Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bas (af grekiskan). 1. Bygnk. - Bas (af grekiskan). 2. Geom. - Bas (af grekiskan). 3. Aritm. - Bas (af grekiskan). 4. Kem. - Bas (af grekiskan). 5. Metr. - Bas (it., basso, fr. basse), musikalisk stämma - Bas (lty., bas, oll. bass) förman - Basa, upphettning av virke - Basaiti, Marco, italiensk målare - Basal - Basalt, vulkanisk bergart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få undantagen härifrån utgör den grekisk-doriska
kolonnen, som utan bas står direkt på golfplanet.
Den alltsedan romartiden mest använda bas-formen
är den s. k. attiska (se Attisk bas), hvilken oftast
ställes upp på en fyrkantig platta, kallad plint. Se
Hörnblad, "Kolonnordningar".
I. G. C.
2. Geom. Den sida (grundsida) i en plan figur
eller den plana gränsyta (grundyta) hos en kropp,
som man särskildt vill utmärka från de öfriga och
hvarpå man tänker sig figuren stå. Man kan därför
som bas betrakta hvilken sida som helst hos den
plana figuren eller hvilken plan gränsyta som helst
hos den ifrågavarande kroppen. I allmänhet betraktar
man dock som bas i en likbent triangel den olika
sidan, hos prismat en af de parallella och kongruenta
månghörningarna, hos cylindern en af de
cirkelformiga plana ytorna, hos konen och pyramiden de plana
gränsytor, som stå mot spetsen, o. s. v.
3. Aritm. Grundtal i ett logaritmsystem. Se
Logaritm och Talsystem.
4. Kem. Baser kallades förr såväl metalloxider
(basiska oxider) som deras hydrat, emedan båda
med syror gifva upphof till salter. Numera förstår
man med baser alla kroppar, som i vattenlösning
afdissociera hydroxylioner. Graden af denna
afspjälkning bestämmer basens styrka, och de fria
hydroxylionerna upptäckas lättast genom sin
egenskap att förändra vissa indikatorers (se d. o.) färg,
hvilket kallas för basisk eller alkalisk
reaktion. Så t. ex. förvandla lösta baser den violetta
lakmusfärgen till blå, färglöst fenolftalein blir rödt.
Alltefter det antal hydroxylioner en bas kan
afspjälka, förmår den att mätta ett olika antal
molekyler af en envärdig syra och kallas i enlighet
härmed ensyrig, tvåsyrig o. s. v. Till de ensyriga
baserna höra alkalierna, som tillika äro bland de
starkaste, ammoniak i vattenlösning o. a.
Tvåsyriga äro de alkaliska jordarternas hydrat samt
hydraten af flera tunga metaller, såsom zink, bly,
koppar o. a. Tresyriga baser äro hydraten af
aluminium och de flesta sällsynta jordartmetaller. Till
de organiska baserna höra, utom många
ammoniakderivat, äfven de på grund af sina fysiologiska
verkningar viktiga växtbaserna eller
alkaloiderna (se d. o.). Baslösningar utmärkas af mer
eller mindre lutaktig smak.
H. E.
5. Metr. I klassisk metrik kallas de takter,
vare sig enkla eller sammansatta, af hvilka en vers
bildas, baser. Ett antal baser under gemensam
hufvudictus kallas ett kolon (se d. o.).
R–n B.
Bas (it. basso, fr. basse, låg), mus., den i en
musikalisk harmoni djupaste eller understa stämman,
som bildar grundval och stöd åt såväl rytmen som
de särskilda ackorden; basröst; bassångare;
bassångarnas grupp (i kör); instrument eller del däraf,
som är afsedt för baspartiet; noter till basparti.
Se Basröst och Kontrabas.
A. L.
Bas (lty. bas, holl. baas, mästare, förman) l.
Förman kallas inom ett lag af arbetare den
person, som för lagets talan hos arbetsbefälet,
mottager aflöningen m. m.
Basa, träv. För att vinna ökad böjlighet och
mindre sprickning eller kastning hos virket brukar
man basa, d. v. s. upphetta, detsamma antingen vid
lindrig eld, t. ex. med hank och vidjor till
gärdesgårdar, eller utsätta det för heta vattenångor, såsom
med möbel- eller skeppsbyggerivirke.
F. L.
Basaiti, Marco, italiensk målare af venezianska
skolan, f. omkr. 1470, d. 1527, var elev af Luigi
Vivarini, men påverkades i synnerhet af Giovanni
Bellini, som han, åtminstone i sina små, poesifyllda
landskap, i hvilka figurerna endast utgöra staffage,
genom kraft i färgen och finhet i klärobskuren,
kommer nära. Ett af hans bästa verk är en Madonna i
nationalgalleriet i London.
C. R. N. (O. G–g.)
Basal, som har afseende på basen, grundvalen.
Basalt (lat. basaltes, trol. af afrikanskt
ursprung), petrogr., en mörk, mestadels nästan svart
och tät, hård, massformig vulkanisk bergart,
bestående af mineralen augit, magnetit, olivin och
antingen en plagioklasfältspat (fältspatsbasalt) eller
nefelin (nefelinbasalt) eller leucit (leucitbasalt).
Stundom förekommer däri äfven apatit. Ofta finnas
i bergarten små rester kvar af den ursprungliga,
glasartade massa, hvarur de nämnda mineralen vid
stelnandet utkristalliserat, och flerstädes är denna
glassubstans så rikligt närvarande, på samma gång
fältspaten saknas, att bergarten får namn af
glasbasalt. Zirkel i Leipzig och andra anse att de
egentliga basalterna äro afanitiska (täta)
stelningsmodifikationer i förhållande till de likartadt
sammansatta grof- och finkorniga bergarterna dolerit och
anamesit. Basalten förekommer dels såsom isolerade,
ej sällan dom- eller kuppformade berg, dels såsom
täcken, bäddar och strömmar ofvanpå eller emellan
sedimentära eller andra bergarter, dels också i form
 |
| Pelarformigt afsöndrad basalt vid Rallate i Riseberga socken i Skåne. De större pelarnas genomskärning ända till en half meter. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
