expeditioner, som företogos 1594–96 för
upptäckandet af en kortare farväg till Kina förbi Nordkap
(nordöstpassagen). Under den första af dessa
expeditioner förde B. befälet på ett af de två fartyg, som
däri deltogo, upptäckte 17 juli 1594 Novaja
Semlja samt fortsatte färden förbi Iskap ända till
omkr. 77° n. br., då han af isen tvangs att återvända.
När emellertid det andra fartygets befälhafvare,
Cornelis Nai, hade genom Jugor-sundet seglat in
i Kariska hafvet, ansåg man därmed vägen till
Kina funnen, och året därpå utrustades en ny
expedition, hvilken dock måste återvända med oförrättadt
ärende. 1596 utrustades åter en expedition, bestående
af tre fartyg. B. var endast styrman på ett af dessa,
men det oaktadt blef han företagets egentlige ledare.
På denna resa upptäcktes först Beeren eiland
och Spetsbergen, hvarefter fartygen åtskildes
och B. fortsatte till Novaja Semlja (juli 1596), hvars
nordligaste udde han passerade. Kariska hafvets
ismassor tvungo honom dock att i Ishamn, på sydöstra
kusten af Novaja Semlja, söka skydd och öfvervintra
i en af drif-ved uppförd koja. På våren 1597 bröto
deltagarna i denna första kända öfvervintring i
polartrakterna åter upp och foro under B:s ledning i två
öppna båtar längs Novaja Semljas öst- och nordkust.
B. hann dock ej längre än till Iskap, där han 20
juni 1597 dukade under för den sjukdom, som förut
bortryckt fyra af hans kamrater. Han hade
dessförinnan utstakat den kosa man borde taga, längs Novaja
Semljas västkust öfver hafvet till ryska Lappmarken.
I sept. anlände de öfverlefvande lyckligt dit och
träffade i Kola ett holländskt fartyg, som förde dem
hem. – Sedan dess har ingen besökt B:s
öfvervintringsplats, förr än norske kaptenen Carlsen sept.
1871 i Ishamn upptäckte hans koja, med däri ännu
befintliga husgeråd och böcker. En norsk fångstman
Gundersen och en engelsman Gardiner gjorde 1875
och 1876 ytterligare fynd vid B:s öfvervintringsplats,
hvilken låg på nordöstspetsen af Novaja Semlja. De
i B:s vinterhus förvarade föremål befinna sig nu i
marindepartementet i Haag, uppställda i ett
modellrum, som är en trogen kopia af B:s koja. Gerrit de
Veer utgaf 1598 en beskrifning öfver dessa resor,
lättast tillgänglig i Hakluyt societys upplaga (1876).
Se äfven Nordenskiöld, "Vegas färd".
Barents’ haf. Se Norra Ishafvet.
Barentsz., Dirck, holländsk figurmålare, f.
1534 i Amsterdam, d. där 1592. Han var först elev
af sin far, Barent Dircksz., reste 1555 till Italien och
var under namn af Teodoro Bernardo en
tid lärjunge till Tizian i Venezia. Men efter 1562
befann han sig åter i Amsterdam. I riksmuseet
därstädes finnas af honom fyra skyttegillen, det ena med
14 figurer (1562), det andra med 18 män och en
uppassande kvinna (1566), det tredje med 28 personer
(1585) och det fjärde med 24 (1588). De verka, trots
stora förtjänster i figurernas modellering och karnation,
stela, i jämförelse med 1600-talets lifliga
framställningar af liknande motiv. Men jämför man dessa
B:s stycken med t. ex. hans föregångare Dirck
Jacobsz’ figurgrupper, beteckna de ett afgjordt
framsteg. B:s skyttar äro nämligen, till skillnad från
ännu tidigare sådana kompositioner, icke anordnade
i parallella linjeräta grupper, utan på ett slags
vågformiga linjer, och de stirra icke, såsom i de äldre
bilderna, allesamman på åskådaren. Hans
porträttgrupper utgöra sålunda de första, ännu mycket naiva,
försöken till de friare kompositioner, som i B. van der
Helsts, Frans Hals’ och Rembrandts skyttestycken
nådde sin högsta fulländning. B. målade emellertid
äfven bibliska bilder, förstörda under bildstormarnas
dagar, och i sin tids smak många stora mytologiska
och allegoriska dukar, alla för länge sedan förlorade
och kända endast genom J. Sadelers stick, ända
tills det, med tillhjälp af dessa gravyrer, helt nyligen
lyckades O. Granberg att såsom ett verk af B.
bestämma en väldig komposition med figurer i naturlig
storlek i grefvinnan v. Hallwyls samling i Stockholm,
Gästabud med backanal, en sjablonmässigt behandlad,
i teckningen svulstig och maniererad, i färgen kylig
målning, som klart ådagalägger att B., fången i
nederländarnas allhärskande manierism under
1500-talets senare del, hvarken i koloristiskt hänseende
eller i formens naturliga adel lärt något väsentligt af
sin italienske mästare och att han, i likhet med sina
samtida nederländske artistkamrater, förlorade
fotfästet, så snart han öfvergaf verklighetsmåleriet. Ett
B. tillskrifvet porträtt af hertigen af Alba, i
Amsterdams riksmuseum, är sannolikt blott en kopia.
O.G–g.
Barère de Vieuzac [barär d* vjösa’kk],
Bertrand, fransk politiker, f. 1755 i Tarbes
(Gascogne), praktiserade som
advokat vid parlamentet i
Toulouse och blef 1789
medlem af riksständerna.
I början rojalist, utgaf han
en tidning, "Le point du
jour" (dagbräckningen),
som innehöll redogörelser
för nationalförsamlingens
debatter. Sedermera kom
han i förbindelse med
hertigen af Orléans och
öfvergick till det republikanska
partiet. Efter
nationalförsamlingens slut 1791
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
