- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
997-998

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bartling, Friedrich Gottlieb, tysk botanist - Bartmäännchen, icke sällsynta ofta ganska stora sfäriska krus. - Bartoli. 1 Daniele B., italiensk skriftställare. - Bartoli. 2. Pietro Santi B., italiensk målare och kopparstickare - Bartoli, Adolfo, italiensk litteraturhistoriker - Bartolini, Lorenzo, italiensk bildhuggare - Bartolinit - Bartolister. Se Bartolus. - Bartolo. 1. Italiensk rättslärd. Se Bartolus. - Bartolo. 2. Taddeo di B., italiensk målare - Bartolo. 3. Domenico di B., italiensk målare - Bartolomei-natten l. Parisiska blodsbröllopet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bartling, Friedrich Gottlieb, tysk
botanist, f. 1798, d. 1875, blef 1837 professor och
direktör för botaniska trädgården i Göttingen. Hans
arbeten utgöra hufvudsakligen bidrag till den
botaniska systematiken. Här må nämnas Flora der
österreichischen küstenländer
(1825), Ordines naturales
plantarum
(1830) och Vegetabilia cellularia in
Germania septentrionali
(tills. med E. Hampe, 1834
–36). – Om bartling-braun-eichlerska systemet
se Växter.
(T. K.)

Bartmännchen (ty.), på folkspråket Barbmann
(ty.), "skäggmänniska", kallas ett slags icke
sällsynta, oftast ganska stora, sfäriska krus af stengods

illustration placeholder


i ljusare massa med mörkbrun glasyr, hvilka i slutet
af 1500- och början af 1600-talet tillverkades i
Frechen, nära Köln. Den nästan cylinderformiga
halsen prydes framtill af ett i relief utfördt ansikte
med långt skägg. I England, dit dessa krus tidigt
infördes, gå de under olika benämningar: "Grey
beards", "Long beards" och "Bellarmines". Det
sista namnet är en hånfull anspelning på den i de
engelska kyrkostriderna invecklade kardinal R.
Bellarmin, hvilken bar långt skägg.
I. A–n.

Bartoli. 1. Daniele B., italiensk
skriftställare, f. i Ferrara 1608, d. 1685 som rektor vid
jesuitkollegiet i Rom, var mångsidigt lärd och
utmärkte sig för sin klassiska italienska stil. Han
författade jesuitordens historia (Istoria della
compagnia di Gesù
, 5 bd, 1653–73), L’uomo di lettere,
fysikaliska och lingvistiska afhandlingar,
uppbyggelseskrifter, det märkliga akustiska arbetet Del
suono, de’ tremori armonici e dell’ udito
(1681)
m. m. B:s Opere complete utkommo 1823–44 i
34 bd och 1829–37 i 50 bd.

2. Pietro Santi B., italiensk målare och
kopparstickare, f. 1635 i Perugia, d. 1700 i Rom,
elev af Poussin, antikvarie hos drottning
Kristina.
(O. G–g.)

Bartoli, Adolfo, italiensk litteraturhistoriker,
f. 1833 i prov. Massa-Carrara, idkade juridiska
studier och var 1856–59 medredaktör af "Archivio
storico italiano", förestod därefter olika
undervisningsanstalter och blef 1874 professor uti italienska
litteraturen vid högskolan "Istituto di studj superiori"
uti Florens. Död 1894. B. utgaf flere editioner af
äldre italienska litteraturalster och författade bl. a.
I viaggi di Marco Polo (1863), I precursori del
rinascimento
(1877) och Storia della letteratura
italiana
(bd 1–8, 1878–89, nående fram till
Petrarca), den första kritiska behandling i stort af
ämnet. Han utgaf med särskildt skrifven
inledning "Scenari inediti della commedia dell’ arte"
(1881 ff.).

Bartolini, Lorenzo, italiensk bildhuggare, f.
1777, d. 1850, uppehöll sig någon tid i Paris och
omhuldades där af Napoleon I, hvilken han följde till
Elba. Sedan blef han i Florens direktör för
konstakademiens skulptur-afdelning. B. var en af
vägbrytarna för den realistiska skulpturen, som ställde
sig i opposition mot den klassisk-akademiska
riktningen. Han sökte ej ideell skönhet, utan lefvande
natur. Bland hans arbeten äro gruppen Moderskärlek
(1824, Palazzo Pitti), Demidovmonumentel (Florens,
uppställdt först 1870) samt Pyrrhos, slungande
Astyanax öfver Trojas murar
.

Bartolinit, med., inflammation i en eller bägge
de små körtlar, som hos kvinnor förekomma vid
ingången till födseln. Inflammationen orsakas vanligen
af varbildande bakterier (gonokocker) och ter sig
såsom en bulnad.
J. Å.

Bartolister. Se Bartolus.

Bartolo. 1. Italiensk rättslärd. Se Bartolus.
– 2. Taddeo di B., italiensk målare, f. i
Siena omkr. 1363, d. 1422, elev af Bartolo di
Fredi, tillhörde de Sienamålare, som berördes af
Giottos anda, och var den siste, som förde
1300-talets tradition öfver till "quattrocento". Bland
hans arbeten, präglade af en medveten sträfvan efter
målerisk verkan och själfullhet, märkas ett triptykon
(altartafla med två dörrar), Madonnan med 4 helgon
(1390, förr i Pisa, nu i Louvre), väggbilder i
kapellet i Sienas Palazzo pubblico, scener ur
Marialegenden
, hans hufvudarbete (1407), samt forntidens
store män jämte andra antika och mytologiska
personer (1414), i försalen till samma kapell.

3. Domenico di B., italiensk målare, d.
1449, betecknar omslaget i stil inom Siena-skolan,
ty hos honom börjar ungrenässansens realism att
bryta fram, dock endast ställvis, under det att den
gamla uppfattningen och detaljformningen ännu
behålla öfverhand, t. ex. i hans väggmålningar i
Ospedale (1440–44).

4. Giovanni di B., kallad Rosso, italiensk
bildhuggare, d. efter 1451, elev af Donatello, som
han biträdde vid dennes arbete med statyerna på
kampanilen i Florens. Hans mest framstående,
själfständiga verk är grafvården öfver Brenzoni i S.
Fermo maggiore i Verona, med en utmärkt relief af
Uppståndelsen.
C. R. N.
(O. G–g.)

Bartolomei-natten l. Parisiska
blodsbröllopet
(fr. Matines parisiennes, noces
vermeilles
) kallas massakern på hugenotterna i Paris
natten till 24 augusti 1572.

Freden i Saint-Germain 8 aug. 1570, som gjorde
slut på det tredje hugenottkriget, bragte amiral
Colignys inflytande på den karaktärslöse Karl IX
till sin höjd. Dennes förre rådgifvare, hertigarna af
Guise och hans moder, den härsklystna och intriganta
Katarina af Medici, sågo Frankrike i färd med att
i förbund med England och de tyske protestanterna
börja krig med det ärkekatolska, vid denna tid
öfvermäktiga Spanien och sitt eget inflytande på konungen
nära att tillintetgöras. 18 aug. 1572 hade en af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free